Innehåll:

6.1 Landshövdingen

6.1.1. Landshövding Psilanders skrivelser till Kungl. Majt. 1716-1734

6.1.2. Landshövding Psilander och kyrkan

6.2. På Gotland 1716-28

6.2.1. Den ryska landstigningen i juli 1717

6.2.1.1. Apraxins universal

6.2.1.2. Brev från Psilander till Nils Posse 16/7 1717

6.2.1.3. Psilander informerar landshövdingen i Kalmar om landstigningen

6.2.1.4. Johan Thuns beskrivning av den ryska landstigningen

6.2.2. Psilander i storpolitiken

6.2.2.1. Psilanders brev om Mikael Eperies ankomst

6.2.2.2. Två franska köpmän

6.2.2.2.1. "Persohner af större qualité" : Psilanders brev om de franska köpmännen

6.2.3. En bångstyrig Visbyborgare

6.2.4. Landshövding Psilander och en falsk Karl XII

6.3. I Kalmar 1728-34

6.3.1. En något bister tacksägelse

6.3.2. En nyordning

6.3.3. Landshövding Psilander förmanar Västerviks magistrat

6.3.4. En maning till skyndsamhet : Psilander styr sitt län från Stockholm

6.3.5. De öländska vildsvinen

6.3.6. Landshövding Psilander och barnmorskeväsendet

6.3.7. Landshövdingen och "odjuren"

6.3.8. Psilander och Vimmerby

6.3.8.1. Psilander besöker Vimmerby

6.3.9. Skogsvården

6.3.9.1. Paulis memorial

6.4. Riksdagsman

6.4.1. Riksdagen 1719

6.4.2. Riksdagen 1720  : Psilander väljs in i sekreta utskottet

6.4.2.1. Sekreta utskottet - dess ursprung och verksamhet

6.4.3. Riksdagen 1723

6.4.3.1. 1723 års defensionsdeputation

6.4.4. Riksdagen 1726-27

6.4.4.1. 1726-27 års amiralitetskommission

6.4.4.2. Nils Reuterholms journal

6.4.5. Riksdagen 1731

6.4.5.1. Psilanders memorial mot kommissioner, inlämnat 25 maj 1731

6.4.5.2. Psilanders memorial till förmån för Bengt Beckmark, rådman i Kalmar

6.4.6. Riksdagen 1734

6.4.6.1 Psilanders, Feifs och Anckarcronas memorial om galärflottan 3/8 1734

6.4.6.2. Psilanders, Feifs och Ankarcronas flottplan från 20/8 1734

6.4.7. Riksrådsvalen 1719-1734

Övrigt

6.5. Psilander blir friherre 23/5 1719

6.5.1. Friherrebrevet

6.6. Expeditionen till Danzig hösten 1719

6.6.1. G. von Psilander till Claes Sparre 10/10 1719

6.7. Ansökan om förflyttning 1721

6.8. Psilander och 1723 års ecklesiastika deputation

6.8.1. Psilanders synpunkter på kyrkolagen

6.9. De finska kommissionerna 1724

6.10. Ny ansökan om förflyttning 1728

6.11. Utnämningen till president i Amiralitetskollegium 16/12 1734

6.11.1. Psilanders ansökan och beslutet

6.11.2. Förfarandet vid tillsättningar av högre ämbeten 1720-1734

6. 1716-1734 : landshövding och riksdagsman

Gustaf von Psilanders sigill med det friherrliga vapnet.

Inledning

Att på några korta rader sammanfatta de nästan tjugo år som Psilander tillbringade i Visby och Kalmar låter sig knappast göra. Det kan i alla fall utan vidare sägas att utnämningen till landshövding 1716 var ytterligare ett steg i karriären. Det var dessutom en ovanlig utnämning för en sjöofficer.

Länsstyrelsens i Kalmar län arkiv är välbevarat för åren 1728-34 och man kan där lätt se vilken spännvidd en landshövdings uppgifter hade. Det finns brev  från präster, arméofficerare, sjöofficerare, magistrater och diverse myndigheter. Att gå igenom alla dessa handlingar kräver mycket tid. Glädjande nog finns det bland dem en och annan skrivelse av mera privat karaktär. Det är uppenbart att Psilander gärna ville bli landshövding i Kalmar. Både 1721 och 1728 aspirerade han på posten. Om det berodde på att han vantrivdes på Gotland eller om det helt enkelt berodde på att han ville komma närmare Karlskrona får jag tills vidare låta vara osagt.

Riksdagsmannen Gustaf von Psilander är ett ännu dunklare kapitel. Han deltog förmodligen i samtliga de frihetstida riksdagar som gick av stapeln under hans livstid - 1719, 1720, 1723, 1736-27, 1731 och 1734. Enda oklara punkten är 1719, då han som ointroducerad adelsman inte ägde säte på Riddarhuset och friherrebrevet först utfärdades 23 maj då riksdagen led mot sitt slut. Psilanders deltagande i riksdagen bör därför i formell mening ha varit ytterligt blygsamt, men han kan naturligtvis ha varit på plats i Stockholm under hela eller delar av den tid som förhandlingarna pågick.

Vid tre tillfällen var Psilander på förslag att bli riksråd - 1719, 1727 och 1734. Åtminstone vid det förstnämnda tillfället borde han ha blivit utnämnd, men en vantolkning av regeringsformen gav platsen åt Hans Henrik von Liewen. 1720 var Psilander medlem av sekreta utskottet.

Det märks annars inte mycket av honom i protokollen. Ett par memorial skymtar förbi, men några yttranden finner man inte. Det är också tydligt att han vid flera tillfällen vistades i Stockholm bara under en del av riksdagen. 1734 var han däremot på plats större delen av tiden och kunde då agera snabbt när posten som president i Amiralitetskollegium blev ledig. Det är väl inte osannolikt att han den gången hade visst hum om att det förestod förändringar inom flottans ledning och därför såg till att vara på plats i god tid. 

Under den här perioden kom också utnämningen till friherre. En vacker hedersbetygelse, men med tanke på det stora antalet nya grevar och friherrar som tillkom under Ulrika Eleonoras korta regering inte särskilt anmärkningsvärt. Det får nog sägas ha legat inneboende i landshövdingeutnämningen 1716 att friherretiteln skulle komma. Tittar man igenom listan över landshövdingar vid den här tiden möter man friherre efter friherre. På samma sätt följdes för övrigt en riksrådsutnämning av grevetiteln.

Psilanders tjänstgöring till sjöss avbröts inte helt genom landshövdingeutnämningen. 1719 deltog han i en av expeditionerna till Danzig, dock utan att skörda några framgångar.

Utnämningen till president i Amiralitetskollegium kom som ett resultat av "förlusten" i riksrådsvalet. Evert Didrik Taube tvingades i och med utnämningen till riksråd att lämna sin befattning i Karlskrona. En av Psilanders medtävlare var Carl Henrik von Löwen, som också sökt tjänsten 1731. Löwen hade egentligen en längre tjänstgöringstid vid flottan än Psilander men fick ändå inte tjänsten. 

Vid ett studie av Psilanders offentliga verksamhet får man intrycket att han var en oförvitlig och plikttrogen statens tjänare utan några direkta politiska ambitioner. Såsom fackman anlitades han av flera av de kommissioner och utskott som under den tidiga frihetstiden utredde försvarsfrågor. Att han som landshövding inte hade någon omedelbar koppling till flottans ledning, men likväl kunde anses vara fackman, måste ha tilltalat dem som önskade en oberoende experts uppfattning i marina frågor. Var han stod politiskt i tidens stora frågor, såsom förhållandet till Ryssland och den därmed sammanhängande tronföljdsfrågan, finns det inga uppgifter om i litteraturen. Av det faktum att hans söner räknades till mösspartiet kan man möjligen gissa att Psilander också själv förespråkade en anpassning till den nya ryska stormakten. Den flottplan som han ställde sig bakom 1734 understryker behovet av en starkare galärflotta, men tycks i övrigt utgå ifrån att ett sjökrig mot Ryssland skulle komma att föras med stöd av någon annan makt. Alltså något av samma situation som rådde mot slutet av det stora nordiska kriget då den engelska flottan uppträdde i Östersjön i samverkan med den svenska.

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2004-05-08 16:03