Innehåll:

8.1. Brev från Psilander till:

8.1.1. Anton Johan Wrangel (1679-1763), daterade 22/7 1709, 11/12 1709, 18/12 1709

8.1.2. Adam Carl de la Gardie 23/3 1715

8.1.3. Nils Posse (1660-1723)

8.1.3.1. Psilanders brev till Nils Posse

8.1.4. Theodor Anckarcrona (1687-1750), daterat 6/5 1724

8.1.5. Claes Ekeblad (1669-1737)

8.1.5.1. Breven till Claes Ekeblad åren 1728-1733

8.1.6. Eric Benzelius d. y. (1675-1743)

8.1.7. Johan August Meyerfelt (1666-1749)

8.2. Brev till Psilander från:

8.2.1 Carl Henrik von Löwen (1666-1741)

8.2.1.1. C. H. von Löwens brev till Psilander 5 februari 1732

8.2.1.2. Ett P.S från 6/3 1734

8.2.2. Jean Louis Bousquet (1664-1747)

8.2.2.1. Bousquets brev till Psilander 16/3 1729

8.2.3. Caleb de Frumerie (1670-1738)

8.2.3.1. Caleb de Frumeries brev till Psilander

8.2.4. Christian Benedict Clodt (1690-1734)

8.2.5. Erland Broman (-1744)

8.2.5.1. Erland Bromans brev till Psilander

8.2.6. Gustaf Grubbe och Gustaf Wilhelm von Gertten : två sjöofficerare med olika förhållande till Psilander

8.2.7. Tullförvaltare Daniel Leopolds nyårshälsning

8.2.8. Daniel Drangel (1698-1783), komminister i Vimmerby

8.2.9. Alexander Catonius (1687-1743), kyrkoherde i Torsås

8.2.9.1. Alexander Catonius hyllning 30/4 1734

Övrigt

8.3. Familjen Psilander som dopvittnen i Kalmar

8.4. Bechstadius uppgifter om Psilanders "fritidsintressen"

8.5. Var Psilander pietist?

8.5.1. Biskopen Herman Schröder

8.5.2 Psilander och August Hermann Francke

8.6. Något om Psilanders bibliotek

8.7. Familjerna Wattrang och Psilander

8.8. Något om Psilanders ekonomi

8.9. Psilanders "meritförteckning"

8. Den private Psilander

Inledning

Vad vet man egentligen om människan bakom legenderna? Tyvärr väldigt lite. Det har skrivits mycket om striden vid Orford Ness, men nästan ingenting om Psilanders liv och karriär före och efter. Bristen på skriftlig kvarlåtenskap är tyvärr stor. Det finns uppenbarligen ingen bouppteckning, vilken annars skulle givit värdefulla upplysningar om hans ekonomiska ställning och inte minst vilka böcker som ingick i biblioteket. Det fåtal privata brev som finns kvar innehåller inte heller särskilt mycket upplysningar. Man kanske kan förmoda att mycket av hans privata handlingar förstördes redan under 1700-talet. I sonen Peters bouppteckning 1776 omnämns en del gamla brev, men de behöver förstås inte vara från Gustafs tid. Gjörwell omnämner i sin levnadsteckning över Psilander "Sal. Herrens egenhändiga Upsats om sig sjelf " och talar också om att han hämtat uppgifterna om barnens födelsedagar från "en Sal. Hr Presidentens egenhändiga Antekning". Det förstnämnda känns som om det skulle vara en meritförteckning. Gjörwell citerar också ur Psilanders "modesta Journal". Ur det korta citat han anför kan man notera två saker: Psilander ska påstå att striden vid Orford Ness ägde rum den 29 juli och att han återkom till Karlskrona i april 1705. Det förstnämnda är fel och det sistnämnda är i varje fall en smula tveksamt. I Amiralitetskollegiets protokoll behandlas brev från Psilander så sent som 27 april 1705 och i protokollet från 1 maj sägs inget om att han kommit till Karlskrona. Den 2 maj sägs Psilander vara framkommen och den 3 blir han inkallad för att kort berätta om omständigheterna kring Ölands förlisning vid Skagen. En slutsats av detta måste vara att Psilanders "modesta Journal" inte var en dagbok i egentlig mening utan en långt senare författad översikt, måhända identisk med "Sal. Herrens egenhändiga Upsats om sig sjelf "? Munthe refererar både till journalen och en meritförteckning, men i fråga om journalen använder han exakt samma uttryck som Gjörwell - "modesta journal". Därför kan man fråga sig om det inte helt enkelt är lånat från denne, utan att Munthe själv sett journalen? Munthe citerar däremot ett stycke ur en meritförteckning i samband med sjöexpeditionerna 1712 och 1713. Frågan om var han fann denna har sysselsatt mig en hel del under årens lopp, och glädjande nog har jag till sist också lyckats hitta den (se avsnitt 8.9). Gjörwell hade uppenbarligen inte tillgång till någon mer vidlyftig korrespondens, utan tvingades lita till en kortfattad karriäröversikt som Psilander sammanställt, sannolikt på äldre dagar. Därutöver hade han tillgång till en anteckning om barnen Psilanders födelsedagar, gjord av "Sal. Hr Presidenten". Något liknande de familjeanteckningar svärsonen Axel Lagerbielke förde i det från Psilander ärvda exemplaret av Luthers huspostilla?

Sannolikt finns det brev mellan andra, samtida personer som kan ge upplysningar om Psilander, men att hitta dem är som att leta efter en nål i en höstack.

Bechstadius, som var samtida med Psilander, nämner något om personen Gustaf von Psilander. Den mycket summariska beskrivning som ges av Psilanders bibliotek och hans läsvanor tyder dock inte på någon närmare kännedom. Bechstadius uppgift om att konvojen 1704 var på väg från Portugal till Sverige är en märklig felaktighet som knappast heller tyder på någon närmare bekantskap med Psilander. Kontrasten med beskrivningen av Carl Hans Wachtmeisters bibliotek är påtaglig.

Munthe karaktäriserar Psilander så här: "Men Psilander kunde äfven annat än befalla, han ägde förmågan att vinna människor. Utrustad med en hög, kraftig gestalt och ett vackert hufvud med ädla drag, kunde han ej annat än imponera på sin omgivning. Till sinnet var han välvillig och glad, och han förstod att under många svårigheter med ett skämtsamt ord uppmuntra sitt folk. Dessa egenskaper jämte det goda omdöme och det mod, som alltid utmärkte honom, 'voro hans enda anor'."

Vad detta egentligen bygger på förefaller något oklart. Visst är porträttet i Karlskrona imponerande, men vad vet vi egentligen i övrigt om Psilanders karaktär? Munthes beskrivning tycks vila på Gjörwells ord. Gjörwell kan förvisso ha varit i stånd att inhämta uppgifter från Psilanders barn, men själv säger han bara att uppgifterna är inhämtade från tryckta och otryckta källor. Så en viss försiktighet är på sin plats.

När det gäller hans intresse för teologi kan en detalj vara värd att nämna. I samband med kyrkoherdevalet i Maria församling hösten 1730 inlämnades en skrivelse som förordade att prosten Anders Båld på Värmdö borde få möjlighet att provpredika. Bland personerna bakom detta nämndes baron von Psilander och hela hans familj. Gustaf von Psilander var vid den här tiden landshövding i Kalmar varför man är böjd tro att det är någon av sönerna som avses. Emellertid var Peter nygift och Hans fortfarande ogift, vilket är svårt att förena med uttrycket "hela dess familia". Under hösten 1730 tycks Gustaf ha vistats i Kalmar - det finns undertecknade skrivelser från 26/8, 18/9 och 26/10 bland domkapitlets inkommande handlingar. Båld tillhörde den pietistiska strömningen.(1) Mycket tyder på att familjen Psilander hade starka sympatier för den äldre, mer konservativa pietismen.

Det är svårt att säga något bestämt om den unge Psilanders bekantskapskrets. Man får en känsla av att han kan ha tillhört amiral Ankarstiernas vänkrets. Vid Karl XII:s överfart till Pernau 1700 tjänstgjorde Psilander på Ankarstiernas flaggskepp Västmanland, 1706 var han ombord på Halland, av allt att döma flaggskepp under Ankarstiernas expedition till Finska viken. I ett av breven till Anton Johan Wrangel framför Psilander hälsningar från amiralinnan Ankarstierna. Anton Johan Wrangel tycks ha varit en god vän, liksom den unge Evert Didrik Taube (1680-1751), mera känd som far till Fredrik I:s älskarinna Hedvig. Han kallas på ett par ställen för "bror Efwert" och "Tauben".

Psilanders friherrebrev meddelar ett par intressanta detaljer. I samband med tjänstgöringen i den holländska flottan ska Psilander ha besökt "Muscou". Detta måste rimligen betyda Arkangelsk, då Ryssland som bekant saknade Östersjöhamn vid den tiden. Man kan fråga sig varför Psilander inte deltog i det svenska anfallet på Arkangelsk 1701. Det kan knappast ha varit särskilt många andra svenska sjöofficerare som hade någon kännedom om förhållandena där.

En annan intressant detalj är uppgiften om att Psilander var utsedd att överta resterna av de svenska galäreskadern efter striden vid Hangö udd 1714.

Det är uppenbart att Psilander åtnjöt ett stort förtroende hos Karl XII. Det snabba avancemanget under 1710-talet, utnämningen till landshövding på Gotland, adlandet - allt visar på att Psilander ägde kungens förtroende på ett sätt som få andra inom flottan. Uppenbarligen åtnjöt han också den nya regimens förtroende. Trots sin position som landshövding på Gotland utsågs han 1719 av drottning Ulrika Eleonora till chef över en expedition till Danzig.

(1) Munthe, A., Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet. - Stockholm, 1959, s. 203. Sannolikt rörde det sig om Peter von Psilander. 1 juni 1731 döps hans dotter Ingrid Gustava i Maria. Bland faddrarna märks också morfar Gustaf, som bevistade den pågående riksdagen.

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2002-12-05 15:53