Hemsidan | Gustaf von Psilander : inledning | 1. 1669-1703 : uppväxt, ungdom och tidiga karriär |
2. Konvojerna : den historiska bakgrunden |
3. Konvojerna 1703-1704 |
4. Efterspelet |
5. 1705-1716: vägen mot toppen |
||
6. 1716-1734 : landshövding och riksdagsman |
7. 1734-1738 : president i Amiralitets- kollegium |
8. Den "private" Psilander |
9. "Kuriosa- kabinettet" |
10. Gustaf von Psilanders familj |
11. Legenden skapas : 1700- och 1800-talen |
12. | ||
Innehåll: |
7. 1734-38 : president i AmiralitetskollegiumPsilander 1732. |
|||||||
Inledning
Gustaf von Psilander kunde vid sin utnämning till president i Amiralitetskollegium se tillbaka på nästan ett halvt sekel i statens tjänst. Vid 65 års ålder fick han ledningen för ett vapen som varit föremål för många diskussioner under den tidiga frihetstidens riksdagar. Åtskilliga kommissioner hade tillsatts för att granska flottan och kritiken hade tidvis varit hård. Vid 1734 års riksdag uppgjordes en ambitiös flottplan, ägnad att minska skillnaden mellan de ryska och svenska flottorna. Särskilt skulle det satsas på byggande av galärer och andra mindre fartyg för att möta hotet från den ryska skärgårdsflottan. Flottplanen räknade med en nybyggnation av 4 linjeskepp, 2 fregatter, 5 brigantiner, 23 galärer, 9 skottpråmar, 7 bombkitsar, 3 brännare, 3 lastdragare och 7 dubbla eschalouper eller halvgalärer. Programmet skulle genomföras på 4 à 5 år och kosta 300 000 daler silvermynt per år. Sekreta utskottets betänkande, också innefattande förslag om inrättande av ett kadettkompani, stadfästes i rådet den 12 februari 1735. Vid 1738-39 års riksdag granskades resultaten av programmet. Det befanns då, efter avdrag för de fartyg som byggts eller var under byggnad, att 47 fartyg ännu saknades. Detta vållade åtskillig uppståndelse i defensionsdeputationen och sekreta utskottet. Det framställdes till och med yrkanden på att de ansvariga borde straffas. Överhuvudtaget är riksdagen 1738-39 intressant ur den synpunkten att den då gjorda granskningen av flottan avsåg just den period då Psilander varit president. Han hade tillsatts just som riksdagen 1734 avslutades och hade avlidit två månader före öppnandet av den nya. En av de frågor som togs upp till granskning var kommendören Printz klagomål över hur Amiralitetskollegium behandlat honom i samband med uppsättandet av förslag till besättande av en ledig schoutbynachtstjänst. Ett annat, liknande ärende, rörde klagomål från skeppskapten Schlyter som ansåg sig förbigången vid en tillsättning av amiralitetskaptener. Kollegiets position i båda fallen tycks ha varit inriktad på att befordra den person de ansåg mest lämpad, en intrikat ståndpunkt i en tid då tjänsteår kommit att betyda allt mer. Kritiken var hård, men ett visst försvar för kollegiets position hördes bland annat från herr Didron vilken menade att det kunde bli nog svårt att föreslå personer till nya tjänster om antalet tjänsteår skulle äga försteg framför skicklighet. Intressant i sammanhanget är ett inpass gjort av Abraham Falkengréen, vilken utpekade två kaptener från det stora nordiska krigets dagar, Klick och Grund, vilka han känt i sin ungdom såsom duktiga sjömän men ej kapabla att föra ett linjeskepp. På det förvaltningsmässiga planet innebar perioden en ny instruktion för Amiralitetskollegium, stadfäst den 20 augusti 1735. Denna innebar att kollegiet framdeles skulle bestå av presidenten, två amiralitetsråd, två amiralitetskammarråd och en överkommissarie. Under Psilanders presidenttid var Carl Henrik von Löwen ett av amiralitetsråden, den andra posten innehades fram till 7/3 1736 av greve Carl Hans Wachtmeister och därefter av Gustaf Grubbe. Amiralitetskammarråd var Lars Dalman och Nils von Lang. Överkommissarie var Bernhard Reinhold Hauswolff. De militära ledamöterna var alla erfarna och rätt ålderstigna herrar. Löwen var född 1666, Psilander 1669, liksom Grubbe. Greve Carl Hans Wachtmeister var kollegiets yngste medlem, född 1689. Han var likväl den som avled först, medan Löwen och Grubbe båda hann med att bli presidenter. Löwen 1738, då han var 72 år och Grubbe 1742, också vid 72 års ålder. Källa: Dannert, L., Svensk försvarspolitik 1743-1757. - Uppsala, 1943 |
||||||||
(Under arbete) ©Bengt Nilsson |