6.4.5. Riksdagen 1731
Riksdagen 1731 inleddes den 16 januari. Den gamle Arvid
Horn valdes med överväldigande majoritet till lantmarskalk. Tonen på riksdagen var
denna gång försonligare än den varit 1726-27 och flera framträdande representanter
för det holsteinska partiet valdes in i sekreta utskottet. Diskussionen om
utrikespolitiken uteblev nästan helt. I stället ägnade sig riksdagen åt
näringspolitiken, bland annat upprättades ett svenskt ostindiskt kompani.
Val av nya riksråd var även vid denna riksdagen uppe
till diskussion. Sedan föregående riksdag hade fyra riksråd avlidit och det höjdes
röster för att förstärka rådet. Då antalet fortfarande översteg sexton, det antal
som stipulerades i regeringsformen, beslöts det dock att inga nya riksråd skulle
utnämnas.
Mot slutet av riksdagen inlämnade Arvid Horn sin
avskedsansökan, väl mest för att testa omfattningen av sitt stöd. Ständerna ville
inte gå med på detta och begärde att det skulle beviljas Horn att få vistas mera på
sina gods. Riksdagen hade i stort utfallit efter Horns önskemål, men den gamle
kanslipresidenten fick dock uppleva motgången att adeln bestämde att inget riksråd
skulle få väljas till lantmarskalk vid påföljande riksdag.
Riksdagsmannen Gustaf von Psilander
Psilander lämnade av allt att döma Kalmar i slutet av
januari 1731. På ett brev från den 21 januari till Västerviks magistrat finns hans
namnteckning, men på nästa brev daterat den 28 saknas den. När han lämnade riksdagen
är mer osäkert, men den första skrivelsen till magistraten i Västervik som ånyo bär
hans signatur är daterad den 5 juli 1731.
Det finns som vanligt inte många spår efter Psilander
i ståndsprotokollen. Dock omtalas i alla fall två memorial som han inlämnade. Det
första rör landshövdingen i Kristianstad län Samuel von Hylten (1671-1738).
Hylten hade redan1692 inlett sin bana inom kansliet. Vid
krigsutbrottet 1700 kom han att tillhöra den del som följde med kungen i fält. Hylten
var uppenbarligen en hetsig man och därför inte särdeles omtyckt av sina kollegor.
Hylten följde till Bender och kom under de följande åren att användas i flera
diplomatiska uppdrag. Först hade han emellertid fått uppleva en tid i onåd och arrest
efter att ha fällt "några oanständiga ord" om Karl XII. Efter hemkomsten blev
Hylten lagman i Skåne och Blekinge.
Efter enväldets fall var Hylten en av de drivande i arbetet med
1719 års författning och blev samma år friherre och landshövding i Kristianstad län.
Under 1720-talet kom Hylten att invecklas i långt utdragen
rättslig process. En kronofogde och några bönder anklagade honom för diverse
ämbetsfel. (1) Han frikändes av Göta hovrätt 1725, men
ärendet ville inte dö. 1728 tillkom det en ny anklagelse. En överstelöjtnant Olof
Dagström hade författat en skrift vari han anklagade Fredrik I och Ulrika Eleonora för
att ha låtit mörda Karl XII. Skriften hade Dagström överlämnat till Hylten och denne
hade därefter under två månaders tid underlåtit att underrätta regeringen. Detta
dröjsmål ansågs vara misstänkt och den kommission som tillsattes för rannsakningen av
Dagström fick också i uppdrag att granska Hylten. Man fann att hans handlande var av den
natur att ett skiljande från ämbetet var på sin plats. Den första processen mot honom
hade under tiden framskridit så långt att en ny kommission tillsattes.
Under 1731 års riksdag kom ärendet upp till behandling. (2) Hylten inkom med ett memorial vari han påpekade att anklagelserna mot
honom borde behandlas i Göta hovrätt och inte i en kommission. En sådan kostade
dessutom många gånger mer än en behandling i hovrätten. Landshövdingekollegan
Psilander inkom också med ett eget memorial som förespråkade ett stopp för
tillsättande av kommissioner. De båda memorialen skickades vidare till
justitiedeputationen. Från flera håll ifrågasattes kommissionernas existens.
Landshövdingen i Östergötland Erik Ehrenkrona påpekade att den totala kostnaden för
de kommissioner som tillsatts sedan 1720 var 2 tunnor guld, d.v.s. 200 000 r:dr
silvermynt. (3)
Justitiedeputationen uttalade sig till förmån för Hylten. Också
Psilanders memorial synes ha rönt framgång då det den 12 juni 1731 finns en punkt bland
de av besvärsdeputationen uppsatta besluten som lyder: "at Commissioner ey måtte
brukas, uthan sakerne gå till ordinaria fora, approberades". 12 juli 1731
utfärdade Kungl. Maj:t resolution på adelns och ridderskapets besvär och i punkt 7
sägs följande: "Kongl. Maj:t will föranstalta, at alle klagomål, förseelser
och twister måge, så mycket möyeligit är, uti sine wederbörlige foris uptaga, och
icke dragas under Commissioners afgörande. Och ehuruwäl bråttmål icke böra nedtystas,
utan af wederbörande, likmätigt Förordningarne, påtalas och till slut befordras ; så
böra doch Actores och Fiscaler noga tilse, at de icke emot Förordningarne missbruka
deras ämbete til andras förolämpande, wid laga answar". En liten seger för
Psilander, men ett regelrätt förbud mot dömade kommissioner kom först genom
regeringsformen 1772.
Psilanders memorial hoppas jag snart ha på plats.
Vid samma riksdag inlämnade Psilander ytterligare ett memorial. En
av staden Kalmars fullmäktige, rådmannen Bengt Beckmark, hade förvägrats säte i
borgarståendet. Beckmark hade vid riksdagens början den 18 januari ännu inte anlänt
till Stockholm. När han väl kommit till Stockholm och hans fullmakt den 30 januari
granskades av borgarståndet visade det sig sakna rätt underskrift. Beckmark
förvägrades därför säte, vilket kraftigt upprörde honom. Han inkom därför den 3
februari med ett memorial, vari han uppenbarligen antydde att någon förlett ståndet
till denna åtgärd. Hans memorial upprörde sinnena och Beckmark inkallades och
avkrävdes förklaring. Vem riktade sig hans beskyllning emot? Beckmark tvingades då
erkänna att han misstänkte rådman Axel Johan Raab från Karlskrona, som Beckmark varit
inblandad i en rättslig tvist med. Raab undrade om inte en sådan grov beskyllning borde
medföra åtal mot Beckmark och inkom den 6 februari med ett eget memorial i ärendet. Den
22 februari kunde Beckmark uppvisa en korrekt fullmakt och begärde säte och stämma på
riksdagen. Raab påpekade genast att hans memorial i ärendet inte var behandlat. Man fann
då att fullmakten visserligen var korrekt, men det återstod ytterligare ett par problem.
Beckmark var exempelvis inte stadigvarande bosatt i Kalmar utan bodde i ett hus på
landet. Den 27 februari behandlades ärendet igen. Några medlemmar tyckte att när nu
rätt fullmakt var för handen borde Beckmark också anses ha uppfyllt villkoren för
deltagande. Det blev omröstning i ärendet. För ett godkännande röstade 23 medan 49
yrkade på avslag.
Beckmark gav sig emellertid inte. Den 26 mars behandlades ett nytt
mnemorial från honom, men vid förnyad omröstning blev resultatet återigen ett avslag.
Då tog rådmannen fram det tunga artilleriet. Landshövding von
Psilander insände den 3 april ett eget memorial till borgarståndet, i vilket han bad att
Beckmark skulle bevijas inträde. Man fann då att invändningar kvarstod, men med
anledning av "vissa omständigheter" skulle Beckmark ändå godkännas. Dock
fick detta beslut ingalunda räknas som ett prejudikat för framtiden.
Frågan var likväl inte utagerad. Den 10 april protesterade några
av ståndets medlemmar mot att man, i deras frånvaro, frångått det ursprungliga
beslutet att neka Beckmark inträde. Härigenom blev han ännu en gång hindrad.
Beckmark gick då till Kungl. Maj.t och borgarståndet avkrävdes en
skyndsam förklaring till sitt agerande. Det inleddes arbete med ett utkast till svar,
vilket den15 maj var i det närmaste redo att granskas från ståndets sida. Den 18 maj
inkom en påminnelse från Kungl Maj.t och samma dag avgick ståndets svar. Beckmarks
ansökning blev uppenbarligen beviljad i samma veva, då han under de återstående
riksdagsveckorna kan återfinnas som medlem i diverse deputationer (4)
(1). En uppräkning av kronofogde
Malmborgs anklagelser finns i: Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar... :
ser. 2:3:1 1731-1734. - Stockholm, 1917, s. 201
(2). Det är intressant att
notera hur man i alla fall inledningsvis såg på Hylten inom bondeståndet. Den1 februari
talade Håkan Olofsson, bondeståndets talman, utförligt om "det stora
förtryck, som en del af Allmogen i H. Landsh. Hyltens län af honom lidit".
Bondeståndet utsåg därefter en deputation som skulle uppvakta kungen och särskilt
tacka för att en kommission tillsatts. Vid återkomsten kunde deputationen meddela att
kungen tagit emot dem nådigt och sagt att order avgått till kommissionen att inte
åtskiljas "innan sakens slut". Bondeståndets riksdagsprot. 1731
s. 19-20
(3). Adelns prot. 25 maj 1731
(4). Borgarståndets
riksdagsprotokoll 1731 ; Bengt Beckmark var född i Stockholm 1685.
Han representerade Kalmar även 1734 och 1741. Död som justitieborgmästare 1742, se: Millqvist,
V., Svenska riksdagens borgarstånd 1719-1866. - Stockholm, 1911, s. 139 |