| De
svenska köpmännens upprördhet är lätt att förstå med tanke på kaperiernas
omfattning. Genom skrivelser till de svenska sändebuden sökte de utverka hjälp med
frisläppandet av enskilda fartyg. Man sökte naturligt nog också få ett mer generellt
bistånd genom att framföra sina klagomål till Kommerskollegium och Kungl. Majt.
Sommaren 1704 insände 49 Stockholmsborgare ett klagobrev över de engelska kaperierna.
På engelsk sida upprördes man över en del av de uttryck som undertecknarna brukat så
köpmännen var uppenbarligen rejält upprörda. I Stockholm fanns åtskilliga av Sveriges
främsta köpmän, som borgmästaren Olof Hansson Törnflycht, direktör i Tjärkompaniet
och svärfar till Carl Piper. En synnerligen förmögen och inflytelserik man som var
ägare eller delägare i ett stort antal fartyg. En man vars synpunkter man inte gärna
viftade bort... Även Göteborg var en framstående
handelsstad. Bland de ledande köpmännen där märks David Amija d.y, som vi ska återse
i samband med Psilanders konvoj. Som ett exempel på de svenska köpmännens klagomål har
jag tills vidare valt ett brev från Göteborgs skeppsredare och handlande borgerskap,
daterat 10 april 1705. Att brevet är från tiden efter Psilanders konvoj har i
sammanhanget mindre betydelse. Klagomålens karaktär är i huvudsak de samma som i andra
klagobrev. |