| Under Karl XII:s sista år låg mycket av den svenska
utrikespolitiken i händerna på Georg Heinrich von Goertz. Hur mycket kungen själv
godkände av dennes intensiva diplomatiska intrigspel vet vi inte. Det var i alla fall en
uppsjö av idéer och projekt som lanserades under dessa hektiska år. Kontakterna med
piraterna på Madagaskar, eller i alla fall personer som utgav sig för att vara deras
ombud, är särskilt omskrivna. En annan plan som fladdrade förbi var ett stöd åt den
jakobitiske pretendenten James Edward Stuart, eller Jakob III. En period hade man
förhoppningar att få kontakt med den ryske tronföljaren Alexej, som flytt från
hemlandet och tagit sin tillflykt hos kejsaren. Andra kontakter gällde grupper i Polen
som närde förhoppningar om att återigen bli av med August II. Vad kungen ansåg om dessa olika projekt är egentligen omöjligt att säga.
Han avslöjade nästan aldrig sina innersta tankar eller planer och satte ännu mindre
något på papper. Kanske såg han dessa projekt som hugskott, men värda att undersöka.
Kanske såg han i dem en möjlighet att plötsligt kasta om maktförhållandena i Europa.
En svenskvänlig kung i England skulle plötsligt leda till att Europas starkaste flotta
kom att stå till svensk disposition. Detta skulle i praktiken innebära slutet för alla
fientliga landstigningsförsök och den svenska arméns försörjning vid ett fälttåg
på kontinenten eller i öster skulle bli väsentligt lättare.
Även Psilander fick vara med på ett hörn i dessa sammanhang. Som
landshövding på Gotland, den närmaste svenska utposten mot de viktiga hamnstäderna i
sydöstra delen av Östersjön, kom han i kontakt med några av de personer som var
inblandade i ovan nämnda projekt. Stig Jägerskiöld har i sina omfattande undersökning
av den svenska utrikespolitiken efter Karl XII:s hemkomst nämnt ett besök i Sverige av
en eller möjligen två herrar Eperies från Polen. (1) Med en
av dessa kom Psilander i kontakt.
I ett brev till landshövding de la Gardie i Kalmar och ett
medföljande respass ges några uppgifter om Eperies och hans följe. Psilander säger i
sitt brev att det handlar om "Fändricken af Lithauske Armeen, Wälborne H:r
Michael Emperies", vilken som republiken Polens sändebud i början av juni 1718
ankommit till Visby från Königsberg. 11 juni utfärdade Psilander ett pass för honom
och hans sällskap och tre dagar senare hade de nått Kalmar för vidare befordran till
Göteborg och Strömstad. Jägerskiöld nämner att Karl XII 8/7 1718 tillskrev
överståthållaren Taube att "Hoffendriken Eperies" skulle tillåtas
att obehindrat lämna landet. Tidsmässigt skulle det mycket väl kunna vara samme person.
Förmodligen handlar det om Michal Eperyaszy (ca
1670-1747), starost av Sirvintos (pol. Szyrwinty) och Antoni Eperyaszy
(1689-1747), starost av Skirsnemune (pol. Skirstymon).
I slutet av föregående år hade också ett par långväga gäster
inställd sig i Visby. Ett från Pillau anlänt fartyg hade ombord två personer som sade
sig vara franska köpmän med ärende hos Karl XII. Psilander skriver i sitt brev till
landshövding de la Gardie: "emedan iag för min deel håller desse Persohner af
större qualité och tror iämwäl deras ährende wara af större importance än de sig
willja utlåta". Vad detta kan ha rört sig om vet jag ännu inte, men fransmän
med ärende hos svenske kungen för onekligen tankarna till jakobitiska intriger och
piraterna på Madagaskar. Hösten 1717 var en tid då den svenska diplomatien åter gick
på högvarv sedan Görtz släppts ur sin arrest i Holland i början av augusti. Sin
hemresa gjorde han via Preussen, Sachsen, Polen, Baltikum och Finalnd under ideliga
diplomatiska sammanträffanden.
(1). Jägerskiöld, S., Sverige och
Europa 1716-1718. - Ekenäs, 1937, s. 369. |