Georg Herman af Trolle

5.3.14. Georg Herman af Trolle (1672/80-1765)
Bland Krigsarkivets bestånd av flottans meritförteckningar finns många torra uppräkningar av sjökommenderingar och befordringar. Ibland stöter man emellertid på långa, nästan memoarliknande, redogörelser. Ett sådant exempel är den meritlista som i juli 1738 inlämnades av Georg Herman Trolle. Ordet över till denne synnerligen bereste svenske "Hornblower" - eller kanske danske "Münchhausen"?:
Underdån. ödmjuk berättelse eller Förteckning på mina Tjänsteår och därunder förwärfwade meriter
	Sedan jag mina ungdomsår till Studier och bokliga konsters idkande anwändt, befant jag hoos mig en särdeles lust och naturlig böjelse till Sjöwäsendet, gjorde mig fördenskull all winning om att blifwa underrättad i de stycken, som med tiden kunde tjäna till en grundelig kundskaps erhållande uti navigationen och begaf mig år	Noter: Om Trolles födelseår och härkomst finns olika uppgifter. Här anger han själv Karlshamn och att han gjorde sin första sjöresa 1690. I "Elgenstierna" heter det att han var född i Danmark 1672, uppvuxen i Amsterdam och gjorde sin första resa i 10-årsåldern. Dock samma resa som han själv alltså förlägger till 1690. Colin Campbell menar i sin nedan omtalade journal också att Trolle var dansk. I Släktforskarnas årsbok 2000 finns en artikel av Pontus Möller kallad En ofrälse släktgren av ätten af Trolle i vilken det uppges att Georg Herman var född 28/10 1680. Det låter sig väl svårligen förena med de uppgifter han själv ger i den här meritförteckningen, men som kommer att framgå finns det åtskilliga frågetecken i den.
1690	ifrån Carlshamn, som war min födelseort, med ett Cofferdieskjepp till Rostock, geck derifrån till Köpenhamn, gjorde resor på Island, Hamburgerelf och Glyckstadt.	Om Trolles uppgifter om födelsetid och födelseort är falska måste man förstås också sätta ett frågetecken för vad han i övrigt berättar om sin karriär. Som ses senare finns det en del punkter i hans redogörelse som inte alldeles stämmer överens med vad man kan erfara från annat håll.
1691	reste jag till Hamburg för widare öfning skull uti Navigationen och war åter på Islandska Farwattnet samt continuerade med Couffardieresor på Holland, Frankrike, Engeland och Norrwägen,
1698	in till år 1698, under hwilken tid då jag och geck för Styrman, jag en gång råkade i yttersta Sjönöd, så att jag måste i fulla 3 dygn sittja på et wrak, och blef af en Norsk Skjeppare bärgad. Sedermera blef jag förhyrd under en Capitain wid namn Mård att gå för 3dje Styrman på Arckangel, därifrån till Westindien och S:t Thomas och så åter till Hamburg igen.
1700	For jag till Engeland och tog tjenst wid Ammiralitetet såsom Lots på Köpenhamn, hwarpå jag genast blef commenderad med den Engelska Flottan till Öresund, och som wid dijtkomsten danska Sjömachten befants wara liggande inom Sundet, ankrade Engelska Flottan utanföre in till 3:de dagen då danska Flottan ställte sin Resa åth Köpenhamn, hwarpå Wår Flotta straxt gick igenom Sundet utan ringaste motstånd af Castellet och fortsatte Resan Öster om Ween, hwarest Wi mötte den Swenska Örlogsflottan, kommandes igenom Flinterännan, därest då alla 3 Esquadrerne, Sweriges, Engelands och Hollands på en gång ankrade och blefwo conjungerade. Dagen däreffter blefwo ordres utgifne wid Engelska Flottan att hålla Bombarder-Kitschierne färdiga till bombarderande på danska Flottan och Köpenhamn, hwarpå strax om natten begyntes men dehls för grundt watten och dehls för Fiendens så kallade Pråhmar, blefwo däruti hindrade till andra dagen, då därmed åter continuerades ;
	Men emedan detta bombarderandet icke kunde gjöra någon särdeles Effect, rätta Fahrwattnet till Köpenhamn äfwen war afskurit med Broars och Masters öfwerhalande, samt 2:ne stora Fahrtygs nedsänkande, åtog jag mig att lotsa Bombarder-Kitschen emellan Stubben och Seland på 11 Fots djupt watten, hwarmed jag och så lyckeligen gick i land, att wi samma qwäll arbetade Oss in, begynte med Bombarderandet och kastade öfwer 150 Bomber på danska Flottan och Köpenhamn, under hwilcket bombarderande 2:ne danska Skjepp wid namn Printz Carl och Sophia Amalia blefwo satte i brand med mera, men dock strax utsläckte.
	Effter sluten fred af Glorwyrdigste i åminnelse Konung Carl den XII:te, som till Seland embarquerade med sitt Manskap och medföllje, geck jag för lots till tillbaka till Engeland.
1701	gjorde en resa på Brasillien för Styrman och blef af Frantsosen upbracht med Skjeppet uti Dünkircken.
1702	For jag thärifrån med 2:ne Frantska Capitainer, Charpentiger och Conestabel under Ammiralen Barths Commendo fölgde med en utcommendering på Redden utan för Ostende, därest Wi med 6 st: Gallerer och 4 Fregatter bortsnappade ett af de Holländska Örlogsskjeppen, Neuwendeick kalladt.	Jean Bart (1651-1702), den mest berömde av alla franska kaparkaptener. Han dog just som det nya kriget höll på att bryta ut.
1703	For jag till Holland, hwarest jag under Ammiralitetet straxt blef inplasserad för Styrman, men commenderade såsom Lieutenant och under då warande Commendeuren Schoigts Commendo blef med 5 Skjepp commenderad att convoyera Coufferdie Skjepp på St. Übes och Lisabona, då Wi på hemwägen utan för Balings kommo uti rencontre med otta st:n Franska Örlogs Skjepp, då ett af Wåra Skjepp straxt tog in Sjön och reitererade sig undan som commenderades af Capitaine Toll. Under denna hårda attaquen å båda sidor, blef jag blesserad i ansichtet genom ett Sabelhugg, som ännu bär sitt märcke, och med 2:ne Ränkuhlor, skuten i Wänstra låhret, hwaraf en blef qwarsittjandes.	St Übes = Setubal, en viktig exporthamn för salt. För dess roll i svensk saltimport se bl. a. Ekegård, E., Studier i svensk handelspolitik... - Upsala, 1924, s. 70ff. rännkula = kula med mindre diameter än loppet till det vapen den avfyras från.
	Och som Commendeurs Skjeppet hwaruppå jag war blef igenom ändtrandet och Slaget så skadat, sedan Wi och förloradt 2:ne Lieutenanter, att Wi nödgades söka landet i buckten af Port a Port, effter Skjeppet ey widare stod till hålla läntz, hwarest Wi som öfrige woro och de med mig blesserade, blefwo uppehållne af den Hålländske Consulen till dess Wi blefwo helbrägda, då jag marscherade landwägen genom Gallacien och widare till Bourdeaux, hwarest jag straxt lät mig förhyra för Styrman till Secilien och sedan till Nantes tillbaka, half till Kaph och half till Coufferdie.	Ett rätt intressant faktum är att Trolle inte brydde sig om huruvida han stred för engelsmän, fransmän eller holländare. Detta, som kan synas märkligt för oss, var inte ovanligt. Under nordamerikanska frihetskriget kämpade svenskar på båda sidor och den senare så berömde O. H. Nordenskjöld tjänstgjorde åren 1777-1780 såväl i engelsk som fransk tjänst.
	Derifrån gick jag med en Flamminger till Ostende, hwarest Wi utan för inloppet blefwo af 2:ne st. Seewska Kapare effter ett långt fäcktande upbrachte till Medelburg, hwarest jag	Seewska = från Zeeland.
1704	tog tjenst för Styrman och commenderade såsom Lieutenant, gjörandes en Resa med Skjeppet gamla Pärlan och Capitaine Credo till kaph i 6 Månader, under hwilcken tid wi upbrackte åthskillige Priser af Frantska Fregater och andra.	Skeppet hette Peerl eller Kleine Peerl och fördes av en av de mest framgångsrika kaparkaptenerna, Willem Credo. Under perioden augusti 1702-1708 tog han 43 priser, se Verhees-van Meer, J. Th. H., De Zeeuwse kaapvart tijdens... - Leiden, 1986, s. 236
1705	In Januario feck Capitaine Credo nya Perlan, som då war nyss färdig /: hwilcken nu för tiden är i Ryssland /: då jag gick med honom för Leutenant, däruppå Wi blefwo utcommenderade tillika med gamla Pärlan på Spanska Westindien att wara borta i 2 år och under den tiden kryssa på de Spanska och Franska, men på utresan i Spanska Sjön af Storm och Owäder togo Skjeppen skada till Masterna, så att Wi woro twungne löpa in i Engeland och Pleimout, hwarest effter Masternas reparerande med [?] och [?], Wi fingo Ordres genom Posten att blifwa kryssande uti Franska Buchten och Spanska Sjön, emedan tiden war oss förlupen under hwilcket, som påstod 3:ne Månader, Wåra 2:ne Skjepp togo till fånga och Pris ett Franskt Örlogs Skjepp kalladt Morlic (?) genom ändtrande utan någon Mans förlust, hwilcket Skjepp war hel nytt och allenast 8 dagar warit i Sjön, bestående af 80 st. Metall Canoner dessutan bemächtigade Wi Oss 3 st. Franska Westindien och 2 st. Nowa Terrae-Farare, som Wi inbrackte till Ejslandet-Wickt och in Sept. till Porsmout, därest Wi fingo Ordres att komma till Medelburg med desse upbrackte Prisar.	I ovannämnda bok anges att Grote Peerl först togs i bruk i februari 1707. Ejslandet-Wickt = Isle of Wight.
1706	Fortsatte jag min resa till Helsingöhr i hopp att få se mitt Fädernesland och tjena det hällre än något annat ; Men kunde icke försaka ett mig där straxt gjordt tillbud, att gjöra en resa för Ostindiska Compagniet såsom Styrman på Kusten Coromandel och Trancobar, hwilken resa innom 18 Månaders förlopp blef förrättad.	Det danska ostindiska kompaniet grundade 1620 en handelsstation på Coromandel-kusten kallad Trankebar. Först 1845 sålt till det engelska ostindiska kompaniet.
1708	Blef jag med en Galleoth den jag mig i Köningsberg tillhandlade och tog mig därstädes Intressenter, befrachtad till Franckrike, därifrån till Östersjön i mening att komma till Calmare ; Men när jag kom till Sundet	Som löjtnant på ett framgångsrikt kaparfartyg bör Trolle ha samlat ihop en vacker slant. Av ordvalet att döma var han delägare i fartyget och dess skeppare. Möller kan berätta att H. den 12/4 fick burskap i Köpenhamn - "Jørgen Hermansen Trolle, fød i Carlshaun i Bleging", se o. a. a., s. 73.
1709	war Örlog emellan Swerige och Dannemarck å färde, hwarest jag oförmodel. blef upbrackt och dömb till Pris, måste för min lilla wäl förwärfwade Egendom begynna en widlyftig Process och där mig länge uppehålla i mening att ernå ett godt slut ; men förgäfwes.	Rimligen finns det i Köpenhamn kvar akter från den proceduren.
1710	Wart jag opkallad in för Kongl. Ammiralitets Collegium i Köpenhamn med tillspörjande om jag under danska Ammiralitets Escadern wille tjena för Leutenant. Hwartill jag alldeles nekade, såsom den där icke borde eller kunde föra afwog Sköld emot sitt Fädernesland, hwaremot Schoutbynachten Judikär yttrade sig emot mig uti de hårda ord att därest jag ey wille gå för Officerare skulle jag gå för gemen eller och wara en Fånge, emedan han, äfwen så wäl som jag, wore en Swensk, född på Gottland. När mig händerna Sålunda woro bundna, påstod jag att få mitt eget commendo, i mening att taga tillfälle i acht ; Men twärtom blef blef försedd med General-Ammiralen Gyllenlews Interims Fullmacht under d: 16 Octobr: sidstnämnde år, att wara en Lieutenant på Skjeppet Swerdefisken, som commenderades af Capiteine Knoff, hwilken och till tillika med mig blef commenderad på Skjeppet Fyen och avancerade han sedan derpå till Commendeur. Sedermera blef jag	Man kan undra varför Trolle inte valde att gå i fångenskap hellre än att tjäna fienden. Ole Judichaer (1661-1729), prästson från Gotland. Kom till Köpenhamn för att studera 1683 och efter ha visat matematisk skicklighet brukad vid örlogsvarvet. Trots avsaknad av sjömilitär bakgrund deltog han 1710 som divisionschef i slaget vid Köge bugt. Generalamiralen hette Ulrik Christian Gyldenlöve (1678-1719). Capiteine Knoff = Hans Knoff (1679-1732), 1710 chef på Svaerdfisken, 23/1 1711 utnämnd till kommendörkap., samma år chef på Fyen, se Topsøe-Jensen & Marquard, Officerer i den dansk-norske søetat..., Bd. 2, s. 2 f..
1711	åter d: 12 Junii 1711 commenderad på Skjeppet Island under Capit. Snisdorffs commendo, som på Kökan bucht med döden	Hans Jensen Snistorph (1681-1712), död 4/12 1712 (n. st.) ombord på Island till ankars vid Falsterbo, se Topsøe-Jensen & Marquard, Bd. 2, s. 531
1712	afled in Novembr: 1712. Ifrån hwilken dag commendo på förenämnde Skjepp blef mig lemnat och opdragit in till d: 24 därpå följande Decembr: då jag eij längre kunde hållas fri för misstanckar och måste fördenskull straxt efter förbemälte General Ammirals Gyllenlews ordres af Skjeppsbord, gå under Capitaine Paulssens Commendo, som blef Commendeur Capitain på samma Skjepp, och gjorde jag där min tjenst för Capitaine Lieutenant in till d: 28 Aug:	Johan Anthon von Paulsen (1687-1736), kommendörkapt. 25/7 1712. 1713 chef på Island, se Topsøe-Jensen & Marquard, Bd. 2, s. 299. Några spår efter Trolle själv finns inte i denna matrikel.
1713	1713, då jag feck ordres af Ammiralen Recchts att öfwerträda på Fregatten Rå, med hwilcken Wi råkade uti en stor storm, som kastade Oss in på Kökenbiucht till Ammiralen Barfoth, hwilckens Ordres Wi straxt undfingo att med denna Fregatt gå till Köpenhamn efter han uti berörde storm tagit stor skada. Så snart jag till Köpenhamn anlände, anhölt jag om Afskjed, hwilcket mig 3:ne gånger blef afslagit, men dock omsider bewilljat, så att jag in Majo	Trots den något annorlunda stavningen antagligen Knud Reedtz (1663-1734). Viceamiral Niels Lauritsen Barfod (1650-1730), en veteran från kriget mot Sverige 1675-79. Under 1690-talets delvis gemensamma svensk-danska konvojeringar utkämpade han 11/8 1694 som chef på Gyldenlöve en strid med två engelska örlogsfartyg över strykningen.
1714	kom till Calmare ; sedan jag då öfwer 23 års tid utom Fäderneslandet emellan Sjö och Himmel merendehls mitt bröd förwärfwat hade. Straxt efter ankomst till Calmare undfeck jag ordres ifrån K. Ammiralitets Collegium i Carlscrona att jag mig dijt förfoga skulle, hwilcket jag och efterkom och hoos wälbemälte Kongl. Collegium ingaf en fullkommelig berättelse om danska Flottans Styrka och dess Indehlning med mera, hwarefter jag erhölt oftabemälte Kongl. Ammiralitets Collegii Fullmackt att wara Capitaine wid Ammiralitets Escadern i Carlscrona dat. d: 28 Junii därpå fölljande.
	Sedan fölgde jag med wid utcommenderingen att kryssa i Östersjön under herr Schoutbynachtens Carl Hans Wachtmeisters General Commendo och sedan herr Schoutbynachtens Jonas Fredrik Örnfeldts Commendo på Skjeppet Printsessan sidst under herr Commendeuren Hederstiernas som feck commendo på bemälte Skjepp, och continuerades med kryssandet till hösten, då Wi kommo till Carlscrona i Winterläger.	Carl Hans W. af Björkö, Psilanders forne skeppskamrat. Skeppet hette Prinsessan Hedvig Sofia. Jonas Fredrik Örnfelt (1674-1733), senare amiral och landshövding i Nyköping och Erland Hederstierna (1676-1730), som dock vid den här tiden ännu hette Scherna.
1715	Om Wåren uti April Månad blef jag utkommenderad till Stockholmske Escadern emot Ryssen under merbemälte Herr Vice Ammiralen Wachtmeisters General Commendo, då jag feck Galleyan Sturcken att commendera.
1716	Blef iag ombetrodt commendo på Galleyan Swan, hwilcket jag och förde till medium August, då samma Galleya i brist af tillräckeligit Manskap blef uppskickad hijt till Stockholm att upläggas, hwareffter jag blef Commenderad att föra Fregatten Anklam, som tillförende commenderades af Capitaine Petreus, hwilcken fick ordres att med en Esping gå öfwer till Finland. Sedan blef iag beordrad att föra commendo på Fregatten S:t Thomas, hwilcken tillförene commenderades af Capitaine Piper, under kryssningar och strandwachter med mera emot Fienden till sidst in octobr., då jag feck ordres att gå upp till Stockholm med denna Fregatt att under mitt inseende utan Byggmästare kölhalas. Emedlertid upkommo herr wice Ammiralen Örnfelt och herr Commendeuren Ridderstolpe med en Escaloupe att härstädes å nyo uprätta Ammiralitetet, då så snart Fregatten S:t Thomas war af mig i behörigt stånd försatter, jag erhölt wälbemälte herr vice Ammirals Ordres att gå ombord på wice Ammirals Skjeppet Halland, wår Örlogsescader utur Sjön under wice Ammirals Flagga att upbringa, hwilcket geck wäl för sig.	Johan Petraeus (16??-1739) Henrik Bernhard Piper (16??-17??) Carl Gustaf von Frischen, adlad Ridderstolpe 1715. Konstapel på Öland 1704
1717	Wardt jag åter commenderad att kölhala wice Ammirals Skjeppet och det i fult stånd till Sjöutrustning utreda, hwarest jag och sedermera blef stående under Herr wice Ammiralens Commendo, och wistades detta Skjepp det året på Stockholmske Redden, dit Hans Kongl. Maijts. nådigste Ordres inkommo, då jag blef Premieir Capitaine wid det så kallade Sjö-gaste Regementes Norra Roslags första Compagnie och halfwa dehl, under hwilcken tid jag completterade Compagniet, samt efter Ordres utskref 270 wargeringskarlar. Detta året erhölt jag Hans Kongl. Maijts i nåder för mig utfärdade Confirmations Fullmacht under d: 3 Julii 1714 på Capitains Beställningen.	Sjögastregementena tillkom 1717 som ett resultat av Karl XII:s strävan att stärka armén. Under nominellt befäl av olika flaggmän erhöll båtsmännen lantmilitär träning av infanteriofficerare. Vargering var en reservstyrka.
1718	Blef iag Commenderad på Skjeppet Wachtmeister att det äfwenwäl klart gjöra och till Sjös utrusta, hwarest jag då förblef under Sal: Commendeuren Palmgrens commendo intill hösten, då Wi kommo till Stockholm igen i Winterqwarter	Wachtmeister, av ungefär samma storlek och bestyckning som Öland, hade använts under 1690-talets konvojresor. Under befäl av Gustaf Wattrang respektive Erik Ribbing hade fartyget 1695 varit inblandat i två olika dispyter över strykningen.
1719	In Aprilis under då warande Ammiralen Baron Edvard Diedrich Taube som här emottog General Commendo wid Stockholmska Escadern undfeck iag widare Ordres att åter förbemälta Skjepp utrusta och uptackla, på hwilcket iag och sedan förblef under Herr Commeneuren Wrangells Commendo, som nu tillika med Capitaine Taube commenderade Skjeppet Ruskenfelt, Capitaine Leffler commenderade Skjeppet Carlscrona Wapn och Lieutenanten Brunstedt commenderade Brigantin Bernhardus, blefwo commenderade att kryssa i Söter Sjön till att förhindra Ryssens wåldsamma förfarande och afbräck uti Coufferdiefartens afstängande Swerige, Dannemarck och Königsberg emellan.	Under det Stora nordiska kriget utspelade sig tre av den svenska sjökrigshistoriens mest legendariska strider. De två första var Psilanders vid Orford Ness 1704 och Ehrenskiölds vid Hangö ett decennium senare. Trolle inleder här sin berättelse om den tredje. Expeditionens uppgift var, förutom spaning, den av Trolle här angivna. Eskaderns styrka var med tanke på uppgiften skäligen blygsam då tsaren vid den här tiden förfogade över en ansenlig örlogsflotta. Genom uppbringade fartyg fick också ryssarna nys om den svenska eskaderns styrka och uppgift. Chef på Ruschenfelt var Evert Johan Taube (1672-1759), på Karlskrona Vapen, Karl Leffler (16??-1725) och på Bernhardus, Erik Brunstedt (16??-1728)
	8 dagar efter Wårt utlopp ifrån Sanhamn, upbrachtes under kryssandet af detta Skjeppet en Engelsk Fregatt om 16 Stycken, lastad med Stenkohl, Monteringssorter, Bly och Ammunition destinerade till Pettersburg och 2:ne holländska Fleuter med Ballast och Styckegods, som alt woro contreband waror, hwaruppå Capitaine Taube med Skjeppet Ruskenfelt kom till Oss efter Signal, och som det befants af hans Rapport att han hade skada på sina Master och således icke kunde föra Segel med Oss och hålla Sjön ; altså blef han af herr Commendeuren Wrangell commenderad att upconvoyera desse 3:ne Priser till widare Ordres.	På samma sätt som det franska, holländska och engelska kaparkriget hade vållat mycken ilska inom svenska köpmannakretsar under de stora västeuropeiska krigen kring sekelskiftet 1700, upprördes dessa nationer av det svenska kaparkriget under det stora nordiska krigets senare del. Karl XII:s avsikt var att hindra handel på de av fienden behärskade hamnarna i Finland och Baltikum. Ur hans synvinkel var dessa områden ännu svenska, om än av fienden behärskade, och därför hade Sverige också all rätt att förbjuda sådan handel. Då import från Östersjöområdet av tjära, beck och andra för flottorna nödvändiga produkter var oerhört central för sjömakterna kunde de förstås inte acceptera sådana inskränkningar.
	Natten därpå fölljande blefwo Wi warse 7 st: Seglare i Öster och som Wi då woro kryssande emot Wästel: wind, kunde Wi ey komma på Wår destinerade Post, utan gjorde Wårt bästa att erfara hwad desse woro för Skjepp och träffade sig ey bättre, än att Wi snart funno Oss mitt i gapet på 6 St. Ryska Örlogs-Skjepp med 1 Dito Fregatt, då Wi gjorde Signal till Carlscrona Wapn och Berhardus att gå öfwer Stag och retirera Oss undan så wida Wi sågo Oss alt för swaga att gjöra något motstånd ;	Den ryska eskadern, bestående av 6 linjeskepp och en brigg, hade 312 kanoner och nära 2000 mans besättning. Den svenska styrkan hade 88 kanoner och under 400 mans besättning. Striden är kortfattat skildrad av Herman Wrangel i boken Kriget i Östersjön 1719-1721. Wrangel har inte använt sig av Trolles meritförteckning. Hans skildring är också något annorlunda.
	Men aflopp ey lyckligare än att de, som Klockan Åtta woro oss så nära att de kunde räcka Oss med Styckeskått, twingade Capitaine Leffler efter alfwarsamt canonerande att gifwa sig med Skjeppet Carlscrona Wapn i deras händer och en stund därpå Brigantinen Bernhardus. Wi som nu ensamma blefwo qwarlåtne i sticket, kommo i attaque med Ryska Commendeuren Senewin och Capitaine Gollowin, som sedermera har warit Envoyé härstädes, hwilckas Skjepp hwarthera bestådo af 52 Canoner, som Wi dock inom en timmas förlopp slogo ifrån Oss att Wi tänckte wara alldeles Faran lyckligen undansluppne och fria.	Wrangel redovisar förloppet något annorlunda. Först ska Wachtmeister först ha kämpat framgångsrikt mot Portsmouth och Devonshire, vilka då istället kastat sig över de båda mindre svenska fartygen. De ryska fartygen hette Portsmouth och Devonshire, båda med 52 kanoner.
	Signal och äfwen blef gifwen af Ryska Commendeuren att de öfrige af deras Flotta skulle wända åter af jagandet ; Men alt detta oachtadt blefwo Wi å nyo antastade utaf ett Ryskt Skjepp, som Capitaine Chapitscheff commenderade, med hwilcken Wi continuerade iti ett skutande emot hwarandra tills Wi ännu blefwo kringrände af 2:ne Fiendens Skjepp som commenderades af Capitainerne De Lapp och Törnkoff, så att Wi måste uthärda ett continuerligit canonerande af desse trenne, hwarthera med 50 Canoner försedde Skjeppen ;	Fartyget hette Rafael (52 kan.). Fartygen Jagudil och Uriel, båda med 52 kanoner.
	Sedan som Commendeuren Wrangell nu under detta canonerandet hade fått en olyckelig blessur och lät sig förbinda ; lät jag icke modet falla, utan antog commendo ifrån Kl. ohngefährligen 11 förmiddagen och continuerade under Flagg och fulla Segel till Kl. 5 om aftonen, då mitt Fockrå, Förstång och Bogsprötet blef afskutit, tillika med Mesans Masten och Kryss-stången utom den skada Roret hade tagit med mera, så att Wi hade 3 Fot djupt Wattn i Skjeppet, som nu mera omöyeligen kunde Styras eller lyda Roor.
	Folcket som med mig woro på Skantsen, bestående af 36 Man Matroser och Soldater blefwo alla ihjelslagne, undantagandes Capitaine Grak wid Södermanlandts Infanterie och medelstyrmannen Claes Lang.	Conrad Fredrik Graak (1690-1765), enl. Lewenhaupt dock vid denna tid kapten vid Östgöta tremänningsregemente.
	Emellan däcket war mäst hwarannan Rappert sönderskuten, Styckenen hijt och tijt skingrade, 166 Man döde och blesserade, samt Eschalouperne och Båten sönderskutne så att i detta eländet hwarken någon Man eller något annat hade kunnat räddas,	Rappert = raperd, dvs blocklavett.
	Ehuruwäl jag således måste se mig förlorad och öfwerwunnen, strök jag dock hwarken Segel, Estandar eller Flaggor, utan geck oförskräckt på däcket och kastade alt handgewähr med hwad mera jag öfwerkom som af Fienden till nytta tjena kunde, öfwerbord: Under hwilcken tid jag måste uthärda 3:ne lag eller Salwor af fienden på ömse sidor, då mig sedan intet annat war öfrigit än att täncka på huru jag tillika med de med mig öfwerblefne måtte utur Sjöfaran blifwa bärgade, ropade till min Fiende uti Talröret det han måtte afstå med skjutande, emedan honom icke det ringaste motstånd mera kunde göras, hwarefter jag med Commendeuren Wrangell blef bärgade, såsom Fångar brackte ombord hoos Capitaine Schapitscheff.
	Hwilken fant mina Kläder wara alldeles sönderskutne och ansiktet af Skrå och Spilror sönderrifwit och skrubbat. Detta nu qwarlåtne, så till säyandes Wraket af Skjeppet Wacktmeister, blef med en kabel bärgadt af ett Ryskt Skjepp som commenderades af Capitaine Törnkoff, efter till Refwel hwarest det blef förmastadt och förtimbradt.
	Jag blef nu straxt wid min ankomst till Refval förd om Bord på Brigantin Bernhardus som commenderades af en Rysk Lieutenant och brachter till Cronstadt wid Hufwud-Flottan att om denna Combatten lemna Ryska Zaren min berättelse. Dagen efter sedan Wi woro anlända kom Zaren sjelf med 2:ne sina Generaler Drobetscko och Gollowin om Bord, tog mig med sig uti sin egen Eschaloup och efter åtskilliga föreställningar tillböd mig att få blifwa Commendeur wid dess Eschader, hwilcket jag alldeles nekade och honom afslog .	Tsarens anbud till Trolle kan jämföras med ett liknande förslag till den sedan 1714 fångne Nils Ehrenskiöld, framfört strax efter Karl XII:s död. Ehrenskiöld skulle utnämnas till amiral, få sin familj över från Sverige, ett vackert hus och leda utbildningen av ryska sjöofficerare. Inget krav på aktivt deltagande i det ännu pågående kriget. För detta, se Munthe, A., Nils Ehrensköld. - 2. uppl. - Stockholm, 1922, s. 92f.
	Sedermera förde han mig med sig på Skjeppet Ingermanland kalladt, det han sjelf commenderade såsom wice Ammiral, hwarest jag måste förblifwa i 3:ne weckor då jag åter med honom blef brackt till Sjöss åt Refval tillika med hela hans Sjömacht så wäl Skjepp som Galleyor, under hwilcken tid han städse sökte att bringa och öfwertala mig till dess tjenst, men alt fåfängt.	Tsaren seglade 9 juni till Reval dit han ankom den 19. Trolles tidsangivelser haltar alltså en smula, men man ska komma ihåg att meritförteckningen är författad närmare 20 år senare. Uppgifterna om tsarens ihärdiga övertalningsförsök ska nog försiktigtvis tas med en liten nypa salt. Att visa upp sin ståndaktighet och bergfasta trohet mot Kungl. Majt och fäderneslandet för höga vederbörande var inte oväsentligt.
	Och när jag förnam det han skulle gjöra widare Inwasion på Swerige, anhölt iag om att få komma i land uti Fångenskap så wäl som de andra mine Kammerater, hwaröfwer han wisade sig mycket onådig emot den Nåd som han mig tillförene betedde och lät föra mig under starck Wacht af Capitaine Chafirhoff till Commendeuren Wrangell thärest jag blef sittande Octobr: Månad när Ryska Flottan war tillbaka kommen och gjordt stor skada i Fäderneslandet, då ordres utgofwos att wi skulle transporteras till Pettersburg med Ryska Skjeppen.	1719 var året för de stora ryska härjningarna på ostkusten och striden vid Stäket. Den svenska huvudflottan kom i sjön först i mitten av augusti, varefter de ryska härjningarna också upphörde.
	Och kom jag ombord med 72 Man af Wåra däribland min Skjeppare Frisk på Wachtmeister hoos Capit: Daen, som commenderade ett Skjepp på 52 Stycken. Wid utseglandet ifrån Refwal fingo Wi ett swårt Wäder, winden N.W och genom så wäl Capitainens som dumma Officerares och Sjömanskapets mindre erfarenhet uti nawigation och Sjöwäsendet hade skjeppet så när blifwit försatt på Wall, hwarpå jag, som sådant förmärckte tog hårdt i tu med Capitainen och förehöll honom dess oförsichtighet, som han alldrig hade kunnat förswara med så mycket Manskaps förspillande utom Wåra fångar, som uthi Rummet under luckornas igenlåsande woro slutne, hwarigenom han uti denna bestörtning fant sig föranlåten mitt eget Folck fritt gjöra att komma uppå däcket och lyda mitt commando då enhwar feck sin syssla som war att sättja Storseglet till och bringa Skjeppet Klippan förofwan och blifwa Stranden fri, hwilcket alt gick wäl för sig ;	Fartyget höll alltså på att drivas upp mot stranden av den hårda vinden.
	Och som hela den Ryska besättningen blef af den starcka Stormen Sjö-sjuk, så hade jag, om winden fallit, med Guds hjelp fått hämnas mina Fiender, och i stället de skulle föra mig till Petersburg, jag bringat dem Fångar till Swerige ;
	Men W:N:W wind, som continuerade 3 dygn gjorde mitt hopp om intet. Innan jag wiste Ord utaf, feck jag de öfrige 2:ne Skjeppen i Ögnasickte, hwarpå mina Cammerader woro, hwilcka woro aldeles strandade och Skjeppen försatte, dem jag sjelfwer en förlåten Fånge dock, med litet commendo, ey kunde i nöden förlåta, utan dem med detta Ryska Skjeppet undsatte och sedermera tillika med mina Fiender uhr lifsfahran frälste.
	Wid ankomsten till Petersburg blef jag upskickad uti Fästningen, thärest jag blef sittjande med herr Commendeuren Wrangel och de andra Swenska Öfwer-officerare intill år 1720 då Wi uti April månad blefwo upsände till Muscou, därest Wi woro i arrest till sidst in Sept., hwarefter jag blef bortförd därifrån Sjöledes med en Struts till Nisna (?) och sedan widare till Kasan skulle försändas, men under wägen blefwo utom den Strutsen hwaruppå jag war tillika med 5 st. af de Swenska herrar Generaler och Öfwerstarne, hwilcken blef på Rewiret Wolga och Wi med största lifsfara bärgade, 2:ne st. andra alldeles förlorade.	Struts = struss, en flatbottnad båt. För karolinernas öden i Ryssland, se exempelvis: Åberg, A., Fångars elände. - Stockholm, 1991. Den transport som Trolle här berättar om torde den vara samma som kort omnämns i en annan av Åbergs böcker: Åberg, A., Av annan mening. - Stockholm, 1998, s. 150
	Sedermera fingo Wi qwarter uti en By wid namn Kadinia, hwarifrån Wi fingo Skjuts och Ordres att gå landewägen till Kasan, hwarest Wi förblefwo till Martii månad
1721	då Wi åter, efter befallning måste marchera under wacht af en Capitain, en Lieutenant och en Fendrick med 100 Man till Sibirien, hwar jag blef stannande uti Staden Klinoff ifrån först i Maji till August: därifrån blef jag bracht till Catharina kloster och så widare Sjöledes genom Strömmen Chama till Sulikamscho, hwarest jag blef inquarterad till dess den aldrahögste Guden åter förlänte den hugneliga Freden, då Wi bröto upp i Januario
1722	wägen igenom Petersburg och Finland och kom i Febr. till Åbo. Därifrån for jag öfwer med 3:ne små Fahrtyg tillika med wåra herrar Generaler och Öfwerstar och anlände till Stockholm d: 1 May därpå fölljande ; Sedan gjorde jag tjenst här wid Kongl. Ammiralitetet	Bland dessa fanns bland andra generalkvartermästaren Axel Gyllenkrook och den i Poltavaslaget så olycklige generalmajoren Carl Gustaf Roos som avled i Åbo 2/5.
1725	till år 1725 då jag blef beordrad af Höga Öfwerheten att öfwerföra Ambassadeuren högwälborne Baron Cederhielm till Petersburg med Jachten Freden, hwarest jag war i Tu (?) weckor, då jag blef beordrad att mig hijt tillbaka förfoga, som straxt skjedde, och war jag sedan altid tjenstgjörande till År	Efter tsarens död skickades Josias Cederhielm (1673-1729), likt Trolle en f.d krigsfånge i Sibirien, till Ryssland för att gratulera Katarina I. Cederhielm tog också tillfället i akt att försöka knyta närmare kontakter mellan Sverige och Ryssland, där hertigen av Holstein vid den här tiden vistades. Under hans bortovaro arbetade Arvid Horn framgångsrikt för en motsatt politik, en svensk anslutning till den hannoveranska alliansen.
1727	då iag efter erhållen nådig permission af Hans Kongl. Maijt. gjorde en resa i Östersjön till Churland.
1728	gjorde jag en resa på Amsterdam och kom hem tillbaka år 1729.
1730	Emottog jag å nyo ett nytt Coufferdie Skjepp, hwarmed jag ärnade gå till Engeland ; Men som Skjeppet war nytt, och resan skjedd sent på Året eller om hösten, förlorade jag Mastarne uti en häftig Storm och kom in i Nordwägen, såsom med ett wrak, thärest jag åter förtimrade Skjeppet, for therifrån till Porsmout, sedan till London och så anlände jag med en laddning af Styckegods till Dahlarö in December 1730, då jag sedermera förblef wid min tjensts förwaltande till in Sept. 1731.
1731	Blef jag af Hennes Kongl. Maijt. allernådigste beordrad att för det då nyss Priwiligierade Swenska Ostindiska Compagniet gjöra den första Resan på Ostindien och China med Skjeppet Friedericus Rex Swecia, hwilcket ifrån ewärdeliga tider tillbakars alldrig tillförene skjedt att något Swenskt fahrtyg härifrån Ostindien beseglat ; d. 26 därpå fölljande Nowember begaf jag mig till Giötheborg, sedan jag den första utredningen inrättat och fått Skjeppet masthudat här wid Warfwet.	Att resan beordrades av drottning Ulrika Eleonora och inte kungen torde bero att den senare just detta år gjorde ett besök i Hessen. Glädjande nog finns det en detaljerad skildring av denna första resa till Kina. Colin Campbell (1686-1757), superkargör på fartyget och särskilt sändebud till den kinesiske kejsaren. Campbell ger en ytterst negativ bild av Trolle: glad i flaskan, slö, lögnaktig samt okunnig i yrket. Campbells skildring är tryckt: Campbell, C., A passage to India. - Göteborg, 1996. För utgivarna av denna intressanta reseberättelse var Trolles meritförteckning då okänd.
1732	d: 28 Februari afseglade jag ifrån Giötheborg till Cadix och efter 14 dagars thärwistande fortsatte resan till Indien och anlände in Sept. wid staden Cantum, hwarifrån jag efter wäl förrättade ärender begaf mig på återresan in Januario 1733, och arriverade
1733	lyckeligen till Giötheborg in aug: med en Rijk och dyrbar laddning. Att denna anseenliga resa war underkastad många äfwentyr och förändringar lärer ey kunna skjäligen nekas, hwilcket Jag nu för widlyftigheten skull will förbigå emedan jag genast wid min Hemkomst en utförlig Relation därom till Höglof. Kongl. Ammiralitets Collegium aflemnade.	Denna relation uppmärksammades efter utgivningen av Campbells journal och nämns i: Hallberg, P., Ett skepp kommer lastat // Kriser och förnyelser. - Göteborg, 1998, s. 185-191
	Wid min hemkomst erhölt jag Hans Kongl. Majts. i nåder för mig utfärdade Fullmacht af d: 5 Maji förutgående att njuta full lön på Giötheborgs Staten, hwarest jag mig ochså för merbemälte Ostindiska Compagniet måste uppehålla till först in Februario år 1734.
1734	då jag efter dåwarande Schoutbynachtens nu mera Vice Ammiralen von Uthfalls gunstiga tillstånd mig hijt begaf att besöka mine Kjäre anhörige. Och som jag fant wara ganska kåstsamt och nästan odrägeligit att flytta mitt hushålld så lång wäg gjorde jag å högwederbörlig Ort ansökning att wid Stockholmske Escadern härstädes få förblifwa emedan bemälte Fullmacht endast tillbrackte mig någon förbättring på lönen, fast den dock icke är så stor som den jag i förra tider njutit.	Jean/Johan von Utfall (1681-1749). Ytterligare en av dessa intressanta karolinska sjöofficerare. Tjänade enligt uppgift i toscanska flottan under åren kring 1700 och slogs mot turkarna, deltog i sjöslaget vid Rügen 1715 och blev 1717 tagen till fånga av Tordenskiold då han förklädd sökte gömma sig bland besättningen på en hemvändande Spanienfarare, se: Bergersen, O., Viceamiral Tordenskiold, bind 2. - Trondhjem, 1925, s. 762f.
1734, 1735 och 1736	har jag gjordt tjenst wid Kongl. Ammiralitetet i Giötheborg och sedan därifrån år 1737 transporterad till Stockholms Ammiralitets Staten och därstädes gjordt den tjenst, som mig af höga wederbörande anbefalt blifwit. Utaf alt detta som ofwan i underdån. ödmjukhet anfördt är, lärer nådgunstigt kunna intagas huru som jag under hwarjehanda nöd och olyckor så wäl min ungdoms som manliga och mogna ålder till Kongl. Maijts. och Fäderneslandets tjenst såsom en trogen undersåte uppoffrat i den säkra förtröstan och tillförsicht, att jag med tiden ofehlbart skulle till någorlunda bättre wilckor och utkomst förhulpen blifwa ; Men måste dock beklaga det jag alt sedan 1714 icke något awancerat eller det ringaste soulagement njutit utan står på lika Fot nu som sidstnämnda år. Stockholm d. 4 July 1738 Georg H: Trolle	Nådens sol skulle dock omsider lysa över den "förbisedde" Trolle.1748 blev han riddare av Svärdsorden, 1758 schoutbynacht och samma år adlad. Hans son Henrik (1730-1784) skulle några år senare tillsammans med af Chapman skapa Gustav III:s örlogsflotta. Men det är en annan historia. Som förresten redan berättats alldeles utmärkt av Arnold Munthe i sjätte delen av serien "Svenska sjöhjältar".
(Under arbete) ©Bengt Nilsson benni@bibl.liu.se Senast uppdaterad: 2008-02-24 13:24
Föregående sida: 5.3.13. Carl Henrik von Löwen (1666-1741) Nästa sida: 5.3.15. Peter von Utfall (1686-1754)

Översikt

5.3.14. Georg Herman af Trolle (1672/80-1765)