Gustaf Wattrang (1660-1717) var under
en konvojresa 1695 involverad i en dispyt över strykningen med den engelska fregatten Seahorse.
Omständigheterna beskrivs på ett rätt roande sätt i ett samtida nyhetsbrev:
His Majesty's frigate the Seahorse, a sixth
rate of twenty-two guns commanded by Captain Tollett, being upon her cruize in her station
on Thursday last on the coast of Sussex, between Hastings and Dungeness, happened to fall
in with the great fleet of Swedes and Danes from France. She demanded from the first the
usual salute, which was refused, with the answer that there was one behind that would give
them the reason for it, which happened to be a Swedish man-of-war. When the captain sent
his boat on board to know the reason why he refused to strike his flag, the Swedish
captain sent his lieutenant on board Captain Tollett to tell him he had orders to strike
to no ship in the world, more especially such a diminuitive one. Upon which Captain
Tollett sent back the lieutenant, and bid him tell his captain that, unless he saluted him
upon his return on board, he would pour in a broadside. The Swede neglecting to salute,
the captain was as good as his word, and a brisk dispute ensued, which lasted over four
hours. But, according to the proverb, the weakest to the wall, the captain having one of
his gunner's legs shot off, and several other wounded, and his ship very much shattered,
returned to the Downs, and left the Swedes and Danes to pursue their voyage. (1)
Gustaf Wattrang hamnade flera år senare i bekymmer
för något annat som ska ha inträffat under den här konvojresan. 1704 anmodades han av
advokatfiskalen Wästerling i Kammarrevisionen att inkomma med förklaring över de
uppgifter som gjorde gällande att han fört varor ombord på sitt konvojskepp. Wattrang
ska ha hemfört salt, vin, vinättika, papper och sviskon för köpmännen Amija, Utfall
och Didrik Anderssons räkning. (2)
Gustaf Wattrang är intressant inte bara för sitt
deltagande i 1690-talets konvojresor, utan också för den kontakt som kan iakttas mellan
familjerna von Psilander och Wattrang. I Nordinska handskriftssamlingen i Uppsala UB
ingår material med ursprung hos familjen Wattrang. I en av volymerna, möjligen
härstammande från Gustaf Wattrang, finns en tidigare icke beaktad relation om
striden vid Orford Ness. Ännu mera intressanta är kontaktpunkterna mellan de båda
familjerna i ett något senare skede. 1739 gifte sig Gustaf von Psilanders yngste son Hans
med Maria Charlotta Wattrang, dotter till kanslirådet Carl Henrik Wattrang. Carl Henrik
Wattrang, kusin till Gustaf, var en framstående bok- och handskriftsamlare som ägde
åtskilliga egendomar i Sörmland och drev Åkers styckebruk. På Värmdö ägde Wattrang
bland annat Väsby gård, vilken efter hans död 1733 övertogs av änkan. Efter hennes
död 1741 tillföll egendomen dottern och svärsonen.
Emellertid hade Hans von Psilander redan ett decennium
tidigare skaffat sig egendomar på Värmdö. Kopparmora, Skärmarö och Östra Älvsala
ska han ha övertagit redan vid Carl Henrik Wattrangs död 1733.
(3) Detta, kopplat med familjen Psilanders redan 1730 visade intresse för kyrkoherden
på Värmdö Andreas Båld förefaller att indikera en "Psilandersk" närvaro
på Värmdö redan under Gustafs livstid.
Hans von Psilanders verksamhet som delägare i Åkers
styckebruk förefaller också var en intressant tråd att nysta i.
(1) Calendar of State
Papers, domestic series, William III : July 1 - Dec. 31, 1695 and addenda, 1689-1695. -
London, 1908, s. 322. (Ett nyhetsbrev till earlen av Derwentwater)
(2) Amiralitetskollegiums
protokoll 13/7 1704
(3) Enligt: Quist, A.,
En bok om Värmdö skeppslag. - Stockholm, 1949 |