| Örlogsflottans behov av manskap kunde inte
tillgodoses enbart genom båtsmanshållet. Som komplement uppsattes diverse värvade
förband. Bland dessa märks de sä kallade "volontärerna". Från
början avsedda att uppgå till ca 2,000 man kom de i verkligheten att uppgå till
ungefär 600, fördelade på 6 kompanier. Deras uppgift ombord var att tjänstgöra som
arbetsledare vid kanonerna. 1711 stod kompanierna under befäl av några av flottans
högre officerare: amiralen Jacob de Prou, viceamiral Claes Sparre, schoutbynachten C. H.
von Löwen, tygmästaren Johan Fredrik von Heinen, kapten Ewert Didrik Taube och
artillerikaptenen Daniel Grundel. Av dessa avled två, Heinen och de Prou, under året. Vilka besatte de två lediga tjänsterna? Av allt att döma togs den ena hand
om av Erik Johan Lillie (16??-1715). En volontär från hans kompani förekommer i
Amiralitetsförsamlingens födelse- och dopbok i januari 1712. Att Psilander vid någon
tidpunkt också kom att överta ansvaret för ett volontärkompani är också klart.
Första tillfället en volontär från hans kompani återfinns i samma bok är i oktober
1713. Då kallas Psilander schoutbynacht, en rang han erhållit kunglig bekräftelse på i
augusti samma år. (1)
Bland flottans meritförteckningar i Krigsarkivet finns åtskilliga
som är från Psilanders tid. Vid några stickprov i den omfattande samlingen har jag
hittat en som härrör från en av volontärerna i Psilanders kompani. Johan Alijn,
antagligen identisk med den Johan Ahlin som enligt Börjeson avled 25/10 1761. Ahlin
skriver i sin meritförteckning från 1727 att han under åren 1707-1712 deltog i de
årliga expeditionerna till Finska viken och 1713 blev volontär under dåvarande majoren
Psilanders kompani.
Den ekonomiska ersättning som tillföll kompanibefälhavarna var de
så kallade "passevolants-penningarna". Vissa nummer i kompaniet lämnades tomma
och solden tillföll i stället befälet. Mot detta hade han skyldighet att hålla
förbandet komplett.
När Psilander lämnade sitt kompani kan jag för närvarande inte
säga bestämt. Det sista tillfället en volontär från hans kompani omnämns i födelse-
och dopboken är i början av november 1715. Utnämningen till landshövding på Gotland i
oktober 1716 måste i alla fall ha inneburit slutet för den typen av åtaganden i
Karlskrona. Mer exakta uppgifter om startpunkt och slutdatum torde gå att hitta bland
flottans handlingar i Krigsarkivet.
(1). Den kungliga fullmakten var
undertecknad 30/12 1712, men ankom inte till Karlskrona förrän i augusti påföljande
år, se Amiralitetskollegiets historia, del II. - Malmö, 1974, s. 75.
Källor: ; Karlskrona amiralitetsförsamling CIa:1 ; Krigsarkivet,
Meritförteckningar flottan ; Oscar Fredrik, Några bidrag till Sveriges
krigshistoria åren 1711, 1712 och 1713, del I. - Stockholm, 1859. - (Kongl. Vitterhets-
historie- och antiqvitetsakademens handlingar ; 22) ; Börjeson, H.,
Biografiska anteckningar om örlogsflottans officerare 1700-1799. - Stockholm, 1942
; Bernes, C., Om underofficerare och värvat manskap i örlogsflottan - URL:
http://medlem.spray.se/cbernes/marin/uoff.html (2003-03-16) |