| Under den svenska stormaktstiden
tjänstgjorde legosoldater från många europeiska länder i den svenska krigsmakten.
Välbekanta är Gustav II Adolfs skotska trupper och de många tyskarna under
trettioåriga kriget senare del. Under seklerna har också åtskilliga fransmän stridit i
den svenska armén och flottan. Tidiga exempel är Charles de
Mornay, som var en av Erik XIV:s mest förtrogna fältherrar och Pontus de la Gardie,
berömd för sina fälttåg i Baltikum under Johan III:s tid. I mitten av 1600-talet
tjänstgjorde den sedermera så berömde franske amiralen Abraham Duquesne i svenska
flottan och deltog bland annat i slaget vid Femern Bält 1644. Under Psilanders tid nådde
den franskfödde Jakob de Prou höga poster i flottan.
Under Karl XII:s tid tjänstgjorde också en del franska officerare
i svenska armén. Vid fälttåget mot Norge 1718 märks ingenjörsofficeren Philippe
Maigret och Jean Louis Bousquet (1664-1747). Den senare hade kommit i svensk tjänst redan
i början av det stora nordiska kriget - 1704 enligt adelsbrevet, men enligt en annan
uppgift först 1706. Bousquet tillhörde 1708-09 den svenska kår som kvarlämnats i Polen
till stöd för kung Stanislaus. 1710 kom han till Bender och utskickades under de
närmaste två åren på diverse uppdrag. 1712 deltog Bousquet i slaget vid Gadebusch, men
återvände snart därefter till Turkiet. Vid kungens hemresa var Bousquet en av de sex
officerare som ingick i den närmaste sviten.
Efter frederna 1719-21 var behovet av officerare inte alls så stort
som tidigare och många, däribland Bousquet, kunde inte erbjudas någon tjänst. På
gamla dagar kom han att ännu en gång gå i aktiv tjänst. Under hattarnas olyckliga
revanschkrig mot Ryssland 1741-43 blev Bousquet kommendant i gränsfästningen
Fredrikshamn. Under 1742 års fälttåg förespråkade han förgäves att svenska armén
skulle stanna vid staden och där invänta det ryska anfallet. Efter hemkallandet av de
svenska befälhavarna Lewenhaupt och Buddenbrock fick Bousquet 19/8 1742 befälet
över hela den svenska armén. Fem dagar senare kapitulerade den vid Helsingfors. Bousquet
är likväl en av de högre officerare som fått uppbära minst klander för sina insatser
under detta krig. Nästan 80 år gammal erbjöd han sig vid krigsrådet 18/8 1742 att,
ifall utbrytning beslöts, gå i spetsen med sitt regemente.
Bousquet dog i Kalmar 1747. Han tycks ha varit bosatt i trakten
redan på 1720-talet och då varit en smula bekant med landshövding Psilander. Sålunda
finns det i Kalmar länsstyrelses arkiv ett brev från Bousquet till Psilander, vari den
gamle karolinen hälsar till "hennes Nåde Fru Ammiralinan".
Källa: Svenskt biografiskt lexikon
(Under arbete)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-08-07 18:09 |