Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

3.3.2.4.1. Carl Hans Wachtmeister (1682-1731)

Carl Hans Wachtmeister, målad av David von Krafft
Ur: Nordisk familjebok, 1921

Wachtmeisters namnteckning. Här ett exempel från 1717

Bechstadius, C., Then adelige och lärde swenske siö-man... - Stockholm, 1734

Under utresan miste Spes rodret och tvingades till ett långt uppehåll i Falmouth. På återresan seglade man i slutet av juni 1697 rakt in i den engelska flottan och efter en dispyt om strykningen blev Spes och hela den medföljande konvojen uppbringad till Plymouth. Väl fri från arresten i England gick fartyget under vid Skagen 4 november 1697. Palmqvists äventyr under uppehållet i Skagen vintern 1697/98 finns beskrivna i en skildring av H. P. Kristensen kallad "Kommandör Jonas Palmqvist i Skagen 1697-98", publicerad i "Samlinger til jydsk Historie och Topografi 3:6(1909), s. 97-141". I denna omtalas två unga baroner "af de fornemste udi Sverrige".

Att det verkligen var bröderna Wachtmeister som medföljde Spes, såväl ut som hem, bevisas av ett brev från Jonas Palmqvist till deras far, landshövdingen Bleckert Wachtmeister. Brevet, avsänt från Plymouth 4 juli 1697, ger inga detaljer om själva uppbringningen. Däremot en del upplysningar om brödernas liv ombord och begravningen av en löjtnant Mohr, som tycks ha fungerat som någon slags färdledare för dem. (4)

1700 deltog Wachtmeister uppenbarligen i operationerna i Sundet. Hos Grauers placeras han ombord på Wachtmeister, medan Tornqvist sätter honom på Enigheten, vars chef var Gustaf Psilander. Att den annars inte alldeles pålitlige Tornqvist i detta fall har rätt bevisas av ett brev från Cornelius Ankarstierna till Bleckert Wachtmeister från 3 juni 1700, alltså ett par veckor innan flottan gav sig i väg mot Öresund. Bleckert W. har uppenbarligen bett Ankarstierna att hålla ett öga på sonen. Ankarstierna meddelar att Carl Hans är ute på kryssning med Neptunus, men så snart han kommer tillbaka ska Ankarstierna föra över honom till sitt amiralsfartyg och låta Wachtmeister tjänstgöra med kaptens karaktär. Amiralen lovar också att i fortsättningen visa sin vänskap med fadern genom att hjälpa sonen. (5)

1701 deltog Carl Hans Wachtmeister i den skäligen misslyckade expeditionen till Arkangelsk. Avsikten var att förstöra därvarande skeppsvarv, fartyg och förråd och om möjligt göra hamnen obrukbar. Väl framme visade sig ryssarna vara förvarnade och efter att ha förlorat två mindre fartyg tvingades man vända om med oförrättat ärende. Misslyckandet ledde fram till en rättslig process, som inte var avslutad förrän i januari 1704.

I oktober 1703 hade Carl Hans fått tillstånd att göra en utlandsresa för att vidareutbilda sig genom en tjänstgöring i en främmande flotta. Grauers kopplar ihop hans studieresa våren 1706 med detta tillstånd.

Våren 1704 kommer så expeditionen med Öland. Ända sedan "Tornqvist" har Wachtmeister placerats som Psilanders sekond. Detta är tveklöst felaktigt. Det finns inget som helst stöd för detta i källorna. Wachtmeister var förvisso ombord, både under utresan och hemresan. Dock bara som passagerare. Detta framgår av rättegångshandlingarna efter förlisningen, av "Uppsalarelationen" och av Wachtmeisters eget brev till envoyén Leijoncrona.  Så det mest sannolika är att Wachtmeister var i färd med att göra bruk av sitt tillstånd att söka tjänst i någon utländsk flotta.

Vad gjorde han då under uppehållet i England? Från mitten av augusti till början av november, då han återvände med Öland till Sverige är han "borta". Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att han hunnit med en kortare tjänstgöring ombord på ett engelskt fartyg eller kanske har han rest runt i England?  Engelska arkiv kanske kan ge svar på denna fråga. (6)

Carl Hans Wachtmeister hade en namne, amiralgeneralen Hans Wachtmeisters äldste son, född 1689. Av vissa författare har dessa båda förväxlats och den 15-årige greven har placerats som Psilanders sekond! (7) Att Hans Wachtmeisters son gjorde en osedvanligt snabb karriär - schoutbynacht innan han fyllde 21 - är klart, men så snabb var den inte.

I Grauers verk återges också två målningar föreställande striden vid Orford Ness. En av dem ska enligt en på baksidan förefintlig text vara målad av Carl Hans Wachtmeister själv! (8) . Av alla konstverk som återger striden vid Orford Ness torde detta vara det enda som kan ha anspråk på att vara målat av ett ögonvittne.

Efter ha fått tillfälle att titta närmare på målningen kan jag säga att den är ett mycket intressant verk. Rik på detaljer och definitivt av Carl Hans Wachtmeisters hand, då det förutom baksidestexten också finns en signatur i nedre vänstra hörnet "...fecit C. H. W". Det torde finnas ytterst få målningar från samma tid som visar svenska krigsfartyg under strid, dessutom framställda av en som själv var åsyna vittne. Något datum finns inte angivet. I övre vänstra hörnet ser ut att ha funnits en text, som numera är försvunnen. Sannolikt har den angivit motivet. Genom målningens mitt löper vertikalt ett tydligt veck, så den har under en period förvarats hopvikt. Kan det vara en teckning som gjorts i omedelbar anslutning till händelsen,  forslats hem och färglagts?

Till skillnad från många andra konstnärer har Wachtmeister av allt att döma rätt färger på de engelska fartygens flaggor och vimplar. Whetstones fartyg för en blå flagga - han var "Rear-Admiral of the Blue". Akterut har de engelska fartygen röda flaggor med ett infällt engelskt St Georgs-kors, rött på vit botten, i övre delen närmast stången. Efter unionen med Skottland 1707 ändrades detta till en kombination av det skotska andreaskorset och det engelska St. Georgs-korset. Gösen har däremot nästan ett modernt utseende, också detta helt i överensstämmelse med dess utseende 1704. Saknas gör bara ett element, det 1801 införda andreaskorset som ska symbolisera Irland.

Efter hemkomsten 1705 var Wachtmeister inblandad i rättegången mot   Roserus von Ackern och avgav vittnesmål som styrkte Psilanders version av omständigheterna  bakom skeppsbrottet. Påföljande år reste han på nytt utomlands och deltog i en engelsk konvojexpedition till Lissabon. Efter hemkomsten deltog han i expeditionen till Finska viken 1708 och övervintrade i Reval. Först i mitten av juli 1709 var han tillbaka i Karlskrona. Under följande år deltog Wachtmeister i åtskilliga expeditioner, bland annat överförde han Kung Stanislaus till Sverige 1711.

I slutet av december 1712 blev Wachtmeister utnämnd till schoutbynacht. När amiral Gustaf Wattrang fick avsked i februari 1715 utnämndes han till viceamiral och chef för Stockholmseskadern. Den led emellerrtid brist på såväl manskap, fartyg som utrustning och chefsfartyget Halland var så gammalt och eländigt att det kunde falla sönder när som helst. (9) Hans insats blev följaktligen av defensiv natur, vilket inte hindrade att kungen i augusti gjorde honom till amiral.

1716 fick Wachtmeister kommandot över huvudflottan och fick order att inlöpa i Drogden, där förstöra två nyanlagda batterier och blockera Köpenhamn. I expeditionen deltog överste Gustaf Fredrik von Rosen, kungens särskilda sändebud. Wachtmeister tvekade inför uppdraget och höll ett krigsråd, som avrådde från att genomföra anfallet och i stället rekommenderade en expedition till sydöstra delen av Östersjön. Några negativa följder för honom fick inte åsidosättandet av kungens order.

Efter hemkomsten från 1716 års sjöexpedition sattes Wachtmeister i spetsen för det stora dockbygget i Karlskrona. Till sin hjälp fick han bland annat Polhem. Arbetet gick till en början raskt framåt, men efter kungens död blev det besvärligare. Penningbristen var stor, men i slutet av 1721 var man nästan färdiga. Då brast ingångsportarna och amiral Wachtmeister blev fråntagen ansvaret för färdigställandet av arbetet.

Under åren 1719-21 hade han också en del sjökommenderingar, men den nya regimen hade åtminstone till en början inte ett odelat förtroende för honom. Det har påståtts att Wachtmeister skulle haft holsteinska sympatier. Efter flottans mindre framträdande insatser 1719 blev Claes Sparre kallad till Stockholm för att inta sin plats i rådet. Ansvaret för utrustandet inför nästa års kampanj lades i stället på Wachtmeister. Sparre ville emellertid inte släppa kontrollen över flottan och de båda herrarna kom snart i konflikt med varandra. Som chef för Stockholmseskadern 1720 uträttade Wachtmeister föga i offensivt hänseende. Den strid som en av hans underbefälhavare, viceamiralen Carl Georg Siöblad, utkämpade vid Ledsund den 27 juli 1720 skedde mot hans givna order. (10)

Under de följande fredsåren verkade Wachtmeister ivrigt för flottans upprustning. Hans konflikt med Sparre fortsatte och på 1723 års riksdag inlämnade han ett förslag som gick ut på att det borde tillsättas en särskild president i Karlskrona. En post som Wachtmeister som varande den äldste av amiralerna i så fall aspirerade på. Någon nyordning kom inte då, men vid nästa riksdag skildes Sparre från presidentposten och Wachtmeister utsågs till hans efterträdare. Hans tid som chef blev dock kort. Redan 31 januari 1731 avled Wachtmeister i Stockholm, dit han rest för att övervara riksdagen.

Existensen av två Carl Hans Wachtmeister vid samma tid har vållat åtskillig förvirring hos många senare författare, och vissa tecken tyder på att samtiden kan ha upplevt liknande bekymmer. I Erik Ringmans meritförteckning (KrA) kallas nämligen baronen för "Bleckert" och "Carl Bleckert". "Bleckert" används förekommer också i Lars Ahlströms meritförteckning. Man kan kanske förmoda att baronen började kalla sig detta efter att kusinen också påbörjat en marin karriär?

(1) Se Grauers, S., Ätten Wachtmeister genom seklerna, del I. -Stockholm, 1941, s. 230. Grauers har, trots vissa brister, den bästa redovisningen av Wachtmeisters liv och karriär. Detta försök till en kortbiografi bygger huvudsakligen på hans verk.

(2) Bechstadius, C., Then adelige, och lärde swenske siöman... - Stockholm, 1734, s. 69 (se ovan). Hur väl denne kände Carl Hans Wachtmeister är svårt att säga, men Bechstadius har i alla fall haft tillfälle att bese Wachtmeisters bibliotek, där han sett en märkvärdig järnsköld och ett "perspectiv-stycke" förfärdigat av tygmästaren Reichenbach.

(3) 1683 hade Ludvig XIV inrättat tre kompanier "gardes de la marine". Ett av dessa var stationerade i Rochefort. Medlemmarna i dessa kompanier undervisades bland annat i teckning och matematik.

I litteraturen refereras ofta den franske ministern Campredons yttrande från slutet av det Stora nordiska kriget. Enligt denne skulle av de svenska sjöofficerarna bara Claes Sparre och de båda kusinerna Wachtmeister ha varit utanför Östersjön. Det säger mer om Campredons dåliga kunskaper om svenska flottan än om det verkliga förhållandet. Många hade deltagit i 1690-talets konvojresor, gjort utlandsresor på handelsfartyg eller tjänstgjort i främmade flottor. Olof von Unge hade gjort flera resor till Cadiz som chef på ett handelsfartyg, Psilander hade tjänstgjort i den holländska flottan, Georg Herman af Trolle hade varit i engelsk tjänst, Johan von Utfall hade deltagit i sjöstrider i Medelhavet, Anton Johan Wrangel hade varit i engelsk tjänst, Nils Ehrensköld i fransk. Bara för att nämna några av de män som gjorde sig bemärkta mot slutet av den karolinska tiden.

(4). Brevet finns i Kalmar länsstyrelses arkiv, bland handlingar rörande båtsmanskompanierna. (Landskansliet D I c :139). Av ett annat brev i samma volym från viceamiralen Petter Rosenholm av 8/10 1696 framgår att bröderna även medföljde Spes på utresan.

(5). Vadstena landsarkiv, Länsstyrelsen i Kalmar län, Landskansliet D I c : 159. Man skulle annars tro att farbrodern Hans Wachtmeister skulle varit en mer näraliggande gynnare av Carl Hans karriär.

(6). Carl Hans Wachtmeisters yngre bror Adam Herman hade 19 januari 1703 avlidit under tjänstgöring i den engelska flottan. 19 september 1702 befann han sig vid Cadiz och stod då i begrepp att gå ombord på ett engelskt örlogsskepp destinerat till Västindien. Att det måste handla om Hovenden Walkers eskader som vid samma tid avgick mot Västindien är uppenbart. 12/13 januari 1703 meddelade Walker från Barbados att han ankommit dit 5/6 december 1702 med en stor andel sjuka bland besättningarna och de medföljande soldaterna. Flaggskeppet Burford hade förlorat 100 man sedan avfärden från Cadiz och ytterligare 100 låg sjuka i land. Även de andra fartygen i eskadern hade drabbats hårt. Calendar of State Papers, colonial series : America and West Indies, Dec. 1. 1702-1703. - London, 1913, s. 115. Kan Carl Hans utlandsresa också ha haft något med detta att göra?

(7) Så till exempel i: Elgenstierna, G., Svenska adelns ättartavlor, vol VIII. - Stockholm, 1934, s. 614.

(8). "Målat af Presidenten Baron Carl Hans Wachtmeister, är en action med ett Svenskt skepp mot sju Engelske af Baron Psilander i Konung Carl XII :s tid hvarvid Baron Wachtmeister var närvarande". Ett tack till greve Carl Wachtmeister för hans bistånd.

(9). Detta var samma fartyg som Cornelius Ankarstierna var så missnöjd med redan 1706, se dennes brev till Fabian Wrede.

(10). Det är onekligen märkligt att så många av det stora nordiska krigets sjöstrider just utkämpades 27-28 juli: Psilanders vid Orford Ness, Ehrenskiölds vid Hangö, sjöslaget vid Rügen 1715 och så denna.

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: maj 01, 2001.

Nästa sida: 3.3.2.4.1.1. Carl Hans Wachtmeisters brev till Leijoncrona 5/8 1704