En av svenska flottans
viktigaste personer under den senkarolinska perioden var Salomon von Otter. 1689 fick han
tjänst vid amiralitetet som kamrerare och blev 1693 överkommissarie. Under det stora
nordiska krigets inledande skede var det han som hade den svåra uppgiften att finna medel
för flottans utrustande. 1711, då situationen inom flottans ledning blivit allt
besvärligare, begärde von Otter avsked. I stället flyttades han till Kammarkollegium
och året därpå till Krigskollegium. Även därefter kom han vid flera tillfällen att
engageras i frågor som rörde flottans ekonomiska situation. Bland
Fabian Wredes efterlämnade handlingar återfinns en serie brev från von Otter,
däribland flera från 1711. I en bilaga till ett av dessa ger han en dyster bild av
situationen i flottans ledning. |