Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

8.2.2. Jean Louis Bousquet (1664-1747)

Under den svenska stormaktstiden tjänstgjorde legosoldater från många europeiska länder i den svenska krigsmakten. Välbekanta är Gustav II Adolfs skotska trupper och de många tyskarna under trettioåriga kriget senare del. Under seklerna har också åtskilliga fransmän stridit i den svenska armén och flottan.

Tidiga exempel är Charles de Mornay, som var en av Erik XIV:s mest förtrogna fältherrar och Pontus de la Gardie, berömd för sina fälttåg i Baltikum under Johan III:s tid. I mitten av 1600-talet tjänstgjorde den sedermera så berömde franske amiralen Abraham Duquesne i svenska flottan och deltog bland annat i slaget vid Femern Bält 1644. Under Psilanders tid nådde den franskfödde Jakob de Prou höga poster i flottan.

Under Karl XII:s tid tjänstgjorde också en del franska officerare i svenska armén. Vid fälttåget mot Norge 1718 märks ingenjörsofficeren Philippe Maigret och Jean Louis Bousquet (1664-1747). Den senare hade kommit i svensk tjänst redan i början av det stora nordiska kriget - 1704 enligt adelsbrevet, men enligt en annan uppgift först 1706. Bousquet tillhörde 1708-09 den svenska kår som kvarlämnats i Polen till stöd för kung Stanislaus. 1710 kom han till Bender och utskickades under de närmaste två åren på diverse uppdrag. 1712 deltog Bousquet i slaget vid Gadebusch, men återvände snart därefter till Turkiet. Vid kungens hemresa var Bousquet en av de sex officerare som ingick i den närmaste sviten.

Efter frederna 1719-21 var behovet av officerare inte alls så stort som tidigare och många, däribland Bousquet, kunde inte erbjudas någon tjänst. På gamla dagar kom han att ännu en gång gå i aktiv tjänst. Under hattarnas olyckliga revanschkrig mot Ryssland 1741-43 blev Bousquet kommendant i gränsfästningen Fredrikshamn. Under 1742 års fälttåg förespråkade han förgäves att svenska armén skulle stanna vid staden och där invänta det ryska anfallet. Efter hemkallandet av de svenska befälhavarna   Lewenhaupt och Buddenbrock fick Bousquet 19/8 1742 befälet över hela den svenska armén. Fem dagar senare kapitulerade den vid Helsingfors. Bousquet är likväl en av de högre officerare som fått uppbära minst klander för sina insatser under detta krig. Nästan 80 år gammal erbjöd han sig vid krigsrådet 18/8 1742 att, ifall utbrytning beslöts, gå i spetsen med sitt regemente.

Bousquet dog i Kalmar 1747. Han tycks ha varit bosatt i trakten redan på 1720-talet och då varit en smula bekant med landshövding Psilander. Sålunda finns det i Kalmar länsstyrelses arkiv ett brev från Bousquet till Psilander, vari den gamle karolinen hälsar till "hennes Nåde Fru Ammiralinan".


Källa: Svenskt biografiskt lexikon


(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-08-07 18:09

Föregående sida: 8.2.1.2. C.H. von Löwens brev till Psilander : ett P.S från 6/3 1734

Nästa sida: 8.2.2.1. Bousquets brev till Psilander 16/3 1729