| I avsnittet om Psilanders bibliotek
nämnde jag en samling av likpredikningar och andra religiösa texter som uppenbarligen
bundits samman under hans livstid. Den äldsta likpredikningen är över den 1707 avlidne
superintendenten Jonas Arnell. Arnell, född i Hudiksvall 1642, hade i sin ungdom varit
informator åt flera förnäma adliga ynglingar och gjort flera utrikesresor. Prästvigd
1682 var han under de därpå följande 24 åren kyrkoherde i Maria Magdalena församling.
(1) 1706 blev han utnämnd till superintendent i Karlstad. Det är inte omedelbart tydligt vad det är för koppling mellan Arnell och
familjen Psilander. Förvisso skulle Arnells sonson Axel Arnell 1757 gifta sig med
Psilanders sondotter Ingrid Gustava, men det giftermålet låg ännu långt i framtiden
när denna volym likpredikningar sammanbands.
Av övriga likpredikningar märks den över amiralgeneralen Hans
Wachtmeister, död 1714. Vidare finns den av Gustaf Adolf Fult, Psilanders forne
skeppspredikant på Öland, hållna likpredikan över amiralitetskassören Nils
Lund, död 1718. Därefter följer två betraktelser över Karl XII: Henrik Hammarbergs
"Hieltars hårda öde" från 1719 och Gustaf Lithous "Panegyris
exsequialis" från 1720.
Efter detta följer Fabian Törners tal över Carl Lundius
(1638-1715). Lundius var professor i juridik i Uppsala under många år och en av det
karolinska enväldet främsta förespråkare. Han var också en av den framväxande
pietismens hårdaste motståndare.
Därefter följer en intressant skrift. - en likpredikan över den
1721 avlidne assessorn i Svea hovrätt Jonas Rothåf. Rothåf var svärson till Elias
Wolkers och medlem av den inre kretsen pietister i Stockholm. Rothåf var författare till
en tankeskrift som argumenterade för ett större lekmannainflytande i kyrkans styrelse.
De enskilda församlingarnas inflytande över val av kyrkoherde borde stärkas, vid
biskopsvalen borde även lekmän få deltaga och i domkapitlen borde också sitta
representanter för det "politiska ståndet". Rothåf argumenterade också för
en större religionsfrihet. Skriften behandlades på riksdagen 1720 och vållade sådan
upprördhet i prästeståndet att ärkebiskopen uppmanade den av ståndets medlemmar som
kunde vara bekant med författaren att varna och undervisa denne, så att han "ei
genom oförstånd må sig eller andra widare irra". (2)
Vidare märks en likpredikning över Carl Gyllenstierna, president i
Svea hovrätt, hållen 1723 av Eric Tolstadius, en av den svenska pietismens mest
framträdande gestalter. Under hans tid kom Skeppsholmskyrkan att bli en religiös
centralpunkt i Stockholm. Folk från när och fjärran kom för att höra Tolstadius
predikningar och han var mer än en gång i klammeri med konsistoriet i Stockholm.
Från 1724 finns en predikan av Magnus Sahlstedt (1686-1752), död
som kyrkoherde och kontraktsprost i Stora Tuna. Av allt att döma handlar det om en
predikan som Sahlstedt höll i Slottskyrkan den 8:e söndagen efter Trefaldighet om "Guds
församlings wård emot falska profeter". Enligt Västerås stifts herdaminne
förespråkade Sahlstedt mildhet och tålamod mot de vilseförda.
Volymen avslutas som tidigare nämnts med "Trachtat om en
ogudachtig kan rätt lära Christi sanning".
Det är i sammanhanget värt att notera familjen Psilanders intresse
för Andreas Båld, kyrkoherde i Värmdö, i samband med kyrkoherdevalet i Maria
församling hösten 1730. Vid denna tid arbetade ännu den stora
undersökningskommissionen över Eric Tolstadius. Bland medlemmarna märktes såväl Båld
som kyrkoherden i Hedvig Eleonora församling Michael Hermonius. Hermonius var en av de
mest intensiva motståndarna till pietismen och förespråkade en fällande dom mot
Tolstadius. Båld, liksom majoriteten av kommissionens medlemmar, yrkade på att
Tolstadius skulle frias.(3) Familjen Psilanders aktion till
förmån för Båld ledde emellertid ingenstans. Den 6 november 1730 utsågs Hermonius
till ny kyrkoherde.
I Maria församlings födelse- och dopbok hittar man för övrigt
många intressanta namn. Här bodde redan under 1710-talet Carl Henrik Wattrang, senare
svärfar till Hans von Psilander. Vid samma tid var Carl Kiellin (1683-1728) komminister i
församlingen. Kiellin var en av de tidiga företrädarna i Sverige för pietismen. Vid
hans son Carls dop 18 december 1716 märks bland faddrarna räntmästaren Johan Psilander,
Gustafs bror. När Kiellinns förman, kyrkoherden Magnus Aurivillius, 5/8 1717
låter döpa sin son Carl finns Johan Psilanders hustru Brita Bähr bland faddrarna. Även
Gustaf von Psilanders namn återfinns i dopboken. 15 mars 1723 döps Arvid Psilanderhielms
son Johan Gustaf i närvaro av bland annat följande framstående personer: amiralinnan
Brita Christina Clerck, dotter till amiralen, friherre Hans Clerck (1639-1711) och gift
med amiralen, friherre Anders Appelbom ; generalfälttygmästaren Hugo Hamiltons dotter
Jeanna Catharina (1689-1745) ; Gustaf von Psilander ; Anders von Drake (1682-1744), gift
med Sofia Lovisa Psilanderhielm, och sedermera president i Kommerskollegium. Även året
därpå är Gustaf von Psilander i Stockholm. 21/4 1724 står han fadder till brorsdottern
Johanna Psilanderhielms son Gustaf, återigen tillsammans med Anders von Drake. I
pietistiska sammanhang är Anders von Drake ett känt namn. Religiöst intresserad,
troligen sympatiserande med den konservativa pietismen och en ivrig förespråkare för
ökad religiös tolerans.
Ytterligare en intressant person är biskopen Herman Schröder
(1676-1744). Schröder blev 1731 biskop i Kalmar efter att under ett drygt decennium ha
varit kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. Den ovan nämnda likpredikan över
Rothåf hölls av Schröder. I sin självbiografi uppger Schröder att landshövding
Psilander inför biskopsvalet hade frågat honom om han skulle vara villig att anta en
eventuell kallelse till Kalmar. Schröder var känd som en övertygad pietist. (4) Schröder förde under ett par decennier en livlig brevväxling med
Halle-pietismens centralgestalt A. H. Francke och dennes son. Det är därför synnerligen
intressant att notera förekomsten av två namn i matrikeln över de studerande vid det av
Francke grundade "Pädagogium" - Johannes och Peter von Psilander. Båda
var inskrivna där 1720. Det finns ytterst få svenskklingande namn i denna matrikel.
Samma år som bröderna Psilander skrevs in återfinns emellertid namnet Johannes
Esberg. Under Psilanders landshövdingetid hette superintendenten på Gotland Johan
Esberg. Gissningsvis handlar det om en son till denne, men i avsaknad av relevanta
herdaminnen får jag låta frågan stå öppen tills vidare. Peter von Psilander finns
också med i matrikeln för universitetet i Halle år 1721. (5).
Det är inte några svenskar som hittade till universitetet i Halle
vid den här tiden: 1719 greven Axel Wilhelm Wachtmeister, amiralgeneralen Hans
Wachtmeisters yngste son ; 1720 Johan Adam Kalckberner, son till en Stockholmsköpman med
samma namn och brorson till den i pietistiska sammanhang uppdykande Petrus Kalckberner,
superintendent i Hinterpommern. Vidare Carl Henrik von Hylteen, son till landshövdingen i
Kristianstads län, friherre Samuel von Hylteen. Samt en viss Johan Andreas de Loescher.
Kanhända identisk med Anders Johan Löschern von Hertzfelt, son till den från striderna
om herraväldet i Peipussjön bekante Carl Gustaf L. ; 1721 Peter von Psilander och en
student som sägs vara från Ingermanland, Johan Törne ; 1722 Mathias Sweder, en
juridikstuderande från Östergötland - är han månne identisk med juristen Mathias
Sweder (1690-1774), vars far var född i Östergötland? Vidare Carl Grubb, en
juridikstuderande från Stockholm, antagligen tillhörande den stora norrlandssläkten
Grubb som bland sina medlemmar räknat flera framstående köpmän i Stockholm. De är
inskrivna samma dag. Kanske Sweder var Grubbs informator?. Vidare en Georg Friedrich
Strobel från Stockholm och två bröder Psilanderhielm, Johan och Jacob ; 1723 Johan
Christiernin från Dalarna, en medlem av den vitt förgrenade bergsmanna- och
prästsläkten och Roland Martin från Gävle, sannolikt identisk med den Roland M. som
slutade sina dagar som hovrättsråd i Åbo.
Var Psilander pietist? Familjen Psilander har uppenbarligen haft ett
starkt intresse för religiösa frågor och för den framväxande pietismen samt varit
villiga att använda sitt eventuella inflytande för att hjälpa präster som
sympatiserade med denna strömning. Att dessutom skicka de båda sönerna till Halle 1720,
ett universitet och en ort som var oerhört starkt förknippad med pietismen och därför
av den renläriga delen av svenska kyrkan betraktad som särdeles suspekt, tyder starkt
på att Gustaf von Psilander faktiskt var pietist.
(1) Maria Magdalena församling är
något av en central punkt i Stockholm för familjen Psilander. Här bor under 1720-
och 30-tal flera medlemmar av släkterna Psilanderhielm.
(2) Se Prästeståndets protokoll
1719, s. 258 f. och s. 444 - 449 (Rothåfs memorial)
(3) Hellström, G., Stockholms
stads herdaminne. - Stockholm, 1951, s. 264 f. och 367 f. ; Odenvik, N., Eric Tolstadius.
- Stockholm, 1942 ; Munthe, A., Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet. -
Stockholm, 1959, s. 203. I Maria församling fanns vid den här tiden flera
Psilanderhielmar: Arvid, 1720 adlad tillsammans med sin svärfar Johan Psilander, Gustafs
bror ; Johanna, gift Riddercreutz, dotter till Johan ; Peter, son till Johan ;
(4) Olsson, B., Kalmar stifts
herdaminne... - del 1. - Kalmar, 1951, s. 56-65 ; Pleijel, H., Der schwedische
Pietismus in seinen Beziehungen... - Lund, 1935, s. 152ff
(5) Historisk tidskrift 1895, s.
334-337, Pajula, J. S., Svenska och finska studerande vid universitetet i Halle
1693-1744 ; Historisk tidskrift 1931, s. 443-446, Achelis, T., Schwedische
und finnische Studenten auf der Universität Halle 1692-1774 ( en korrigering och
utökning av Pajulas lista) ; Schülerverzeichnis des
Königlichen Pädagogiums 1695 bis 1870 - URL: http://www.franckesche-stiftungen.uni-halle.de/francke.htm/archiv/quellen.html
(1999-11-18) |