| Under 1600-talet hade det
slutits en rad avtal mellan Sverige och England. Vid tiden för Psilanders konvojresor
gällde det fördrag som slutits i januari 1700. På detta skulle ha följt ett separat
handelsavtal, men förhandlingarna härom ledde inte till något resultat. I enlighet med
punkt 12 i 1700 års fördrag kom handeln därför tills vidare att regleras av 1661 års
handels- och sjöfartstraktat. (1) Tolkningen av avtalen var dock synnerligen olika. I samtliga de fyra avtal som
jag behandlar närmare i detta avsnitt finns de engelska kraven på överhöghet över
"The British Seas" upptagna. De formuleras allra tydligast i avtalet 1700,
vilket faktiskt är det enda som innehåller begreppet "the British Seas":
"(14.) This present Treaty of Alliance, concluded between the Most
Serene Kings of Great Britain and Sweden, shall not in any way lessen the prerogative,
rights and dominions of the seas of either of the confederates, that is to say the
dominions of the King of Great Britain in those seas commonly called the British Seas, and
the dominion of the King of Sweden in the Baltic Sea, but each of the confederate Kings
shall retain all the premises, with all their dependencies for the future, in the same
manner as they do now, and shall freely enjoy the same without any molestation, which yet
is to be understood on both sides with a saving to this present Treaty of Alliance."
Innebar detta att Sverige accepterade att svenska fartyg skulle
stryka vid mötet med engelska örlogsmän? Uppenbarligen förhöll det sig inte så.
Psilanders instruktion från Amiralitetskollegium var tydlig. Vid diskussionen i
Kanslikollegium i samband med utarbetandet av en rekommendation till Karl XII angående
hur Robinsons protest bäst borde bemötas (15/12 1704), riktades inte heller någon
kritik mot Psilander.
(1) Vissa historiker har hävdat att den
fördragsmässiga situationen på handelsområdet var oklar. Se bland annat: Herlitz,
N., Från Thorn till Altranstädt... Stockholm, 1916, s. 59f. Så var alltså inte
fallet. |