| 1714 års sjötåg är mest känt för
striden vid Hangö den 27 juli. En mindre svensk eskader, bestående av en skottpråm, sex
galärer och två skärbåtar utkämpade en tre timmar lång strid mot en vida
överlägsen rysk styrka. Den svenska huvudstyrkan, under befäl av amiralen Gustaf
Wattrang, kunde på grund av stiltje inte komma till undsättning. Striden kunde
naturligtvis endast sluta med den svenska eskaderns totala förintelse. Den svenske
befälhavaren Nils Ehrensköld blev tillfångatagen och det behövdes en ny befälhavare
för den resterande delen av skärgårdsflottan. Till detta
utsågs Gustaf von Psilander. Emellertid drogs skärgårdsfartygen tillbaka in i
Stockholms skärgård och Psilander sändes därför vidare till huvudflottan, dit han
ankom söndagen den 19 september. Psilander hade med sig brev från prinsessan Ulrika
Eleonora och rådet samt från Amiralitetskollegium. Wattrangs eskader låg då vid
Gotland. Psilander reste dagen därpå vidare till Visby för att överlämna rådets
instruktioner om eskaderns proviantering till landshövding Posse. Den 21 återkom
Psilander, nu tillsammans med landskamreren Fallerius. Dagen därpå diskuterade
Wattrang och Fallerius provianteringsfrågan och Psilander utsågs att göra en
inventering av eskaderns tillstånd. Den 23 konfererade Wattrang, Fallerius och
Psilander åter om provianteringen och Fallerius begav sig därefter i land och återkom
med ett parti salt kött.
24 september höll Psilander pajaring, en överläggning med
fartygscheferna, för att infordra uppgifter om fartygens livsmedelsförråd och driva på
de pågående reparationerna.
Nästa gång Psilander nämns i Wattrangs journal är 30 september.
Då hölls en ny pajaring, återigen om livsmedelsläget. Därefter är återgivningen av
journalen inte längre fullständig och det går inte längre att följa Psilanders
göranden och låtanden i denna källa.
Källa: Psilanders
friherrebrev och Gustaf Wattrangs journal, tryckt i Den historiske och politiske
Mercurius, VII. - Stockholm, 1778 |