Innehåll

5.1. Flottans sjöexpeditioner samt Psilanders liv och karriär

5.1.1. År 1706

5.1.1.1. 1706 års expedition till Finska viken

5.1.2. År 1707

5.1.2.1. 1707 års expedition till Finska viken

5.1.2.2. Psilanders verksamhet år 1707

5.1.3. År 1708

5.1.3.1. 1708 års expedition till Finska viken

5.1.4. År 1709

5.1.4.1. 1709 års sjöexpeditioner

5.1.5. År 1710

5.1.5.1. Utnämningen till holmmajor 22/2 1710

5.1.5.2. 1710 års sjökrig

5.1.5.2.1. Ett kort Diarium

5.1.6. År 1711

5.1.6.1. Sjökriget 1711

5.1.6.1.1. Expeditionen till Pommern 1711

5.1.6.1.1.1. En berättelse om transporten till Pommern 1711

5.1.7. År 1712

5.1.7.1. Sjökriget 1712

5.1.7.2. Adlad 15/9

5.1.7.3. Schoutbynacht 29/12

5.7.1.3.1. De kungliga breven till Amiralitets-
kollegium

5.1.7.3.2. Karl XII:s fullmakt för Psilander att vara schoutbynacht

5.1.8. År 1713

5.1.8.1. Psilanders volontärkompani

5.1.9. 1714 : ett märkesår

5.1.9.1. Psilander i kyrkböckerna 1714

5.1.9.2. Psilander och 1714 års sjötåg

5.1.9.3. Utnämnd till viceamiral 11/12

5.1.10. År 1715

5.1.10.1. Sjökriget 1715

5.1.10.1.1. Sjöslaget vid Rügen 28/7 1715

5.1.10.1.2. När Psilander mötte Tordenskiold

5.1.10.1.2.1. Tordenskiolds rapport om mötet med Psilander

5.1.10.2. Utnämnd till amiral 4/8

5.1.10. 3. Svenska huvudflottan hösten 1715

5.1.11. År 1716

5.2. Flottans ledning och situation 1700-1721 : förutsättningarna för Psilanders väg mot toppen

5.2.1. Svenska flottan vid operationerna mot Danmark 1700

5.2.2. Svenska flottans styrka efter freden 1721

5.3. Några av flottans framstående sjöofficerare och ämbetsmän under det stora nordiska kriget

5.3.1. Amiralen Cornelius Ankarstierna (1655-1714)

5.3.1.1. Ankarstiernas brev till Fabian Wrede 31/3 1706

5.3.2. Didrik Ankarstierna (1676-1714)

5.3.2.1. Didrik Ankarstiernas moraliska påminnelser

5.3.3. Hans Ankarstierna (1678-1739)

5.3.3.1. Hans Ankarstiernas brev till Anton Johan Wrangel vintern 1709 (?)

5.3.4. Överkommissarien
Salomon von Otter
(1647-1732)

5.3.4.1. Otter om svenska flottans ledning i juli 1711

5.3.5. Amiralen Michael Henck (1667-1715)

5.3.5.1. Michael Hencks sköldebrev från 26/10 1712

5.3.6. Claes Sparre (1673-1733), från volontär till riksråd.

5.3.6.1. Claes Sparres brev till Reinhold Rehbinder 8/1 1708

5.3.6.2. Claes Sparres brev till Anton Johan Wrangel

5.3.7. Olof von Unge (1672-1737) : en sjöofficer som gjorde karriär under det stora nordiska kriget.

5.3.7.1 Olof von Unges sköldebrev från 15/9 1712

5.3.8. Daniel Wilster (1669-1732) : en främmande fågel

5.3.8.1. När Daniel Wilsters son besökte Vassmolösa

5.3.9. Gustaf Wattrang (1660-1717)

5.3.9.1. Barndop hos familjen Wattrang

5.3.10. Greve Carl Hans Wachtmeister (1689-1736)

5.3.11. Amiralgeneralen Hans Wachtmeister (1641-1714)

5.3.11.1. Hans Wachtmeisters brev till Karl XII 6/7 1700

5.3.12. Peter Feif (1675-1736)

5.3.12.1. Peter Feifs brev till Anton Johan Wrangel 15/12 1709

5.3.13. Carl Henrik von Löwen (1666-1741)

5.3.14. Georg Herman af Trolle (1680-1765)

5.3.15. Peter von Utfall (1686-1754)

5.4. De svenska sjöofficerarnas utbildning och erfarenhet : det franska sändebudet Campredons uppfattning

5. 1705-1716 : vägen mot toppen

Inledning

Vilken betydelse konvojresorna 1703-1704 och Ölands förlisning vid Skagen i januari 1705 fick för Psilanders karriär i det korta perspektivet är svårt att bedöma. Som tidigare nämnts kunde det inte riktas någon kritik mot hans agerande vid Orford Ness. Den kritik några redare riktade mot hans sätt att leda konvoj nr 2 år 1703 tycks inte ha lett till något konkret. Viss kritik riktades mot Psilander under Nedre Justitierevisionens behandling av målet mot Roserus von Ackern, som i Amiralitetsrätten dömts till döden för vållande av fartygets förlisning. Det har sagts att de närmaste åren efter 1705 blev något av en tid i kylan för Psilander och att han deltog i sjöexpeditioner men inte anförtroddes kommandot över något fartyg. Korrektheten av detta måste betvivlas. Mycket talar för att han 1708 var fartygschef på Halland. Att fartyget dessutom fungerade som amiral Ankarstiernas flaggskepp kan väl inte ses som annat än ett tecken på förtroende. Då Nyeneskadrarna enbart omfattade en mindre del av flottans fartygsbestånd och Psilander bevisligen deltog såväl 1706 som 1708 torde talet om hans tid i kylan efter hemkomsten vara betydligt överdrivet. Två Nyenexpeditioner, deltagande i sjöexpedition 1709 och utnämning till holmmajor i februari 1710 förefaller mig vara tecken på raka motsatsen. Vare sig i frågan om hans handlande vid Orford Ness, vilket flottans ledning i stort sett inte tycks ha ansett som sin angelägenhet, eller i samband med utredningen av Ölands förlisning vid Skagen har man riktat någon kritik mot Psilander. Ja, man tog rent av honom i försvar i samband med sistnämnda ärendes slutbehandling i oktober 1706.

Vad som i alla fall måste stå fullständigt klart är att Karl XII uppskattat Psilanders agerande 1704. Kungen, som åtminstone haft att göra med Psilander under överfarten till Pernau 1700, har säkert i honom sett en man efter sitt eget kynne. Oavsett oddsen beredd att alltid göra sin plikt och kämpa tappert. Att Psilander under 1710-talet steg snabbt i graderna berodde till en avsevärd del på att äldre officerare avled eller lämnade tjänsten. Det är emellertid säkert ingen tillfällighet att Psilanders adelsbrev 1712 särskilt omnämner  "des tapperhet och goda Conduite" under konvojresan 1704.

I korta drag kan Psilanders karriär under åren 1705-1716 sammanfattas enligt följande. 1705 torde han varit upptagen med processen kring Ölands förlisning, 1706 deltog Psilander i den årliga expeditionen till Finska viken ombord på Halland, 1708 tjänstgjorde han på Nordstjärnan, 1709 på Wenden (?). 22 februari 1710 blev Psilander holmmajor i Karlskrona, men deltog likväl i sjöslaget vid Köge bugt i september samma år som chef på Nordstjärnan. Hösten 1711 var Psilander chef för Wenden under trupptransporten till Pommern. Påföljande år deltog han i överskeppandet av Stenbocks armé till Pommern. 1713 var han också till sjöss. Ett sådant deltagande i sjöexpeditioner var ovanligt för en holmmajor och måste ses som ett tecken på att flottans ledning hade ett stort förtroende för Psilander. 1714 deltog han i amiral Wattrangs kryssningar och var till och med påtänkt som chef över den del av svenska skärgårdsflottan som återstod efter striden vid Hangö udd. 11 december samma år utsågs Psilander till viceamiral. Efter sjöslaget vid Rügen 1715 blev han den 4 augusti utnämnd till amiral. Utnämningen till landshövding på Gotland kom 5 oktober 1716.

I detta sammanhang kan det också vara värt att inkludera några texter som kan belysa situationen inom flottan under Karl XII:s tid. Amiralgeneralen Hans Wachtmeister, flottans skapare, stod fortfarande i dess ledning. Under hela hans karriär hade hotet kommit från Danmark. Nu kom det plötsligt en ny maritim konkurrent i Ryssland. I stället för stora linjeskepp behövdes mindre skärgårdsfartyg och fartyg lämpliga för landstigningsoperationer. Det var säkert psykologiskt svårt för Wachtmeister att anpassa sig till den nya situationen. Därtill kom den allmänna bristen på medel, som inte minst drabbade de enskilda sjöofficerarna hårt.

Här ska jag också efterhand placera några korta biografier över några av de ledande officerarna och ämbetsmännen i Karl XII:s flotta. Som ett supplement till varje presentation ämnar jag publicera brev eller andra handlingar, som på ett eller annat sätt kan belysa deras karaktärer, verksamhet eller ge upplysningar om samtida händelser. Så långt möjligt kommer det att vara tidigare opublicerat material hämtat från samlingar som vanligtvis inte utnyttjas i sjöhistoriska sammanhang.

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2004-05-08 15:55