8.2.1. Psilander och Carl Henrik von Löwen |
Löwens namnteckning. Här en variant från 1706. |
| Ett av de mest
ambitiösa krigsföretag som igångsattes under Karl XII:s tid var expeditionen till
Arkangelsk 1701. Planen var att genom ett överraskande anfall förstöra så mycket som
möjligt av staden och hamnanläggningarna för att därigenom hindra den ryska handeln.
Till chef för expeditionen utsågs Carl Henrik von Löwen (1666-1741). Löwen hade redan
i unga år gått in vid flottan och hunnit med en tjänstgöring i främmande
flottor 1687-98. Väl meriterad inom sitt yrke stod han i mars 1700 t.o.m på förslag att
bli schoutbynacht. Arkangelskexpeditionen var tänkt att avgå i april 1701, men kom inte iväg förrän i slutet av maj. Väl framme fann man att ryssarna var förvarnade och hela företaget slutade i ett praktfullt fiasko. Två svenska fartyg förlorades och när expeditionen återkom till Sverige igångsattes en undersökning. Denna pågick under ett par års tid, men Löwen blev slutligen friad och utnämndes till holmmajor i februari 1704. 1709 blev han schoutbynacht och låg därmed fortfarande aningen före den tre år yngre Psilander. Under de därpå följande åren deltog Löwen i olika sjöexpeditioner, men ytterligare befordran dröjde till den 4 augusti 1715. Samma dag som Psilander blev amiral utnämndes Löwen till viceamiral. Även fortsättningsvis visade kungen en tydlig njugghet mot Löwen, som trots Amiralitetskollegiums förslag inte utnämndes till amiral 1717. Under 1720-talet tjänstgjorde Löwen som holmamiral och var under Claes Sparres presidentskap ofta den verklige ledaren av kollegiets arbete. Trots detta lät den högsta posten vänta på sig. Efter baronen Carl Hans Wachtmeisters död 1731 var han på förslag som ny president i kollegiet, men istället gick posten till Evert Didrik Taube. Taube var född 1681, alltså femton år yngre än Löwen, men stod kung Fredrik nära. 1734 var Löwen också på tal, men posten gick då till Gustaf von Psilander. Först vid dennes död 1738 blev det den då nästan 72-årige Löwens tur. I länsstyrelsens i Kalmar arkiv finns bland landskansliets handlingar en mängd brev från sjöofficerare, uppdelade på flera olika serier. Åtskilliga av dem är från Löwen till Psilander och inte sällan innehåller dessa brev avsnitt av mer personlig karaktär. Det mest intressanta med första brevet är den avslutande hälsningen. Löwen framför hälsningar "ifrån mig och min gambla mohr". Enligt såväl Elgenstierna som SBL var modern död sedan flera decennier. De är visserligen oense om var i släkten Löwen som Carl Henrik ska placeras in, men ingen av "mödrakandidaterna" var i livet 1732. Har Löwen använt orden "min gambla mohr" om sin hustru? Som ett skämtsamt eller kärvänligt uttryck? I brev från 6/3 och 20/3 1734 använder Löwen det mer normala "min hustru". Slutskämtat eller olika personer? Källa: Svenskt biografiskt lexikon |
| (Under arbete) ©Bengt Nilsson |
| Föregående
sida: 8.1.6. Psilanders brev till Johan August Meyerfelt (1666-1749) Nästa sida: 8.2.1.1. C. H. von Löwens brev till Psilander 5 februari 1732 |
