Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

5.3.1.1. Ankarstiernas brev till Fabian Wrede

Innehåll

Högwälborne Herr Grefwe, Kongl: Maij:tz
Råd och Präsident,

Höggunstige Herre!

 

Med ödmiuk tacksamheet erkiänner Jag all den serdeles Höga gunst och Complaisance, hwar med Eders Höggrefl: Excell:ce under mitt sidsta warande i Stockholm monde mig bemöta, warandes min Högsta längtan at ernå ett önskeligit tillfälle till dess någorlunda ödmiuka wedergiörande, och som den försäkran, hwilken Eders Höggrefl: Excell:ce sielf om dess höga gunst mig behagat lembna, gifwer mig tillfälle at lefwa utj den ödmiuka förmodan, at Eders Höggrefl: Excell:ce eij obenäget lärer upptaga det Jag widare med mina skreftelige ödmiukaste uppwachtningar fördristar mig att inkomma, Ty har Jag intet Kunnat underlåta i all hörsamheet föredraga, at Jag beklageligen effter hemkommandet till denna orten måste förnimma, huru alla mina Utj Stockholm, wälmente och till Hans Kongl: Maij:tz Tienstz befrämjande utj upprichtig intention, underdånigst insinuerade projecter här hoos förnämbste deelen blifwit illa upptagne och till det wärsta explicerade, der wid Jag allehanda oförskylde misstanka utj åtskillige måhl eij kunnat undgå, kunnandes fuller öfwer någon person i synnerheet mig icke beklaga eller den nampngifwa, hälst utj min präsence hwar och Een synes wijsa sig mycket benägen och höflig, doch har Jag så mycket mehra orsaak at troo hwad mig der emot är förebracht, som utaf all ting Jag måste förmärkia, huru all anstalt hwilken till instundande Siöö Expedition företages är stäld at der med tillskynda mig all möijelig förtreet ;

Nu är Gud, mit Samwete och förmodel:n Eders Höggrefl: Excell:ce som hördt mine raisoner och sedt mine underdånige förslag mine wittnen, at hwad Jag i Stockholm hoos Samptel: deras Höggrefl: Excellentier den Höga Kongl: Defensions Commission i underdånigheet föredragit är skiedt af en pur Zele och nijt till ett troget befrämjande af min allernådigste Konung och fäderneslandetz tienst, hwilket Jag i ödmiukheet förmodar under min derwaro mig warit Competent och så mycket högre ålegat, som Jag i nåder war denominerat och utsedd till Chef för samme utgående Skiepz Escadre och den Höga Kongl: Defensions Commission sådane mine underdånigste Projecter i nåder upptog och der uppå effter höggunstigt gottfinnande resolverade, Nu blifver mig likwäll här tillagdt at sådant alt mig icke anstådt, utan Jag falllit utj Kungl: Ammiralitetz Collegj disposition, hwilket mig så mycket obilligare tilläggas som Jag intet om hela flottan eller Ammiralitetz Staten i gemeen, utan allenast den dehl i synnerheet hwar öfwer Jag till Commendeur warit förordnat mine underdånigste Memorialer ingifwit stödjandes mig derjempte wid Höga Kongl: Defensions Commisionens afgångne skrifwelse, at jemwähl sielfwa Kl: Ammiralitetz Collegium skulle med mig om denne förestående Expedition conferera, som doch till datum eij i det ringaste är wordet effterlefwat ;

Nu har Jag fådt förmärckia huru  Kongl: Ammiralitetz Collegium genom dess affärdade skrifwelse willia sig uppå en hög orth i Stockholm öfwer mig beswära, serdeles för det Jag till Hans Kongl: Maij:tz Mesnage och omkostnadz besparing i ödmiukheet föreslagit at Skieppet Stralsund jempte en Bombarder Kitz och förfriskningz Galliotten kunde för detta Åhret blifwa hemma emedan ingen descent skulle tenteras, föregifwandes mig derigenom fallit utj dess disposition, hwilket Jag i förmågo af ofwan mentionerade omständigheter lembnar till Eders Höggrefl: Excell:ces Höggunstige consideration, då Eders Höggrefl: Excell:ce förmodeligen lärer finna min oskyldigheet, serdeles Kongl: Ammiralitetz Collegium godtfunnit at jembwäll icke allenast utelembna ofwannembde Fahrtyg utan och förklarat at Brännaren, Ammunitions Skieppet jempte den andre Bombarder Kitzen och så woro onödige at denna gången medsända, ändoch i deras ställen 2:ne små fregatter äro förordnade som effter min oförgripelige mening till mehra besparing kunnat äfwenwäll blifwa hemma liggiandes eller till annan Expedition brukas ;

Jag kan och i öfrigit inhämpta Kongl: Ammiralitetz Collegj widrige betygande emot mig, som till Ammiral Skiepp anslagit ett mycket mindre Skiepp än förledit Åhr, hwar utj ringa eller föga  Commoditeter är för mig och dee åthskillige så Militair- som Civil Betienter, hwilka oundwijkeligen för allehanda angelägenheeter måste uppå Ammiral Skieppet hafwa sitt tillhåld, och kan Jag uppå alt mit föreställande om detta Skieppetz obeqwämligheet eij der utj winna någon ändring, een Expeditions Secreterare ben:d Edvard Rahm är utaf denna Staten jembwäll utom min nerwaro af Kongl: Ammiralitetz Collegj förordnat, om hwilkens tillsättiande Jag aldrig det ringaste wiste, förr än han sig siälf hoos mig anmälde och Collegj Resolution notificerade. Jag kunde med mycket mehra wijsa Kongl: Ammiralitetz Collegj widriga sinne emot mig om Jag intet drogo försyn före at missbruka Eders Höggrefl: Excell:ces gunstiga patience och tohlamod till detta mit ledesamma brefz igenomläsande, [Jag will] fördenskull sluta med den ödmiuka förklaring, at Kongl: Ammiralitetz Collegium skall ingen ting så swårt finna mig at påbörda [at Jag til] min allernådigste Konungz tienst icke skall tyckia [mig wilja det] undergå, och will fördenskull alla dess resolutioner [hedra och] respectera och effter möijeligheeten, så wijda dee mig angå (?) ..., allenast Jag nu in antecessum kan präcavera mig för alt (?) answar i framtijden, som Jag och ödmiukeligen anhåller at Eders Höggrefl: Excell:ce icke behagade ansee detta som något publiqt klagomåhl öfwer någon, emedan mit endaste afseende här wid warit at, wid öfwerkommandot af Kongl: Ammiralitetz Collegj emot mig uppsatta beswär härmedelst hoos Eders Höggrefl: Excell:ce som min höga patron a part föreställa min skyldigheet och i ödmiukheet erhindra Eders Höggrefl: Excell:ce om Höggunstig maintin (?) af Eders Höggrefl: Excell:ces tillsagde och för mig omistelige höga gunst, med ödmiukaste tillförsicht at, i anledning der utaf, sådane emot mig inkommande Beswärspuncter af Eders Höggrefl: Excell:ce till mit bästa höggunstigt måge explicerade och förklarade blifwa ;

Emot hwilken nåd jag på det högsta blifwer förplichtat /: som Jag dessutan är: / i alla mina lijfzdagar at wördosampt framhärda

Eders Höggrefl: Excellences

Carlscrona d:n 31
martj A:o 1706

ödmiuke tienare

/C: Ankarstierna/


Källa: Lunds UB, De la Gardieska arkivet: Brev till Fabian Wrede

Noter

 

 

 

Ankarstierna tar alltså steget att vända sig direkt till Fabian Wrede, president för Statskontoret samt Kammar- och Kommerskollegium. Desslikes medlem av rådet eller senaten, som det ofta kallas i samtida brev. Wrede satt dessutom i defensionskommissionen, den del av rådet som hade ansvaret för försvarsverket på hemmaplan. I sistnämnda organ hade inte flottans chef, amiralgeneralen Wachtmeister, säte. Wrede hade i 1697 års förmyndarregering haft flottan på sin lott och hade därmed viss kunskap i marina frågor.

 

Att Ankarstierna härmed främst avser amiralgeneralen Wachtmeister är tydligt. Dessa båda hade haft sina konflikter och inga åtgärder av den typen Ankarstierna anför skulle företagits utan Wachtmeisters godkänande.

 

 

 

 

 

 

 

Man märker en tydlig motsättning mellan defensionskommissionen i Stockholm och amiralgeneralen i Karlskrona, som inte var van vid att någon lade sig dispositionen av flottans resurser.

 

 

 

 

 

ingen descent skulle tenteras = ingen landstigning skulle försökas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brevet är skadat. Orden inom klammer är mina antaganden. I ett fall vågar jag inte gissa, därför ...

 

Ankarstierna vill få detta sätt få ryggen fri om något skulle gå på tok. Det är ingen vacker bild han tecknar av förhållandena i flottans ledning. Missämja, avund och småaktigheter lär inte ha befrämjat krigsansträngningen. Ankarstierna tillhörde dem som ville gå aggressivt tillväga mot de ryska anläggningarna kring S:t Petersburg och förstöra det embryo till rysk Östersjöflotta som höll på att växa fram där. Wachtmeister sneglade mer på Danmark, den traditionella marina konkurrenten i Östersjön och ville därför satsa de knappa resurserna på att vidmakthålla en stark linjeskeppsflotta. För ett krig i Finska viken behövdes framför allt mindre fartyg, kapabla att komma de ryska skärgårdseskadrarna inpå livet och tillräckligt grundgående för att tillåta landstigningsförsök.

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2001-09-22 14:49

Föregående sida: 5.3.1. Amiralen Cornelius Ankarstierna (1655-1714)

Nästa sida: 5.3.2. Didrik Ankarstierna (1676-1714)