| Amiralen Cornelius Ankarstierna hade i sina två
äktenskap mer än ett dussin barn. Av de söner som nådde vuxen ålder valde tre stycken
faderns yrke. Den yngste, Johan Gustaf, dog utomlands på 1710-talet. Den äldste, Didrik,
har jag redan behandlat. Mellansonen Hans kom att bli den som längst tjänade i flottan.
Sin entré inom sjövapnet gjorde han redan 1690 och 1696, ännu inte fyllda 18 år,
avancerade han till underlöjtnant. Vid flottans utsegling i juni 1700 var Hans A.
nyutnämnd kapten och förde befäl över Pommern, ett fartyg med 56 kanoner. I
mars 1715 utnämndes Ankarstierna till schoutbynacht. Det stora sjöslaget vid Rügen i
juli 1715 ledde till nya förändringar i flaggmanskåren och han befordrades till
viceamiral. 1730 fick Ankarstierna amirals avsked och dog 9 år senare på
familjeegendomen Knutstorp. Han ligger begravd i Kågeröds kyrka. I Broomés verk som Karlskronas historia relateras en episod som Ankarstierna
var inblandad i. Vid ett besök på källaren "Förgyllda vinfatet" tillsammans
med några bekanta, däribland Ankarstierna, kom det till ordväxling mellan kommendören
Paul Umbehaven och kaptenen Johan Lewe. Umbehaven begärde att Lewe skulle bjuda
sällskapet på vin, vilket Lewe vägrade. Då började Umbehaven beskylla honom för
feghet under slaget vid Femern 1715 och det hela slutade med rättegång. (1)
I den del av Anton Johan Wrangels arkiv som nu finns i KB ingår ett
brev från Hans Ankarstierna. I brevet ges en annan liten inblick i nöjeslivet i
örlogsstaden Karlskrona under Karl XII:s tid.
(1). Karlskrona stads historia / på uppdrag av Karlskrona
stadsfullmäktiges historiekommitté utgiven av Janrik Bromé. - Del 1. - Karlskrona,
1930, s. 508f. |