I november 1714 ankom Karl
XII till Stralsund. Kungens ökade närhet till hemlandet ledde till en snabbare
förmedling av korrespondensen mellan honom och kollegierna. Den första åtgärd som
berörde flottan var en anmodan till Amiralitetskollegium att inkomma med en redogörelse
för vilka åtgärder man ämnade vidtaga för att spärra trafiken på de av ryssarna
ockuperade hamnarna i Baltikum. Kungen ville också veta vilka flaggmän som borde delta i
flottans expeditioner och vilka som skulle stanna hemma. Innan flottans svar
anlände avsände Karl XII den 13 december en ny skrivelse vari han utpekade amiral Gustaf
Wattrang som ledare av flottans sjötåg. De båda kusinerna Wachtmeister och
schoutbynachterna Örnfelt och Taube skulle också deltaga.
Kvarstanna i Karlskrona skulle Hans Henrik von Liewen,
infanteriofficeren som kungen placerat som direktör i Karlskrona. Vidare amiral Sparre,
viceamiral Wernfelt och schoutbynachten von Löwen. Dåvarande viceamiralen Psilander
skulle göra tjänst som holmamiral. Dessa fördelningar kom inte att iakttagas då både
Wattrang och Wernfelt lämnade tjänsten innan 1715 års sjötåg inleddes.
Flottans ledning avgav den 17 januari 1715 en
redogörelse för situationen. Det saknades medel och förråd, fartygen var bräckliga
och man hade svårt att finna tillräckligt med manskap för bemanningen. I februari
avgav Amiralitetskollegium ett förslag på hur flottan borde organiseras under sommarens
kampanj. En eskader, huvudsakligen bestående av mindre fartyg, borde avdelas för
skärgårdens försvar. En andra eskader, bestående av 13 skepp och 2 fregatter, borde
uppehålla sig mellan Gotland och finska kusten. Den tredje eskadern, bestående av 10
skepp och 2 fregatter, skulle observera den danska flottan och utgöra en reserv för de
övriga.
Karl XII gillade i huvudsak förslaget, men bestämde
att ytterligare en eskader skulle organiseras. Denna, ställd under befäl av den oerfarne
schoutbynachten greve Carl Hans Wachtmeister, skulle hindra den ryska flottan att
förstärkas med i England inköpta fartyg. Observationseskadern skulle kommenderas av
amiral Sparre. Skärgårdseskadern leddes av schoutbynachten baron Wachtmeister och den
finska eskadern av amiral Lillie. Till detta kom också en styrka i Stralsund under
viceamiral Henck.
Ur flottans synvinkel föreföll uppsplittringen
betänklig och man önskade även ett klargörande av vem som skulle föra befälet till
sjöss. Den 18 maj lade Karl XII fram en något förändrad plan. Lillies och Sparres
eskadrar skulle snarast förenas och bege sig till södra Östersjön. Där skulle man
söka förmå den danska flottan till ett sjöslag. Om detta inte lyckades skulle flottan
bege sig till Finska viken och försöka förmå den ryska flottan till samma sak.
Engelska och holländska krigsfartyg skulle behandlas som fientliga och deras
handelsfartyg skulle hindras från att trafikera de baltiska hamnarna.
Greve C. H. Wachtmeisters expedition
Den eskader som bland annat skulle hindra i England
inköpta ryska fartyg från att nå ryska hamnar kom iväg i slutet av mars 1715. Styrkan
bestod av linjeskeppen Hedvig Sophia, Nordstjernan, Södermanland och
Göteborg samt två fregatter. Befälhavaren försågs med senare med en föga
flexebel kunglig order att gå offensivt tillväga. Detta, kopplat med hans stora
oerfarenhet, vållade den 13 april en katastrof vid Femern. Hela den svenska eskadern blev
tagen av en betydligt överlägsen dansk styrka. Endast flaggskeppet var så illa skadat
att det inte kunde bärgas. Övriga fartyg införlivades med den danska flottan. Svenska
flottan förminskades med sex fartyg och den danska ökades med fem - en avsevärd
förändring av styrkeförhållandena!
Baron C. H. Wachtmeisters skärgårdseskader
Denna styrka försågs med en offensiv uppgift.
Wachtmeister skulle inte inskränka sig till att skydda svenska kusten, utan beordrades av
Karl XII att söka upp de ryska skärgårdsfartygen, så väl om de var till sjöss som om
de låg i hamn. Resultatet av expeditionen blev magert. De ryska fartygen drog sig
tillbaka till Åbo och företog sig ingenting.
Lillies expedition
Lillie kryssade i maj månad huvudsakligen i farvattnet
mellan Hangö och Reval. Den 29 maj företog han också ett halvhjärtat anfall på de
ryska fartyg som låg vid Reval. Beroende på greve Wachtmeisters nederlag kom snart
därefter order att Lillie skulle dra sig mot södra Östersjön för att förena sig med
Sparres styrka.
Sparres sjöexpedition
Trots bekymmer med brist på manskap och materiel hade
man i mitten av juni i Karlskrona samlat 20 linjeskepp. Styrkan indelades i tre eskadrar
enligt följande: |