2.2.5.
Delningsförhandlingarna strandar
Frankrike sökte naturligtvis också bundsförvanter inför den
hotande storkonflikten. Den tidigare ståthållaren i Spanska Nederländerna, kurfurst
Maximilian Emanuel av Bayern och hans bror ärkebiskopen av Köln Josef Clemens var två
potentiella sådana. Den bajerske kurfurstens ställning var delikat, med tanke på
närheten till Österrike, och han agerade försiktigt till en början. Hans bror började
däremot raskt att samla trupper, vilket ledde till oro i Tyskland.
Krigsviljan i England var inte särskilt stor till en början och
sjömakterna sökte därför förhandla med Frankrike. Man erkände Filip av Anjou som
spansk kung och föreslog att vissa gränsfästningar i Spanska Nederländerna skulle
överlämnas till Holland. Wilhelm III, mer villig att gå i krig än sitt parlament,
lyckades bearbeta opinionen i England i önskad riktning. I mitten av juni hade Wilhelm
fått de befogenheter han önskade och det stod klart att Holland och England stod eniga.
Kejsaren slöt upp på deras sida, medan hertigen av Savojen valde Frankrike.
Under våren 1701 rustades det intensivt på olika håll i Europa.
De första stridshandlingarna lät dock fortfarande vänta på sig. |