6.9. De finska
kommissionerna
Efter krigsslutet 1721 lämnade de ryska trupperna ett utarmat
Finland. Byggnader var förstörda, hästar och livsmedel hade förts bort, antalet
ödehemman var stort, städer hade brunnit och på vissa håll hade befolkningen
decimerats av pesten. Många hade flytt till Sverige, medan andra förts bort till
Ryssland. Av de finska regementen som gick ut i kriget 1700 återstod nästan ingenting.
Finlands framtida försvar var ett bekymmer. Gränsfästningarna
Kexholm och Viborg låg efter freden på ryskt område. Det byggdes nya gränsfästningar
vid Villmanstrand och Fredrikshamn, men den stora centralfästning vid Helsingfors som
vissa förespråkade kom ännu att dröja ett par decennier.
Från Finland kom också allehanda klagomål och önskemål som man
i Stockholm hade att ta ställning till. Det tillsattes därför två kommissioner, vilka
rejält fördröjda kom att börja sitt arbete först 1725. Västra kommissionen hade i
uppgift att granska förhållandena i Åbo, Björneborgs och Tavastehus län, medan den
Östra kommissionen skulle ta hand om Nylands, Kymmenegårds och Nyslotts län.
Till ordförander i dessa båda kommissioner utsågs i januari 1724
landshövdingen Jakob Cronstedt och generalmajor Rutger Fuchs. Fuchs anmälde sig
sjuk och ersattes av landshövding Ernst Johan Creutz. I mars 1724 ändrades beslutet och
nya ordförander blev generallöjtnant Hans von Fersen och generalmajor Wilhelm Bennet.
Dessa båda avböjde uppdraget och nya namn blev generalmajorna Magnus Stiernstråhle och
Wilhelm Mauritz von Post. I maj 1724 ändrade man sig igen och utsåg greve Gustaf
Bonde och baron Germund Cederhielm. Påföljande månad beslöts en återgång till de
först utsedda, Cronstedt och Fuchs. I juli stod det klart att Fuchs fortfarande var sjuk
och till ny ordförande i den Västra kommissionen utsågs landshövdingen Gustaf von
Psilander.
Den 27 juli 1724 avsändes brev härom till Psilander. Påminnelse
avgick till såväl honom som Creutz 31 augusti. Den 17 november stod det klart att både
Creutz och Psilander avböjt utnämningen och nya namn blev baron Germund Cederhielm,
president i Göta hovrätt och presidenten i Bergskollegium, greve Gustaf Bonde. (1)
Varför avböjde Psilander detta hedrande, om än besvärliga,
uppdrag? Landshövding Creutz hänvisade i sitt avböjande till de krävande
uppgifter som fanns att ta itu med i Östergötland och fick stöd av Norrköpings
borgerskap, som ansåg att han inte kunde avvaras i länet. Man kan kanske våga gissa att
Psilander anförde liknande skäl. Gotland hade, likt Östergötland, varit utsatt för
ryska härjningar.
(1). De invecklade turerna är beskrivna
i: Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar... : ser. 2:1 1719-1723. -
Stockholm, 1909, s. 490-491 |