| Under större delen av det stora nordiska kriget var
expeditionerna till Finska viken en årligen återkommande företeelse. Chefer för dessa
expeditioner var ansedda sjöofficerare som Gideon von Numers, Jakob de Prou och under
många år Cornelius Anckarstierna. Vid ett par tillfällen fördes befälet av
viceamiralen Gustaf Wattrang. Den mest händelsrika expeditionen ägde rum 1714, då en
mindre styrka under befäl av Nils Ehrenskiöld blev övermannad av en rysk
skärgårdseskader. Som flera andra av sina kollegor var
Wattrang gift inom kåren. Hans hustru Catharina (1666-1725) var dotter till amiralen
Verner von Rosenfelt. En annan av Rosenfelts döttrar var gift med ovan nämnde Gideon von
Numers.
Wattrang hade i likhet med ett stort antal av sina officerskamrater
tjänstgjort en tid i utländska flottor. För hans del handlade det om den holländska,
där han enligt uppgift i "Elgenstierna" gjorde åtminstone tre olika
rundor: 1682-84, 1685-87 och 1691 (den förenade holländsk/engelska). Under 1690-talets
konvojresor var Wattrang en av de kaptener som råkade i dispyt med engelska fartyg över
strykningen. För hans del avlöpte det lyckligt, då det underlägsna engelska fartyget
till sist tvingades ge sig av med oförrättat ärende.
Genom att Wattrang en period var chef för ett av de i Kalmar län
hemmahörande båtsmankompanierna finns det en del skrivelser av hans hand i
länsstyrelsens arkiv. Bland dessa märks ett i sammanhanget aningen udda brev, nämligen
en inbjudan till dåvarande landshövdingen Reinhold Rehbinder från 1703, vari dennes
ombedes att var fadder för Wattrangs nyfödde son. |