| I avsnittet om den private Psilander återger jag ett
par brev som skrivits av amiralen Carl Henrik von Löwen. Där återfinns också några
korta data om Löwens karriär. Med anledning av ett brev från Löwen till Anton Johan
Wrangel i KB:s samlingar finns det emellertid anledning att även här något beröra
honom. Löwen kom ur en baltisk släkt, och hans sjömilitära
yrkesval kan möjligen ha samband med att hans far i ett tidigare äktenskap varit gift
med en faster till Hans Wachtmeister. Löwen blev volontär vid amiralitetet 1680,
avancerade genom graderna och utnämndes 1686 till underlöjtnant. Därefter gick han i
engelsk och holländsk tjänst och återkom först 1698 till Sverige. Under sin bortovaro
hade han avancerat till kapten. Då hans hustru hette Maria Abrahams och var från England
får man förmoda att han gift sig under bortovaron.
Vid operationerna mot Danmark 1700 tjänstgjorde Löwen som chef på
Hedwig Eleonora. Då detta fartyg sannolikt var ett av de som hemsändes före forceringen
av Flintrännan måste det betecknas som osäkert huruvida han faktiskt deltog i själva
landstigningsoperationen.
Påföljande år utspelade sig den mest omskrivna händelsen i
Löwens karriär. Fast Ryssland ännu var avskuret från Östersjön, bedrevs en
direkthandel med Västeuropa via ishavshamnen Arkangelsk. På svensk sida väcktes tankar
om en expedition med syfte att sätta stopp för detta. i Göteborg utrustades några
fregatter och mindre fartyg och Löwen utsågs till chef. När eskadern anlände till
Arkangelsk visade det sig snart att ryssarna var förberedda och expeditionen blev
närmast ett fullständigt fiasko. Det rättsliga efterspelet drog betydligt ut på tiden
och först i början av 1704 blev Löwen helt frikänd.
I februari samma år utnämndes han till holmmajor och 1709 till
schoutbynacht. Inför det hotande danska angreppet i början av 1710 blev Löwen utsedd
till generaladjutant, vilket alltså gav honom även en lantmilitär erfarenhet. Hans
vidare karriär innehöll åtskilliga besvikelser. När Karl XII i slutet av
december 1712 tillkännagav åtskilliga förändringar i flottans högsta ledning var
Löwen inte bland de befordrade. Först 1715 kom utnämningen till viceamiral. 1717
föreslogs Löwen bli amiral, men kungen lämnade hemställan utan åtgärd. 1719 fick han
slutligen amirals karaktär och rang, men fortfarande inte amirals lön.
Under 1720-talet var Löwen som holmamiral den som fick bära stor
del av ansvaret för flottan, då överamiral Sparre som riksråd mestadels uppehöll sig
i Stockholm. När kollegiet fick en fristående president 1727 gick posten till friherre
Carl Hans Wachtmeister, halvannat decennium yngre än Löwen och med nästan tjugo års
kortare tjänstgöring. 1728 fick Löwen i alla fall den länge eftersträvade
amiralslönen och utnämndes till amiralitetsråd. Presidentskiftena 1731 och 1734
innebar ingen ändring för honom, men vid Psilanders död 1738 var Löwen äldst av
tänkbara kandidater och utsågs till ny president vid 72 års ålder.
Om hans personliga förhållanden och karaktär är föga känt. Han
tycks ha räknat Viborg som sin hemstad och ägde även gårdar i Finland. (1) Hans bråk med Daniel Wilster
har jag berört tidigare. Det finns en del som talar för att Löwen kan ha haft en
svaghet för det täcka könet. Hans brev till Anton Johan Wrangel från januari 1710
innehåller en rätt drastisk formulering. Måhända skämtsamt menad och inte mycket att
bygga på, men den väcker likväl en misstanke:
"helsa Fröken Ranck med min ödmiuka tienst och segh henne
at so snart Kiäringen ähr diöd komr iag til Calmar och frijar under fulle segell.
Gifver hon mig Korgen so schall Juten taga fatt på henne." (2)
Vem var då fröken Ranck? Det finns tyvärr flera tänkbara
kandidater. Landshövdingen Sven Ranck hade sex döttrar, av vilka Catharina, Anna
(1669-1737), Magdalena (1675-1733) och Ottiliana (1683-1725) var ogifta 1710. Catharina
och Magdalena var båda nyblivna änkor, den senare efter landshövding Rehbinder i
Kalmar. Det kanske talar för att det handlar om någon av de andra. Anna var onekligen
mer i Löwens ålder, men handlar det kanske ändå om Ottiliana?
Ett andra brev i samma samling innehåller följande passus i något
av samma anda:
"helst sågh iag om dhe Wåre gifta och hade Wackra hustrur".
(1). I ett brev till landshövding
Rehbinder 3/11 1706 skriver Löwen om "Wårt kiära fädernesland Wiborg",
som belägras av den "Barbariske fienden". Vadstena landsarkiv,
Länsstyrelsen i Kalmar län, Landskansliet D I c : 160
(2). Kungliga Biblioteket, L.20:2:3 |