Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.2.1.4. Johan Thuns beskrivning

I Linköpings stiftsbibliotek finns en liten oansenlig volym med beteckningen W 58. Dess titel "Beskrifning om Carl XII"  är rätt missvisande, då innehållet är en versifierad krönika över Sveriges öde under perioden 1708-1719. Som tidigare nämnts saknar volymen författarangivelse och Fryxell har i en anteckning på pärmens insida föreslagit att den skrivits av Magnus Gabriel von Bloch (1669-1722), provinsialläkare i Östergötland. Den rätte författaren identifierades av Ewert Wrangel i sin 1895 utgivna "Frihetstidens odlingshistoria" och handskriften har sedan behandlats i "Linköpings biblioteks handlingar, ny serie 3(1941)" av Bengt Hjelmqvist.

Författaren, Johan Thun (1684-1738), var en tid informator i Blochs hus och Fryxell var alltså inte alldeles fel ute. Senare blev han lektor i grekiska och matematik i Linköping. Enligt Braads "Ostrogothia literata" ska Thun ha haft en svaghet för alkohol. Han blev också 1733 avsatt från sin tjänst som lektor.

Handskriften är skriven närmast i dagboksform i nära anslutning till de händelser den behandlar. Som grund för skildringen har Thun uppenbarligen använt olika officiella publikationer och nyhetsblad, såväl tryckta som otryckta. Den mest initierade skildringen rör ryssarnas angrepp på Norrköping 1719 och den stora stadsbranden.

Om händelserna på Gotland hade Thun säkert inte någon förstahandskännedom, utan bör ha byggt sin berättelse på den typ av nyhetsbrev som omnämnts ovan och de rykten som spreds via sjöfaranden etc.

ryssarna landstiga på Gottland d. 9 July 1717.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

gingo derifrån d. 16 Julij

 

de samma dagar, som wj här om kundskap fingo,
sig ryssar laga till och på Gottland gingo.

Sex hundra ryssar de på landet satte opp ;
men folckets fruchtan har dem giort till större tropp.

Med tretton örlogzskiepp de utan före lågo,
så at när wåre dem hart när wid landet sågo,

så räkna de så ut de skulle wara flere,
än de i sanning war, och ökte dem så mere,

Budkaflar gingo kring så fort de nånsin hunno,
så snart de gäster sig på landet hoptals funno ;

Men som der warken folck ell' motwärn war till handz,
så war ey möda för de ryssar gå till lands

En hop med bönder wart wäl hastigt sammanskrapat ;
Men om man bönder had' af stenar kunnat skapat,

de likväl icke ståt mot den ryska här ;
ty bonden mera wan wid plog än wärjan är.

Och som der ingen war som kunde ryssar möta
Ey heller hwar och en sitt eget wille skiöta ;

Fördenskull flycktat bort med barn, och hwad de hälst, i sådan hast med sig uhr faran kunnat frälst.

Så gafs då ryssen strax tillfälle mera wåga,
och längre med sin mackt in uti landet tåga,

der han på några da'r, siu Sochnar genomfor
och öfwad mycket, som har namn af grymhet stor

En stor odräglig skatt han uppå landet lade
i oxar, smör och får, som de omöjeligt hade,

och som wäl ryssen såg, han det ey kunde få ;
ty börjar han i hus och kyrckior wåldsamt gå

Tog bort i kyrkior siu alt hwad der fandts til bästa
Ey bättre månde han i andra husen gästa.

Han mente skatter war i griffter gömda ned ;
Ty grof han lijken upp, och lät dem ey i fred.

de mörde ingen dock i landet där de foro ;
men läto dem i frid, som qwar wid husen woro

allenast togo bort allt hwad i förråd war.
En fiend' sällan, hwad som duger giömma, spar

Enär Silander som landzhöfdingz wäldet förde,
han ryssens närmar' komst till staden Wisby hörde,

straxt ger han ordres ut till bönderne hwar och en,
de skulle samlas hop och icke wara sen'.

han låfwar hwar och en friheter mång och store,
som hade lust at gå mot ryssar, som der wore ;

men den, som nekad' till at föllia hopen med,
han skulle utan nåd bli hängd i nästa träd.

In mot sexhundra man han såleds sammanplåckar,
som han med goda ord och stora löfften låckar.

den bondehopen lät han stå wid Wisby stad.
hwar öfwer staden wart nu åter något glad.

der på han skref ut bref till fogdar och betiänte
de skulle wara än wid mod och litet wänte,

Samt hålla hwar och en på nägden wid gott mod
och muntra alla upp at wåga lif och blod.

Samt skref och brede wid, at inom fyra dagar
hit kommer en Transport från Swerget, hwilcken dragar

med sig fem tusend man. wij då undsättning få ;
ty må wäl landet än i god förhoppning stå.

Han lät en gammal man bort med det brefwet rida
befalt honom gå så när till ryssens sida,

at de kund' honom få och brefwet snappa bort,
hwar i de sågo sig få motstånd innan kort.

de fingo karlen fast med brefwet och förmärckte,
hur som inwånarne snart skulle blifwa stärckte

Ty drogo ryssar hop sitt manskap uti hast,
och gingo så til siöss med byte, rof och last

Men i sin återgång de barnen med sig togo,
mäst alla pigo barn och dem på skieppen drogo

Emällan nio åhr och femton toges mäst,
uhr alla husen bort, som fiend'n lågo näst

Sen de i dagar siu på Gottland warit hade,
omsider med sitt rof ifrån landet lade

och såleds skrämdes bort utaf Silanders bref,
ett krigzputs hwilcket dem till fåfäng fruchtan dref.


LiSB, W 58, Thun, J., Beskrifning om Carl XII

Noter:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fem socknar berördes av de ryska härjningarna: Östergarn, Gammelgarn, Kräklingbo, Anga och Norrlanda.

 

 

 

 

I KFÅ 1930 redovisas några samtida anteckningar av kyrkoherden i Havdhem, Claudius Trogillides. Där talas om tre plundrade kyrkor. På andra håll är siffran fem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 personer bortfördes. Av dessa var nio barn, därav fyra   mellan nio och femton, se Gotländskt arkiv 1948-49, Sandberg, A., Den ryska hemsökelsen på Gotland år 1717

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2001-03-06 19:43

Föregående sida: 6.2.1.3. Psilander informerar landshövdingen i Kalmar om landstigningen

Nästa sida: 6.2.2. Psilander i storpolitiken