2.1.3. Den svenska utrikespolitiken
1697-1700
Den svenska utrikespolitiken efter Karl XI:s död kom att följa
samma linjer som tidigare. Det holsteinska förbundet bibehölls och stärktes genom
giftermålet mellan Karl XII:s äldsta syster Hedvig Sofia och hertig Fredrik i juni 1698.
Ett förbund mellan Sverige, Holstein-Gottorp och hertigarna av Lüneburg i mars 1698
tillförsäkrade hertigen ytterligare stöd mot Danmark. I samma syfte bedrevs också
förhandlingar med de så kallade sjömakterna, England och Holland,
vilka alltsedan Altonafördraget 1689 stod som garanter för den holsteinske
hertigens ställning. I januari 1700 utmynnade dessa förhandlingar i dels en gemensam
traktat mellan de tre länderna, dels i två separata mellan Holland och Sverige och
mellan England och Sverige.
Från svenskt håll bedrevs också förhandlingar med Danmark, Polen
och Ryssland. I december 1698 slöts en vänskapstraktat med Danmark. Den skulle snart
visa sig vara skäligen betydelselös. Med August II bedrevs förhandlingar framför allt
med syftet att även dra in honom - i egenskapen av kurfurste av Sachsen - som
garant för hertigen av Holsteins position. August lyckades härvid framgångsrikt dölja
karaktären av de långt gångna förhandlingarna med Ryssland och Danmark.
De ryska förhandlingarna bedrevs sensommaren och hösten 1699. Den
svenska ambassaden, utrustad med dyrbara gåvor, syftade till att bekräfta den rådande
freden och om möjligt förekomma de danska underhandlingar man anade, men inte kände
karaktären av. Ett avtal underskrevs också i november 1699 och sändebuden blev
övertygade om såväl tsarens som kung Augusts fredliga avsikter. |