Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

8.1.7. Psilanders brev till Johan August Meyerfelt (1666-1749)

I november 1749 avled på Sövdeborg en av de verkliga veteranerna från det stora nordiska kriget. Kort före detta hade trakten besökts av Linné, som skriver så här om slottets ägare:

"Greve Meijerfeldt, riksrådet och generalguvernören, hade här satt sig ned, sedan han genom dygd, flit, vett, tapperhet och ära uppbragt sig till största hederstrappan, sedan han följt konung Karl XII i härfärder, sedan han i flera år guvernerat Pommern, och sedan han nu änteligen överträffat alla höga riksens män i år och levnad, att här få vila de få övriga dagar. han hade ännu god maga och tämmelig hälsa, fast den högsta åldern försvagat ben, utspråk och nerver, men avsomnade icke långt därefter." (1)

Johan  August Meyerfelt hade deltagit i det ryska fälttåget, men efter ett benbrott i slutet av 1708 var han ännu inte fullt återställd i juni 1709. Därför spelade han liten roll i samband med slaget vid Poltava, men en desto större roll i de kontakter som togs med tsaren strax därefter.

Efter att ha följt Karl XII till Bender sändes Meyerfelt hem och deltog i slaget vid Helsingborg. Under sin vistelse i Sverige yrkade han också förgäves på kraftfulla åtgärder för att undsätta de städer i Baltikum som fortfarande var i svensk hand.  Efter ett nytt besök i Bender i slutet av 1710 var Meijerfelt en tid kommendant i Stettin och guvernör i Pommern.

Utnämnd till kungligt råd 1713 kom han efter enväldets fall att spela en rätt begränsad politisk roll, då han efter fredssluten återtog guvernörskapet i Pommern. 1747 lämnade Meyerfelt alla sina ämbeten och bosatte sig på Sövdeborg i Skåne.

Bland Meyerfelts handlingar i Uppsala UB finns också ett brev från Psilander. Tyvärr innehåller det föga av värde, men för fullständighetens skull bör det ändå återges. Det finns ju tyvärr alldeles för få Psilander-brev bevarade.


(1). Linné, C. von, Carl Linnaei Skånska resa / red. av Carl-Otto von Sydow. - Stockholm, 1999, s. 302

  Noter:

Högwälborne H:r grefwe, RijksRåd,
och Accademie Cantzelär

M. var också kansler för universitetet i Greifswld.
Eders Excellences gunstiga af d: 17 hujus, har jag tillijka med Wexell på dhe 16 dahl:r S:mt som kochen Seeland af mig bekommit, d. 12 Ejusdem richtigt erhållit, och aflägger härmedelst hos Eder Excellence min ödmiuka tacksäijelse som gunstigast har täcks draga försorg om samma min betalning. Önskandes af hiertat kunna slijk ynnest behörigen demerera och aftiena. Förblifwer med wördnat Stedze

Eder Excellences

 

Calmar d: 13 Martii
1732

Ödmiuke Tiänare
G von Psilander

 

 

 

demerera och aftiena = ungefär betala tacksamhetsskuld eller vedergälla.

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-08-13 18:38

Föregående sida: 8.1.6. Brev till Eric Benzelius d. y. (1675-1743)

Nästa sida: 8.2.1 Brev från Carl Henrik von Löwen (1666-1741)