Innehåll:
2.1. Det
stora nordiska kriget
2.1.1. Krigets
bakgrund
2.1.2. Den
svenska utrikespolitiken 1697-1700
2.1.3. Karl XII
2.1.4.
Krigsutbrottet
2.1.5.
Krigsutvecklingen 1700-1702
2.1.6. Den
svenska statsledningen efter 1700
2.1.7.
Utrikespolitiken 1700-1702
2.1.8. De
svenska sändebuden
2.2.
Läget i Västeuropa
2.2.1. Freden i
Rijswijk 1697
2.2.2. Karl II av
Spanien
2.2.3. Det
diplomatiska spelet om Spanien
2.2.4. Karl II:s
död
2.2.5. Delnings-
förhandlingarna strandar
2.2.6. Det
Spanska tronföljdskrigets utbrott
2.2.7. Kriget
1701-1702
2.3.
Bakgrund till konvojerna
2.3.1.
Fördrag mellan Sverige och England
2.3.1.1
1654 års fördrag
2.3.1.2.
1656 års fördrag
2.3.1.3.
1661 års fördrag
2.3.1.4. 1700
års fördrag
2.3.2.
Tvistefrågor
2.3.2.1.
Kontraband
2.3.2.2
Passformuläret
2.3.2.3. Strykningen
2.3.2.3.1. De
svensk-engelska segelstryknings-
dispyterna
2.3.3. Det
Spanska tronföljdskriget och svensk neutralitet
2.3.4. De
engelska kaparnas härjningar
2.3.4.1.
Engelska uppbringningar fram till 1 juli 1704
2.3.4.1.1. Warner Groens fartyg
2.3.4.1.1.1.
Jungfru Regina
2.3.5. De svenska
köpmännens klagomål
2.3.5.1. Brev
från Göteborgs redare och köpmän 10 april 1705
2.3.6. De
svenska myndigheternas åtgärder
2.3.6.1 Brev till
svenska sändebudet i Frankrike från Kommerskollegium, daterat 17/2 1703, relaterande
klagomål inkomna från redare i Stockholm.
2.3.6.2. Ett
liknande brev till sändebudet i London, daterat samma dag.
2.3.6.3.
Kommerskollegium tillskriver 12/3 1703 Kanslikollegium för att be om deras bistånd.
2.3.7. Konvojsystemet
2.3.7.1. Konvojexpeditioner under Pfalziska tronföljdskriget |
2.
Konvojerna :
den historiska bakgrunden
Inledning
För att kunna förstå den den situation som rådde i
Europa vid tiden för Psilanders konvojresor kan det vara på sin plats att göra en
tillbakablick.
Under 1600-talets första halva hade Sverige
stigit fram som den dominerande makten i norra Europa. Gradvis hade det svenska väldet
brett ut sig längs Östersjöns kuster. Under Karl X Gustav hade det nått sin största
utsträckning och det såg ut ett ögonblick ut som om Danmarks fortbestånd som
självständig nation skulle vara hotad. Genom kungens död i februari 1660 kom emellertid
den expansiva fasen att avslutas. Under Karl XI:s omyndighetstid knöts Sverige till
Frankrike, vilket ledde till att landet drogs in i 1670-talets europeiska storkonflikt. De
svenska provinserna i Tyskland översvämmades av fientliga trupper och i Skåne kämpade
Karl XI förtvivlat för att avvärja det danska försöket att återta den östra
rikshalvan. Den svenska flottan led nederlag efter nederlag och kunde inte upprätthålla
förbindelserna med de tyska provinserna, vilka därmed blev
tvungna att försvaras med de resurser som gick att uppdriva på plats.
Fredssluten återställde större delen av de
svenska provinserna i Tyskland, mycket tack vare Frankrikes ingripande. För Karl XI var
detta förödmjukande och han vidtog en rad åtgärder för att stärka Sveriges
ställning. Flottan fick en ny huvudstation i den för ändamålet nyanlagda staden
Karlskrona och ett stort nybyggnadsprogram igångsattes. Indelningsverket infördes och
kungen ägnade mycket tid åt att inspektera och öva sin nya armé.
Utrikespolitiskt fördes en mer oberoende
politik och det skedde ett närmande till sjömakterna England och Holland. Det fanns en
tydlig strävan att undvika den sorts allianser som kunde leda in Sverige i en ny
storkonflikt. Likt så många gånger genom historien drogs
slutsatser av det förflutna, lärdomar som skulle visa sig vara föga
användbara när nästa storkonflikt bröt ut.
När Karl XI dog i april 1697 lämnade han
över ett land med en stark och välorganiserad armé, en stark flotta med många stora
och nybyggda fartyg och en framgångsrik utrikespolitik som givit Sverige fred under
nästan tjugo år. Det var nu förmyndarregeringens uppgift att förvalta detta arv.
För att rätt förstå den situation
Psilander hamnade i utanför engelska kusten i juli 1704 måste man också känna till
något om de fördrag som slutits mellan Sverige och England under 1600-talet. Den svenska
strävan efter att så långt möjligt var bedriva handel med Västeuropa även under
krigstider kom naturligtvis i konflikt med en engelsk önskan att hindra landets fiender
från att erhålla viktiga skogsprodukter som tjära och beck. Den definition av
förbjudna varor som infördes i fördragen tolkades olika av parterna och det
passformulär som föreskrevs följdes
heller inte alla gånger. Viktigare än dessa
frågor var emellertid i fallet Psilander den så kallade "stryksaken". Under
1600-talet, särskild sedan Karl I börjat stärka flottan, kom de engelska anspråken på
överhöghet över stora delar av norra Atlanten att leda till åtskilliga konflikter med
grannstaterna. Krigen mot Holland innehöll element av detta och längre bort liggande
nationer som Sverige och Danmark var involverade i åtskilliga incidenter. Särskilt
frekventa var dessa dansk/engelska och svensk/engelska
kontroverser under 1690-talets många konvojexpeditioner,
vilket gjorde att åtskilliga av Psilanders
officerskamrater hade direkt erfarenhet av problematiken. Man
kan utan vidare utgå ifrån att Psilander var väl förtrogen med de problem han kunde
ställas inför och det är rimligen inte alltför djärvt att
tro att han hade ägnat viss tid att fundera över hur en sådan situation
skulle hanteras.
Konvojeringar har i långliga
tider använts för att skydda transporter från fientliga överfall.
De många krigen i Västeuropa
under andra halvan av 1600-talet medförde svåra avbräck
för den svenska utrikeshandeln i en potentiellt mycket
lukrativ situation och det
var som en reaktion på detta som statsmakten lät anordna
konvojer. Särskilt frekventa var de under
1690-talet, då flera av de officerare som nådde höga poster i Karl XII:s flotta deltog
i dessa långresor. Många konvojer gick till England, Holland och Frankrike, men någon
gång utsträcktes de så långt som till Medelhavet. I teorin skulle örlogsfartygen
skydda handelsfartygen från de många kapare som utrustades av de krigförande
nationerna. Att detta inte alltid fungerade i praktiken kommer avsnittet om Psilanders
konvojresor 1703 att visa. Särskilt Frankrike bedrev åren kring 1700 ett intensivt
kaparkrig, en logisk följd av de motgångar den reguljära flottan led
mot den efterhand alltmer dominerande engelska flottan. I detta
sammanhang kommer jag emellertid mest att beröra de engelska kaparnas verksamhet, då
denna påverkade de svensk-engelska förbindelserna negativt och vållade en våldsam
förbittring i köpmannakretsar, vilket i sin tur kom att
spela en roll i "Psilander-affären". |
|
