2.1.1. Krigets bakgrund
När Karl XII tog över Sveriges styrelse som enväldig
kung i slutet av 1697 var Sverige alltjämt en stormakt. De stora landförvärv man gjort,
framför allt under 1600-talet, var alltjämt i behåll. På dessa områden kastades
begärliga blickar från olika grannstaters sida. Tillfälligheternas spel hade
gjort att två av dessa stater fått nya härskare i samma veva som Sverige. Tsar Peter I
hade blivit ensam regent i Ryssland 1696 och ivrade starkt för att modernisera landet.
Hans försök att öppna Ryssland för västeuropeiska influenser skulle naturligtvis
underlättas kraftigt om man hade sin egen hamn vid Östersjön. Att låta handeln gå via
Arkangelsk eller genom de svenska provinserna Ingermanland, Estland och Livland
kunde naturligtvis inte i längden vara acceptabelt. Att på egen hand gå i krig med
Sverige var förstås inte särskilt lockande. I Polen hade August II valts till kung och
han kastade sina blickar mot Livland. Danmark, som drabbats allra hårdast av den svenska
expansionen, drömde om att återerövra sina förlorade landsdelar. Det fanns dessutom
den hela tiden brännade frågan om hertigen av Holsteins ställning. Alltsedan Karl X
Gustavs tid hade Danmark fått leva med den nära alliansen mellan Sverige och
Holstein-Gottorp.
Ur detta föddes förhandlingar mellan tsar Peter,
Fredrik IV och August II, vilka ledde fram till olika fördrag, vilka åsyftade ett så
gott som samtidigt angrepp på Sverige från August II:s och Fredrik IV:s sida i början
av 1700. August II inträdde i förbundet inte som kung av Polen utan som kurfurste av
Sachsen, vilket är viktigt att hålla i minnet när man funderar över Karl XII:s politik
efter övergången av Düna i juli 1701. Tsaren lovade att sätta igång sitt
angrepp så snart kriget mot Turkiet var avslutat, vilket skulle ske senast i maj 1700.
Litteraturtips: För bakgrunden till
kriget hänvisas till: Den svenska utrikespolitikens historia, II:I : 1697-1721. -
Stockholm, 1952 samt Jonasson, G., Karl XII och hans rådgivare : den
utrikespolitiska maktkampen i Sverige 1697-1702. - Uppsala, 1960. |