5.3.8.1.
När Daniel Wilsters son besökte Vassmolösa
|
Underdån. Ödmiuck
berättelse |
Noter: |
| Som jag föreleden Tisdag d. 25 Sistl.
November, kom till Giästgifware gården Påboda, med H. Commendeuren Printz Kl. 10
förmiddagen, hwilcken Marchen anförde med dett hemförlofwade Södermöriske Indehlningz
Manskapet, |
Johan Caspar Printz
(1671-1746). Chef för 1:a kompaniet, en tapper officer som föll i dansk
fångenskap vid Femern 1715. På riksdagen 1738-39 besvärade han sig över utebliven
befordran. Blev 1741 befordrad till schoutbynacht efter ständernas ingripande. |
| Inkom giästgifwaren derstädes Jonas
Wikman, ock dess hustru berättandes hafwa en misstänckt Karl utj deras Cammare, som
hadde sig angifwet wara Constapel på Staten i Carlscrona, ock effter Twenne Tienares
närwarande ock klarerande med Manskapetz förplägning, samt skiutzen betalande till
allmogen, |
|
| fortsatte H:r Commendeuren sin Resa till
Wassmolösa, då alt detta war bestält, lät iag ock ländzman Petter Håckanson inkalla
denne misstänckte Person, |
|
| han inkom Kiände iag och Ländzman honom
gienaste wem han war, derpå iag frågade honom enär han gick från Staden Carlscrona ock
effter hans Pass, swarade han mig hafwa ernått Kongl: Maij:tts och Ricksens Ammiralitetz
Collegii Afskiedz Pass, men des hustru skulle uttaga det samma ock hafwa med sig, |
|
| då iag honom frågade när han Kom utur
Staden, sade han, förleden lördag, derpå frågade iag på wad sätt han kom genom
wackten, föregaf han sig hafwa hafft högwälborne H:r Ammiralen von Löwens Zedell, Jag
frågade wad han den lemnade, swarade han utj wackten. |
Carl Henrik von Löwen |
| Emedlertid iag twiflade om så skulle wara
beskaffat, inkom giästgifwarens hustru, som utlät sig sålunda at om Måndag affton då
han dit kom, begiärde han en Skiutz Häst, till Wassmolösa, hwar till hon swarade,
warcken iag eller min man lemnar er någon häst för än i wisar Ricktigt Ressepas, då
han sade till henne, iag will gifwa eder 2:ne specie Rd:r för hästen till Wassmolösa,
hon swarade om nij will gifwa mig dubbelt så får ni inget, uthan skall blifwa
qwarhållen till widare beskied, |
|
| då blef han modfelter och bad at han
kunde få tahla med giästgifwerskan utj Enskilt rum, då hon swarade ia de skall i få,
då hon hadde Twenne Fieringzmän, Håkan Jönss och Swen Pährss som hon bad gå in utj
giästgifware-stugan och sig himmelig fördöllia, den ena under bordet och dena andra
under sängen, Jemste en liten gåsse Håckan ben:d som sig der inne fans, |
|
| när detta alt war bestält, som bem:te
Constapel alt war obekant, gick hon in i Cammaren och sade H: Constapel, Kom nu med mig i
andra stugan, der är iag allena, war uppå han gick med, ock enär han inkom sade han,
min Klära Mor, iag will uptäckia för eder, |
|
| i för gårs affton talade iag med H.
Ammiralen Wilster som uphåller sig wid Nobelen och nu är iag uthsänt från honom till
des son som uphåller sig wid Wassmolösa, går förklädder i qwinfolckz kläder ; |
Nobelen =
Kristianopel. Ett tack till Jan-Christer Strahlert för geografilektionen. |
| derjemte är iag utsänt ifrån unga
Krusen utj dess ärander, ock effter mig kommer ett bref med A och Q i då swarade hon
hwarföre icke & c med, då han swarade, dett röjer hela gierningen, dess uthan hade
han inga skriffter som iag eller Ländzman kunde af honom bekomma enär wij honom
ransackade, uthom Twenne lappar, utan noll ock wärde, med en lijten biörkepinne som han
wille offerera till giästgifwerskan, |
Unga Krusen = Svårt fall. Vid
Kalmar läns regemente fanns dels majoren David Malcolm Kruuse af Verchou (1686-1750), som
med en smula god vilja kanske skulle kunna kallas för "gamla Krusen".
Vid samma regemente fanns också en viss fänrik Ernst Wilhelm von Kruse, född 1700, som
kanske kan vara den "unge Krusen". Han hade dock sitt boställe i
Virsta, strax utanför Högsby, vilket inte passar så bra med konstapelns resrutt.
Referensen till A och Q etc är obegriplig för mig och kanske feltolkad. |
| säijandes de orden, om i denna tager i
godt förwar skall ingen resande öfwerfalla er eller eder Man, hwilcket alt finnes med
den der hålldne ransackningen, bem:te Håkan Sellberg under arrest blifwer widare
öfwersett, när nu alt detta war annoterat, uthlät iag mig med desse orden som
giästgifwaren Wikman och Fierdingsmännen Håkan Jönss och Swen Pärss har i någonting
emot denne ransackningen och wittnens bekiännelse, |
|
| swarade han nej, derpå sade iag om i will
bekiänna och wisa mig war Ammiralen Willster och dess son uphåller sig, så will iag
gifwa eder min obligation med hand ock signete, at stå i fara wad Gud och Konungen honom
will påläggia, hwilcket iag honom trenne gånger tillböd, |
Tillsammans med Wilster hade
också hans två söner gått i svensk tjänst. Dessa rymde tillsammans med fadern. |
| war uppå han wiste sådana ängsliga
miner och med nijgande samt bugande uthlät sig med desse orden, Gud nåde mig arme man,
jag är förrådder, ock som iag med honom intet kunde mera uthrätta, lät iag ock
ländzman sluta honom med begge händerna i hand klöfwarne ock derpå blef afförder med
fierdingzmän under arrest till Callmar höfdinge dömme, |
Hela historien om Wilster och
hans son var förstås ett påhitt. Antagligen hoppades konstapel Sellberg att den skulle
imponera på och skrämma gästgivarens hustru så att han fick en häst. |
| att sålunda passerat bekräfftas af
undertecknat
Carlscrona 28 November 1729
Johan Thiman
Vadstena landsarkiv, Länsstyrelsen i Kalmar län,
Landskansliet D I b : 42 |
Johan Thiman var kompaniskrivare vid 2:a kompaniet i Söder
Möre, enligt Henels "Det anno 1729 florerande Swerige". |
(Under
arbete)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad:
2002-09-30 17:34 |
| Föregående sida: 5.3.8.
Daniel Wilster (1669-1732) : en främmande fågel Nästa sida: 5.3.9.
Gustaf Wattrang (1660-1717) |