|
| |
6.8.1.
Psilanders synpunkter på kyrkolagen
|
Högwälborna Herrar
Grefwar Kongl. Maij:tz och Sweriges Rijkes Råd, till Riksens höglofl. Ständers
Ecclesiastique Depution högtförordnade Herrar.
Såsom effter Kongl. Maij:tz nådigste befallning samt
Eders Grefl. Excellentiers och höglofl. Ecclesiastique Deputations höggunstige
skrifwelse af d. 11 sistförwekne Maji, iag ödmiukhörsamst inkomma bordt med de mål och
påminnelser, som iag Kyrckiolagen angående kan hafwa at i en eller annan måtto, till
underrättelse och uplysning wid handen gifwa ; Altså har iag sådant härmed
underdånigst effterkomma welat och följande ödmiuke påminnelser Eders Grefl.
Excellentier och högl. Ecclesiastique Deputation ödmiukast underställa: |
Noter:
sistförwekne = sistlidna |
| 1:o Kyrckiolagens 2. cap 9 § innehåller
wäl, at hoos dem, som utan förfall Cathechismi förhör försumma eller andra derifrån
hindra, skola Kyrckones Sex Män hwar i sin Rote, böterne infordra och till Kyrckians
behof uptaga ; |
"Om någon i oträngde
måhle och förfallelöös, sådant sielf försummar, eller andra ther ifrån hindrar...;
Thå skola Föräldrar och Husbönder, utgifwa förste gången hwarthera fyra öre
Sölfwermynt för sig, och för hwart Barn och Legehion twå öre Sölfwermynt..." |
| men Kongl. Maij:tz nådiga bref til
Landzhöfdingen här i orten, af d. 3 Januari 1693 innehåller och förmår
derjämte, at de som i förberörde mål sig försedt, böra först lagligen öfwertygas
och sedan böterne dereffter utfordras ; Fördenskull synes nödigt at utj Kyrckiolagen
utsättjes antingen slike existerande mål wid Häradz Rätten böra uptagas och afdömas
eller om sådant i Sochenstugun skie skall och såsom det förra nämbl:n at för så
ringa böter skull, Ting föra dem som sig försedt, synes något beswärligit och
widtlöfftigt, hwaraf jämwäl torde hända at de hellre slippa aldeles otilltalte, nu at
Kyrckioherden det så wida med dem proseqvera låter ; Altså tyckes oförgripeligen
wara bättre at sådana förseelser af Kyrckioherden och Församblingens äldsta ransakas
och afgiöras ; doch at den som med deras utslag, förmente sig wara förnär skiedt,
lämbnandes frihet, at wid nästa Ting sin osyldighet och laga förfall bewisa eller i
annor händelse fullgiöra hwad i Sochen stämman beslutit är. |
proseqvera = åtala |
| 2:o Wid 3. Cap. 5 § angående Faddrars
budande är at påminna, at ehuruwäl Kongl. Maij:tz nådige och hälsosamma Stadga och
Påbud, öfwer åtskillige missbruch och oordningars afskaffande, af d. 1. Martij 1669 och
dess 20 § innehåller och förmår, at Faddrarne måge eij wara flere än 2 eller til det
högsta 3. par ; Men förmodeligen för ingen annan ordsak, än för den gambla här
brukelige wahnans skull, at faddrarne effter sluten Gudz tienst framträda till Prästen
wid Altaret med sitt offer, bestående i penningar effter hwars och ens willja och
förmögenhet ; |
Denna stadga ska dock endast ha gällt prästbarn, se Sjölin,
I., Dopsed i förändring. - Lund, 1999, s. 71.
Härmed torde avses det så kallade altarläget, ett sätt
att betala prästen för dopet. Ju fler faddrar, desto större inkomst för prästen. 1681
påbjöds det att ersättningen skulle vara 4 öre för ett dop, oavsett antalet faddrar,
se Sjölin, s. 74. |
| Så är den seden i större delen af
Församblingarne här i orten, än conserverad och behållen, at icke allenast Präster
och andra på Landet boende, buda långt flera Faddrar än som högstbemälte Kongl.
Stadga tillåter, utan ock är hoos Allmogen brukeligit, at under tiden buda 20 à 30
personer och ibland flere ; |
Sjölin, som dock undersökt Örebro pastorat, har funnit
att vid den här tiden var det normala fem till sex faddrar. |
| hwilcket såsom det nu osed är, som borde
afskaffas, så hemställes Eders Grefl. Excellentiers och Höglofl. Ecclesiastique
Deputations godtfinnande om icke tienligit skulle wara at utj Kyrckiolagen jämwäl åter
inflyta huru många Faddrar Allmogen må tillåtas, till det högsta at bruka, och at
något straff utsättjes för den som sådant öfwerträder. |
|
| 3:o Förrän wid ledige Prästegiäll
effter 19 Cap. 7 § något wahl anställes och af Församblingen skier, synes nödigt
wara, äfwen som effter Präste privilegiernes 18 § i Regal giällen brukeligit är, at
några Schola Betiente som längst tient och wänta påkallelse till bättre lägenhet,
blefwa utskickade at giöra sina prof och låta höra sina gåfwor, på det
Församblingen, som elljest om dem ingen Kundskap hafwa torde, kunde få tillfälle wid
wahlet någondera ihogkomma. |
De regala gällen var de
församlingar för vilka kungen förbehöll sig rätten att utnämna nya präster. Vilka
församlingar som tillhörde denna kategori var föremål för åtskilliga tvistigheter.
När det gäller Gotland hade Karl XI 1693 förklarat alla församlingar för tillhörande
denna kategori.1722 tillsattes en kommission för att granska frågan om de regala
gällen. Deras utlåtande utpekade endast fyra gotländska församlingar - Visby stad,
Lärbro, Roma och Atlingbo, se Levin, H., Om våra regala gäll. // Kyrkohistorisk
årsskrift 1900, s. 175-204 och 1901, s. 122-148 |
| Ty det är mer beklageligit at mången
Schola Betiente, som är skickelig nog till at förestå en Försambling, måste i
fattigdom träla wid Schola nästan hela sin lijfztid, innan han till något bättre
förhielpes, och hwad förkofring och upbyggelse mången derwid skaffar, sedan de några
Åhr äro förflutne, effter hwilcka han likmätigt Schola ordningen borde befordras, det
wiisar dageligen förfarenheten, till förtigande at de tienligaste Subjecta till
ungdomens informerande, offta sin fortkomst på annat sätt hellre sökia, än at de ett
så swårt arbete antaga, hwarifrån för mången sent eller aldrig någon förlossning
är at förwänta. |
1724 hade en ny skolordning
utfärdats. I denna hette bland annat i 3 Kap. § 1: Är jemwäl wår nådige willja
och befallning, att Biskoparne och Consistorierne låta deras befordran wara sig om
hiertat, så att the i rättan tijd, åtminstone innom 7 eller 8:ta åhr blifwa utur oket
släpte". Tjänsteåren vid skolan skulle räknas dubbelt. De för läraryrket lämpligaste personerna, väl medvetna om de
osäkra befordringsmöjligheterna, valde alltså andra banor. |
| Wore fördenskull önskeligit at på
förberörde sätt och elljest wid hwarjehanda tillfällen, de fattige och meriterade
Schola Betienterne blefwe ihogkomne och i rättan tid befordrade, och at wederbörande
måtte pålagt blifwa en så mycket större derom omwårdnad hafwa, som det synes wara det
förnämbsta medlet det angelägna Schola wäsendet at uphielpa och befrämja. |
Psilander vill alltså att
"skolbetjänterna" skall tillförsäkras rättigheter även i samband med val i
de icke-regala församlingarna. Detta var också något som biskoparna och domkapitlen
kämpade för. I 1686 års kyrkolag gavs dessa dock bara rätt att ingripa om
församlingens val fallit på en ovärdig person. I denna lag fanns också en paragraf som
behandlade konserveringen av sterbhuset. Den som kunde "upprätta och
understödja" kyrkoherdens hus borde ihågkommas vid val. I 1723 års adliga
privilegier gavs domkapitlen ytterligare en chans. Om en adelsman ägde en sätesgård i
en församling och ville välja en kandidat, medan menigheten önskade en annan, skulle
biskopen och domkapitlet avgöra tvisten. |
| 4:o Utj 23. Cap. 2 § är Stadgat at wid
Prästegårdz inventarii lefwererande till den tillträdande Kyrckioherden, skall någon
Crono Betiente wara tillstädes som Landzhöfdingen dertill förordnar. Men som en del
Häradzhöfdingar enär man den Sysslan dem committerar, förmena sig sådant ey
tillkomma, utan at andra Crono-Betienter i Lähnet derwid brukas böra, der det likwäl
synes nödigt at Häradzhöfdingen, hwilcken tillkommer at döma om huus röta,
förnämbligast sig derwid infinna bör, så wäl på Kyrckioherde som Capellan bohl ;
Fördenskull hemställes Eders Grefl. Excellentier och Höglofl. Ecclesiastique Deputation
om icke i denne puncten införas kunde, at Häradzhöfdingarne eij måge ifrån berörde
förrättningar sig undandraga, enär Landzhöfdingen det nödigt finner. |
Ett stadgande om att uppgiften ålåg häradshövdingen
infördes i 1734 års landshövdingeinstruktion. |
| Detta är hwad iag effter Höggunstig
befallning, korteligen påminna bordt, hemställandes alt öfrigit till Eders Grefl.
Excellentiers och den höglofl. Ecclesiatique Deputations högmogna öfwerwägande och
godtfinnande, med ödmiukaste respect framhärdande Eders Grefl. Excellentiers
och
Höglofl. Ecclesiatique Deputations
G: von Psilander
Wisby d. 18. Aug.
1725.
/Johan Dyr.
Riksarkivet, R 1108, nr 4 |
|
(UNDER ARBETE)©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: augusti 06, 2000.
|
| Föregående sida: 6.8.
Psilander och 1723 års ecklesiastika deputation Nästa
sida: 6.9. De finska
kommissionerna 1724 |
|