Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

5.3.15. Peter von Utfall (1686-1754)

Peter von Utfall kan väl i och för sig knappast sägas ha varit någon av flottans mera framstående officerare under senkarolinsk tid. Däremot har han en viss anknytning till Psilander och dennes konvojresor. Dels för att Utfall möjligen, eller måhända kanske till och med troligen, var brorson till löjtnanten Joachim UtfallÖland. Men också för att Utfall deltog i ett något senare skede av det kaparkrig som lett fram till anordnandet av de svenska konvojeringarna.

Peter Utfall var son till en framstående borgare i Göteborg och tillsammans med en hel drös bröder, däribland den sedermera amiralen Jean, adlades han 1716. Peter var då en enkel löjtnant vid Göteborgseskadern, och avancerade inte heller senare särskilt långt på karriärstegen. Hans meritförteckning, nästan samtida med Trolles, är väl inte lika färgstark som dennes. Dock berör den förutom det franska kaparkriget också sjöstriderna vid västkusten under andra halvan av det stora nordiska kriget. Och hans utlandstjänstgöring är ju också ägnad att ytterligare vederlägga Campredons väl generella påstående om de svenska sjöofficernas ringa erfarenhet av andra vatten än Östersjön.

  Underdånig berättelse, huru jag ifrån min ungdomb till närwarande tijd, hafwer farit till Siöss, at mig habilitera till min allernådigste Konungz och Kiära fäderneslandz tiänst. Noter:
1702 Begynte jag at fara härifrån Götheborg till Siöss, dermed iag Continuerade till 1704, då jag till att giöra mig uti navigationen så mycket mehra perfectionerad, erhölt permission at få resa utomlandz.  
1704 Om Wåren reste jag öfwer till Frankrijke och der for till Siöss med Konungens Commiss-farare samt Monsieur Forbiens Commando alt stadigt för Enseigne och Lieutenant och under warande tijd bewistade åtskilluga Siöbattalier, I samband med Psilanders konvojresor har jag nämnt Saint-Pol-Hecourt. Efter dennes död 1705 övertogs befälet för Dunkerque-eskadern av Claude de Forbin (1656-1733), en veteran med en brokig bana bakom sig. På 1680-talet chef över kungen av Siams krigsmakt, fartygschef vid Beachy Head och Barfleur  och eskaderchef i Adriatiska havet under Spanska tronföljdskrigets inledningsskede.
  så i Canalen, där wij under Beverskiär ruinerade en Engelsk Flåtta och eröfrade Örlougz-skieppen Graffton och Hamton Kurt, då örlougz skieppet Rojalock måtte sätta på landet. Denna händelse utspelade sig i början av maj 1707. En utgående brittisk konvoj, eskorterades av Hampton Court (70 kan.), Grafton (70) och Royal Oak (74), från Downs till Spithead där ordinarie konvojfartyg skulle ta över. Forbins styrka, många fler men svagare bestyckade fartyg,  överraskade konvojen söder om Beachy Head 2 maj (gamla stilen). Forbin lät sina större fartyg anfalla de brittiska krigsfartygen, medan de mindre gav sig efter handelsfartygen. Den franska äntringstaktiken blev en nästan fullständig succé. Av krigsfartygen kom Royal Oak ensam undan och måste svårt läckande sättas på stranden dagen efter. Se: Owen, J. H., War at sea under Queen Anne. - Cambridge, 1938, s 196ff.
  Uthi Nordsiön ruinerade Wij een Engelsk Flåtta, som skulle gå åt Arkangel, då Convoyarne måste ta till flyckten, Forbins eskader sniffade i juli 1707 ivrigt runt konvojen till Arkangelsk och lyckades också plocka åt sig åtskilliga eftersläntare. För den mindre lyckade utgången av konvojeringen fick, skäligen oförtjänt, William Whetstone bära skulden. Ibid., s. 202ff.
  jämwäll och utj Spanska Siön ruinerat en Engelsk Flåtta, som skulle gå åt Portugal, då wij äfwen eröfrade ett Engelskt Örlougz-skiepp om 90 stycken. Också detta inträffade 1707. I början av oktober seglade Forbin och den lika berömde Du Guay-Trouin från Brest tillsammans. Den utgående brittiska konvojen skyddades av Devonshire (80), Cumberland (80), Royal Oak (74), Chester (54) och Ruby (50). Fransmännen hade återigen fler, men svagare beväpnade fartyg. Royal Oaks kapten, som upplevt attacken i maj, avrådde från att acceptera strid men eskaderns befälhavare ville ge handelsfartygen en bättre chans att komma undan genom att försöka uppehålla fransmännen. Du Guay-Trouin använde samma taktik som Forbin gjort då. Chester togs utan större komplikationer, Cumberland anfölls av två franska fartyg, led stora förluster och kapitulerade. Den senare anlände Forbin hjälpte till att erövra också Ruby. Devonshire sköts i brand och sjönk, medan Royal Oak ännu en gång slank iväg. För detta fick dess kapten senare avsked. Ett dussin av transport- och handelsfartygen uppbringades också. Ibid. s. 224-236. 
  Samma tijd war iag på den Franska Flåttan, som bestod af 36 Skiepp och Fregatter, då Wij skulle föra Praetendenten, Printzen utaf Vallis till Edenbourg utj Schottland, och då under Schottland blefwo wij attaquerade af den Engelska Flåttan, bestående af 60 Skiepp och Fregatter, då den Engelska eröfrade allenast ett skiepp om 50 stycken, utaf wår Flåtta. Forbin ledde den franska eskadern som skulle föra över 10 000 man och den så kallade "gamle pretendenten" till Skottland. Hans motståndare, George Byng, hade inte fullt så  många fartyg som Utfall påstår. Fransmännen förlorade mycket riktigt bara ett fartyg genom stridshandlingar, Salisbury (52), men viktigare var att landstigningen inte blev av. Ibid. s. 250-268. 
1709 När Öhrloug uppkom emellan Sverige och Dannemarck förfogade iag mig hemb till Sverige igen, och som då ingen Employ war, att winna för mig här wid Kongl. Ammiralitetz Staten, erhölt iag,  
1710 d: 7 Januarij höglofl. Kongl. Senatens fullmackt, att wara Lieutenant under Skaraborgz lähns Infanterie Regimentet då Regimentet blef beordrat att marchera till Norska gräntzen, under Hans Excellence gref Nierots Commando, samma åhr wardt Regementet Commenderat till Guarnizon i Götheborg ;   

 

Carl Nieroth (ca 1650-1712).

1711 d: 30 October, erhölt iag efter begiäran, högbemt. Kongl. Senats demission, ifrån samma Regemente, emedan några Hans Kongl. Majtts undersåtare då utredde en Fregatt Andromeda kallat, hwilcken de begiärte af mig att föra som Capitein med Högl. Kongl. Senatens Commission som iag och förrättade utj heela Åhret 1712. Andromeda utrustades av Jacob Utfall m.fl, enligt den förteckning över kaparfartyg som ingår i: Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870. - Göteborg, 1949, s. 464-469. Det skulle alltså innebära att fartyget var något av en familjeangelägenhet. Peters äldre bror Jacob (1684-1769) var kapten vid flottan.
1713 Wardt iag Commenderad af Hans Excellence greef Mörner, till Carlscrona, att der ifrån gå uth medh Flåttan. Carl Gustaf Mörner (1658-1721), guvernör över Göteborgs och Bohus län.
1714 d: 1 Martij, erhölt iag Hennes Kongl. Maijtts, då warande Arf Printzsessans, och Kongl. Senatens Nådiga Fullmackt, att wara öfwer Lieutenant wid Götheborgska Esquadren, då jag strax samma åhr, blef till Siöss Commenderad, medh Bregantinen Siöman, under då warande Capitainen Jean von Utfalls anförande, som då Commenderade fyra Skiepp.  Brigantinen Sjöman (20) samt fregatterna Varberg (40), Fredericus (36) och Marstrand (26) utsändes för att försöka uppbringa fyra till Ryssland destinerade fartyg. Se: Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870. - Göteborg, 1949, s. 129. Styrkan kommenderades av den mest framgångsrike av bröderna Utfall, Jean.
1716 d: 19 Julij, erhölt iag Hans Kongl. Maytts Nådigste Fullmackt att wara Skeppz Capitain, wid den härwarande Escadren. Då jag samma åhr wardt Commenderad, att föra en Transport till Strömstad och Swijnsund, med de här wid Götheborg då warande Strömbåtar, att der med kasta Bryggan öfwer åt Norrige, då iag jämwäll bewistade actionen med de danska wed Styrsöö.   

 

 

"Actionen vid Styrsöö" ägde rum i slutet av april 1716.

1717 bewistade iag äfwenledes actionen med de danska wid Götheborg uppå skieppet Callmar.  Liksom vid Styrsö var det Tordenskiold som var i farten. Det svenska försvaret var emellertid väl förberett och han led rätt ansenliga förluster.
1718 wardt iag Commenderad till Strömstad, då iag d: 27 Junij, undfick Hans Kongl. Maijtss allernådigste Fullmackt, på Ammiralitetz Capiteins beställning, och samma åhr blef åter Commenderat från Strömstad till Halland, derstädes att uttaga, och öfwer grunden föra, den der nybyggda Gallejan Carolus, som och att låta af Stapelen utlöpa den der äfwenwäll bygda Stora Pråhmen, Printz Carl Friedrich.  

 

 

 

 

 

1719 Blef iag Sammaledes Commenderad åt Strömstad, då iag erhölt Högwällborne Herr Baron och Ammiralen Örnfeltz ordres, at föra Commendot öfwer der derwarande Galleyor och Pråhmar, då jag äfwen undfick befallning at föra den der då warande Transporten, bestående af Stycken och Ammunition, till Carlstens och Bohuus fästningars bestyckande, hwilken och lyckel: blef förrättad, sedan blef iag liggandes wed Kipphollmen, till betäckning för Inloppet, af Nordre Eelf, emedan de danska lågo derföre med största Fors af skiepp, Pråmar och Galleyor, till dess iag Sedermehra fick ordres enär de danska woro för Fästningen Nya Elfsborg, och der Bombarderade, att med Galleyorne Wrede och Carolus komma hijt at förrätta den tienst som nödig kunde finnas till fiendens avbräck, då fienden samma dag, wid mitt anländande, quitterade Fästningen.  

  

 

I mitten av juli 1719 drog sig Tordenskiold från det nyerövrade Marstrand till Göteborg. På kvällen 21 juli började bombardemanget av Nya Älvsborg. Samma dag beordrades Utfall tillbaka till Göteborg. En avgörande insats i det framgångsrika försvaret gjordes av Georg Bogislaus Staël von Holstein, senare Psilanders efterträdare som landshövding i Kalmar.

1721 Fick befallning att föra Commendot öfwer de 6 Galleyor samt Bombarder Galjothen, som afgick härifrån till Stockholm att giöra tienst mot fiendens anfall. Utfall avgick från Göteborg i början av maj.
1722 Blef iag förordnad at wara wid garantens orterne KIäringöön och Kallfsund, på det alla ifrån utrijkes orter, kommande skiepp skulle sig der hoos mig anmähla, Särdeles som Pästen Grazerade uthi Frankerike, som Continuerade till åhr 1723 om Wåhren ifrån och med,  
1724 till och med 1731 har inga Siö Expeditioner förfallit, som fordrat min närwarelse, utan har iag som andra mina wederlijkar giordt tienst wid Ammiralitetz wärfwen, efter mine förmäns ordres och befallningar.  
1732 Ägde iag den lyckan, at blifwa ihågkommen med Hans Kongl. Maytts allernådigste Fullmackt på Ammiralitetz Capiteins Löhn.  
  Alla de senare Åhren til närwarande tijd har iag upwacktat wed wärfwen, sampt förestådt mitt i Nåder anförtrodde Andra Bohuus lähns Roteringz Compagnie.  

Giötheborg d: 20 December 1737

Peter von Utfall

 

Krigsarkivet, Meritförteckningar flottan

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2006-03-07 16:15

Föregående sida: 5.3.14. Georg Herman af Trolle (1672/80-1765)

Nästa sida: 5.4. De svenska sjöofficerarnas utbildning och erfarenhet : det franska sändebudet Campredons uppfattning