| 1711 var ett svårt år för flottan. Svåra
ekonomiska bekymmer, pestens härjningar bland båtsmän och hantverkare vid varvet samt
tvåfrontskrigets krav på många fartygs utrustande. Visserligen var danskarna utdrivna
ur Skåne, men hotet mot såväl de tyska provinserna som Finland hade blivit starkare. För skyddet av de finska kusterna och hjälp till den där stående armén
utrustades likt föregående år den så kallade nyenska eskadern. Från amiralgeneralen
Wachtmeisters sida ifrågasattes värdet av eskadern, då det ryska framträngandet i
Baltikum syntes hota Gotland och Öland och den brukliga ankarplatsen Björkö
sannolikt befästs av fienden. I stället borde Slite bli huvudstationen. Dessutom skulle
eskadern där finnas närmare till hands ifall den behövdes mot danskarna.
Från kungen i Turkiet ankom emellertid order om att flottan
förutom en nyensk eskader också skulle utskicka fartyg för att hindra sjöfarten på
Riga, Pernau och Ösel. Först i slutet av maj kom dessa fartyg iväg under befäl av
schoutbynachten Erik Johan Lillie. Av fruktan för danska angrepp på Gotland
förändrades hans ursprungliga instruktion från att föreskriva ett aktivt uppträdande
utanför den baltiska kusten till att betona vikten av att skydda Gotland. (1)
Viceamiralen Wernfelts nyenska eskader kom iväg vid ungefär samma
tid, men nådde Björkö först 21/6. Den nytillträdde befälhavaren i Finland Carl
Nieroth försökte med dess stöd utnyttja de tillfälligt gynnsamma krigskonjunkturena
för en blockad av Viborg. (2) Möjligheterna att svälta ut
garnisonen minskade dock kraftigt genom eskaderns sena ankomst. När Wernfelt i slutet av
november inte ansåg sig kunna stanna längre måste Nieroth uppge blockaden. De tankar
som funnits rörande en kupp mot Reval och Ösel gav slutligen inget resultat, då den
styrka som avdelats att återbesätta Ösel flera gånger hejdades av olämpliga vindar.
Wernfelts eskader lämnade Björkö i början av december för att
återvända till Karlskrona, men hejdades av stormar och tvingades att gå till
Helsingfors där några fartyg frös inne. (3)
Årets stora marina händelse var kanske ändå
transportexpeditionen till Pommer, vilken berörs i nästa avsnitt.
(1). Att detta inte föll Karl XII på
läppen visas av ett brev till Amiralitetskollegium 30/5 1712 där kungen betonar att
fartyg verkligen ska förläggas på det "Rigska faarwattnet". Riksregistraturet
(2). Kriget mot Turkiet förlamade detta
år den ryska krigföringen i norr.
(3). Det sena avseglandet från Björkö
kritiserades av Karl XII. Eftersom den fientliga flottan lagts upp redan i oktober borde
Wernfelt beordrats återvända hem redan då,se Riksregistraturet 10/5 1712.
Källa: Lagermark, J. A., Försvaret av det egentliga Sveriges
Östersjökust, västra Sverige och Finland 1711 // Karolinska förbundets årsbok 1928,
s. 10-96 ; Hornborg, E., Karolinen Armfelt och kampen om FInland under Stora
nordiska kriget. - Stockholm, 1953 |