Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.9.1. Psilanders memorial mot kommissionerna

Ins:t d. 25 Maii 1731

 

Wyrdesamt Memorial

 

 

Om Commissioner kunna skaffa Riket i gemen eller Personer enskildt något gagn, därom lära de för wåra ögon liggande exempel gifwa oss underrättelse till fullo. Jag påminner mig huru en Landshöfding i Nyland för 3. eller 4. åhr sedan blef bemött. Ett ryckte gick uth ibland alt folck som at han hade begådt stora Förbrytelser, men dock då Sakerne Kommo in för Kongl. Maij:t och Senaten, så äro de blefne erkiände för menlöse och oskyldige, och Actor dömd till afbön.

På samma sätt har en annan Commission och Actor åter handlat med en Landshöfding i Christianstad för det, att han uti ett ährende med en ursinnig man, eij har styrdt alt effter deras tycke, så måste han af dem bli handterad, såsom om, den där war delachtig uti Förräderier och Crimine Perduellionis: han blef genast Suspenderad från Tiensten, och således skymfad, at alt folck skall hafwa blifwit afskräckt till at nalkas hans hus, mindre pläga umgiänge med honom, och likwäl då denna Sak nu kommit in för Riksens Ständer, samt högsta Öfwerheeten så fans den så aldeles annorlunda beskaffad, at landshöfdingen blifwit för alla deras grofwa tillmälen frijärkiänd, och utj heder och Embete åter insatt ; men en del af dem deremot, under Fiskalisk tilltalan satte.

Hwad godt eller ondt den Commissionen uträttat, som nu uti 16. Månaders tid äfwen öfwer denna olyckelige mannen sutit, det hörer ännu intet under mitt omdömme innan hela Saken änteligen kommit till Slut  ; Men detta kan jag, som är en herredagsman, och som för mitt Samwetes skull är förplichtad till opmärksamhet, uti mål, som angå den  allmenna Säkerheten, ej lemna opåtalt, at, likasom Actor Officiosus wid den Dagströmska Commissionen giort inbrott i fundamental-lagen och utj wåra af hans Maij:t Konungen dyrt försäkrade Privilegier på ett sätt, så har Actor Officiosus åter wid denna Commission giort det samma på ett annat sätt. Den förra har genom sitt otidiga och olagliga påstående giort en man förlustig af sin heders-säte och Embete, på hela 3. åhrs tid, och en annan har giort honom förlustig af dess egendoms rätta nyttiande, medelst den sammas egenwilliga intecknande, utan förfrågan och tillstädielse af högre hand. Den förras oskiäl har så mycket uträttat, at all den långa process och Inquisition, som denna olyckelige Landshöfdingen nu i 16 månaders tid har måst plågas med, skall hafwa sin oprinnelse utaf Suspensions Acten ; Ty hade mannen, som säges, sutit i sitt Embete så hade ingalunda löst folck understådt sig at löpa med berättelser, som lära hafwa gifwit anledning till så ogement långa Ransakningar ; och den senare Actoris olagliga steeg har så mycket åstadkommit, at mannen, som naturligen på Inteckningar föllia, ej skall hafwa 10. dalers Creedit, utan måste wid sin långa Process å alla sidor lida brist, och törhända på slutet aldeles stå tillbaka i sitt förswar, och bli undertrampad i mangel af penninge-medel.

Kongl. Maij:t will genom adeliga Privilegiernes 5. § at ingen skall tala och säja något på en Adelsman, som hans heder, ähra och goda rychte rörer, och honom elliest till nesa wara kan. Kongl. Maij:t will utj Kongl. försäkringens 11 § at ingen i Riket utan föregången laga Ransakning skall afhollas ifrån dess Embetes wärckelige förrättning. Hans Maij:t wår fromma Konung will uti will uti Regerings-Formens 2 § at ingen skall fördärfwas till lijf, ähra och wälfärd, och eij hellre honom något gods löst eller fast afhändas, eller dess rätta nyttiande honom beröfwa : Hans Maij:t will uti Adelige Privilegiernes 1. och 6. §. §. at ingen Adelsman något qwal eller intrång skall giöras, på hans lif, ähra, hion och gods, innan han till någon sådan grof missgierning förwunnen blifwit (nu nämner iag allena för korthetens skul et Stånds Privilegier, men i detta Målet alla Stånd hafwa ena [sic] handförsäkringar). Kunna wäl dyrare och starkare förskantzningar uptänckas, för en nations wälmågo och trygghet, än desse? Men dock finna Wij nu dem ibland oss, som sådant då dierfft öfwerhoppa, lika som alt wore blott Spel-wärck. At obewiijsligen skylla och tillwita en Rikets Man saker, som fördärfwa hans goda namn och ryckte uti all hans lifstid, det achtas för ingen ting.

Hwar will nu sådan oreda på lycktone stadna, om icke Riksens höglofl. Ständer med opmärksamma ögon see härpå och skaffa boot derföre, wid Rikzdagen ; Ty emellan Rikzdagarne förnimmer man ännu ej Justitiae Cantzlers Ämbetet, hwilcko det egentel. tillkommer, hafwa med sina påminnelser gådt wår milde Konung tillhanda, utj så angelägne mål, som dock röra Hans Maj:t och undersåtarna lika när. Lagen är Konungens säkerhet, och Lagen skyddar menigheten : hwilckenthera den samma hälst brytes på, så lida begge delarna.

Aldrig hade wid en ordentelig domstol så grofwa fehlsteg emot lagen kunnat skie, som nu för wåra ögon ligga. Wid en hoffrätt äro sällan Män, som icke genom lång öfning utj lagsaker wunnit den förfarenhet, som fordras till rättwisans skieppande : Men skulle det äntel. hända sig, någon gång, at där 4. eller 5. ledamöter, antingen af okunnighet eller af egne afsichter, föllo på en orätt mening, så äro doch 7. 8. el. 9. öfrige, som hafwa wijshet och willja, at föra saken till rätt slut. Men om 4. ledamöter af en Commission ej förstå, eller ej willia giöra, det rätt är, så är ju den ussla, som för sådana råkar, hos dem antingen om lif eller ähra, eller Egendomb. Ty änskiönt slik sak sedan af en rättrådig Konung och Senat blifwer rättad, så har ändock någondera, af de förenämde hans förmohner, gådt på loppet. Wij hafwa orsak at prisa och med trogen undersåtelig wyrdnad, kiärleck och tacksamhet erkiänna den rättrådighet Hans Maij:t Wår Konung bewijst på desse förenämde lidande Män i det han allernådigst ogillat alla de Hårdheter som Commissioner och Actores på dem öfwat ; Men icke dessmindre kan det ej fela at icke sådanes förfarande måste hafwa lemnat den Känning, både af hälsas och egendoms förlust, hoos dem qwar, som de uti hela deras lifstid eij öfwerwinnande warda,  ja, huru lära de nånsin utur lättrognas och obetäncksammas sinnen kunna fyllest utplåna det falska och skadeliga intryck, som desse, under deras långa lidandes tid, fådt om deras Personer och gierningar.

Detta war nu den ena Klippan, som en Part löper ögonskienligen fahra föra under Commissioner, men den andra är sannerligen intet bättre, om icke wärre. Till exempel, den Commission, som nu sitter uti Christianstad lärer praeter propter redan kosta riket 24000 D. Smt ; Om nu Landshöfdingen Hylten, såsom redan af Actoris officiosi här i staden kringgående Embetes-Memorialer, samt Landshöfdingens derpå gifne Förklaringar, tämmeligen märkas skall, hwar om Justitiae Cantslern Hr. Cederbielke lärer bäst kunna gifwa Riksens höglofl. Ständer underrättelse, wisar sin oskuld utj de af Contraparten honom giorde grofwaste tillmälen, men honom likwäl någon Culpa levis eller den ringaste förseelse tilläggas, som iag dock ej wet, då skulle det ju heta honom wara förfallen till Commissions-omkonstningarne. Cronan kunde intet tåla den skadan, med mera. Men nu frågas alla dem, som lag förstå, och den samma owäldugt skippa, om utbetalning, af 40. till 50000 D. Smt, hwartill Commissions omkostningare stiga lära, innan hela den widlyftigheten blifwit sluten, som skulle i grund förstöra honom och hela hans hus, wore jämnwichtig emot så ringa fehl. Åtminstone medgifwer aldrig domare reglorna sådan olikhet, emellan förbrytelse och Straff, utan twert om motsäja sådant på många Ställen.

Än det äfwentyr, en Part ytterligare löper, då han genom Commissioner mister Beneficia Instantiarum blir derhos öfwerilad med en Summarisk Process, som wid Commissioner är brukeligit : måste så med ett enda steg derifrån stiga in för Konungen. Jag säjer, man besinner denne fahran, serdeles, då några argsinnades anläggningar kunna wara för handen, till at störta en, hwilcka intet så lätt och hastigt, utan genom tid och rådrum kunna optäckas.

Således har jag nu wijst, hwad olyckor en Part förestår ; då han faller under Commissioners händer : Nu återstår ochså korteligen at föreställa, hwad olägenheter Publicum kiänner derutaf.

1.o Gå Cronans medel derigenom grufweligen på loppet, hwilcket de goda herrar, som sedan åhr 1720 suttit wid Statswärcket tillfyllest lära kunna witna. Ty är den fattig, som Succumberar, så måste Cronan binda skadan wid sitt ben, hwilcket ju är en högsttrykande tunga för oss, som dessutan äro wanmächtige, af många slags utlagor och Contributioner.

2.do Dragas Hans Maij:t Konungens och Rådet ifrån de nödigare Rikets wårdande ährender, och måste, serdeles nu då Rådet tör hända ej lärer bli förstärckt, sättias i Trälarbete genom Commissioners widlyftiga Protocollers igenomläsande, hwarmedelst de komma at giöra den sysla, som hoffrätterne elliest tillhörer ; hwilcket och är emot Konungens höghet och Senatens anseende.

3.to Till stora Commissioner borttages ämbetsmän, hwarigenom deras ordentelige ährende då komma at stadna och således Publicum, samt många enskijlte, hwilcka genom deras Ämbets handräkningar i sina angelägenheter skulle hafwa hiälp, ganska mycket at lida.

4.to. Då Hans Maj:t Konungens och Rådet sig uppehålla med Commissioners widlyftige Acter, så måste de rätta Justitiae revisions ährender imedlertid blifwa liggande, hwarigenom åter de Rättsökiande ej annat kunna än kiänna ett odrägeligit beswär.

Enär nu Riksens höglofl. Ständer täckas efftersinna alla dessa oemotsäjeliga omständigheter och skiäl, samt derwid foga de nu för wåra ögon warande Exempel af Skada och osäkerhet, så lära de lätteligen finna, at Ridderskapet och Adelen, icke förgiäfwes, utan med besynnerlig efftertanka utbedit sig af sine allernådigste Regenter uti sina Privilegier detta, at de ingen annorstädes dömas, än wid Hoffrätter eller Öfwerrätter NB. hwarunder de höra , de lära och i föllie deraf finna, at Commissioner wid så god inrättning af domstohlar i Riket ej allena äro onödige, utan och skadelige för nationen i gemen, och för Ridderskapet och Adelen i synnerhet. De lära och fördenskull widare finna, at det för dem och samtelige  Riksens Höglofl. Ständer är ej litet angelägit, till at taga de mått, genom underdånig ansökning hos Hans Maij:t wår Nådige Konung, at aldrig mera hädaneffter någre store stora Commissioner måge förordnas, utan alla ährender, sedan de på det beqwämligaste sättet, som effter omständigheterne kan fordras, äro ransakade och undersökte, måge behörigen gå till deras rätta Fora. Och at gena wägen giöra Början, till at winna ett så nyttigt ändamål, så underställer iag Riksens höglofl. Ständer, om icke hos Hans Maj:t wår Konung ansökning borde giöras, at den sig i Christianstad ännu uppehållande stora Commissionen måtte indragas på det sättet, at allenast 3. el. 4 af de mindre caracteriserade personer kunde qwarlämnas at fortfara med ransakningen. Denna Commissionen har nu redan på 16:de månaden sig där uppehållit, och som den består af höga och ansenliga Embetsmän, så har deras särskilte underhållande ej annat kunnat, än ganska mycket beswära Riket, och efter jämwäl deras arbete, under så owanlig lång tid, ej widare kommit, än at Actor officiosus allenast infunnit sig med Embetes-påminnelser, utj hälfften af angifnings-puncterne, så lärer nogsamt hwar och en, som förstår lag och Process, kunna sluta at samma Commission sedan den sina ransakningar på det sättet som talet går utwidgat, lärer sig där uppehålla ännu öfwer ett åhr och Publicum således förorsakas, till en bekostnad af 50000 D. Smt. Actor skall ju, ehuru, Summario Processu man nu mera skulle willia förfara, ännu hafwa tid, at inkomma med sine Embets-påminnelser, uti de öfrige angifnings-målen. Landshöfdingen måste hafwa råderum, at igenomläsa samma Protocoller, och hafwa betänckningstid, om Actor skall hafwa causam agendi. Actor måste sedan hafwa tid at libellera ; då komma först de witnen och skiäl som Landshöfdingen har å sin sida, at afhöras och öfwerwägas. Landshöfdingen at swara med Exception och Duplegice, med mera sådant. Commissionen åter hafwa tid at genomlöpa Protocollerne till at författa domen utj hufwudsaken. Därpå förekommer reconventions-målet. Sedan igen landshöfdingens andra påståenden och Contraparternes Bekiännelser wid förra Commissionen, at de blifwit tubbade till denna Process, emot sin landshöfdinge, hwilcket at afgiöra denna Commission effter Consistorialets lydelse skall äfwen hafwa i befallning. Hwad menar man, alt sådant fordrar för tid, och hwad lärer icke sådant föröka wårt beswär, som dessutan måste nog till Rikets tarfwar contribuera. Och iag wet icke hwarföre Riksens Ständer skola finna sig nödsakade, at beswära sig med utgiffter för denna Kåstsamma och långsamma Commissionen. Saken rörer ju intet Publicum, ty det är allment witterl:t at wid 1723 åhrs Riksdag, då denna Process begyntes, allmogen ifrån det lähnet aldrig hade några sådane angifnings-puncter utj sina Rikzdags beswär, utan en eller på [sic] bönder, som för sig sielfwa ej hade at klaga, och icke eller woro af andre der till befullmächtigade, de samma, men förnämbligast en afdankad Fogde, utur ett annat lähn, der woro uphofsmän till alt sådant owäsende, som än der i lähnet påstår, och som ännu lärer länge wara. Månne då inte Riksens Höglofl. Ständer wid så beskaffade omständigheter lära finna, at desse Parter, som synas hafwa tigt sig målsägande-rätt, kunna förtro sig till en Riksens hoffrätt. Sådant fordrar ju wår egen beqwämlighet, i det wij derigenom undgå så beswärliga utgiffter och sådant fordrar jämwäl Adeliga Privilegierne, som är en grund-lag, medh flera skiäl, som redan här ofwan anförde äro.

Answaret in för Gud, at tala det, som iag grundeligen finner till det allmenna bästa, och answaret för wåra hemmawarande medbröder, till at intet med stillatigande förbijgå, alt det, som länder dem till onödiga utlagor och beswär, samt lagen : de äro de bewekande orsaker, som hafwa bracht och bringa mig till desse Föreställningar.

Jag giör mig ock försäkrad, at Riksens Höglofl. Ständer lära med så mycken större gunst optaga, desse mina wälmente Påminnelser, som, at de redan sielfwa nu nyligen wälbetänckt behagat besluta, at den Commissionen hwilcken blifwit förordnat, at undersöka en och annan utj Mallmö hus-lähn, Publico till skada, förelupne wichtig oreda, dock intet skulle utsträckia sitt giöromål widare, än till blott ransakning, men afdömmandet skulle sedan gå till wederbörl:t Forum och härutaf har jag tagit mig så mycken större anledning at upsättia och utwidga mine anmärkningar, till fullkomligit afskaffande, af alla stora Commissioner, nu och framdeles. Stockholm d. 22 maij 1731

G. von Psilander


Riksarkivet: R 1221, nr 99

Noter

Detta är från den kopia som inlämnades till borgarståndet. Samma memorial inlämnades också till övriga stånd 25 och 26 maj.

 

 

 

Psilander syftar på Per Stierncrantz (1681-1737), landshövding i Nylands och Tavastehus län sedan 1719. Stierncrantz var pietist och kritiserade hårt prästerskapets levnadssätt och den kyrkliga administrationen i sitt län. 1726 invecklades han i en process med den så kallade Västra kommissionen, för vilken Psilander ju en gång var utsedd till ordförande. Stierncrantz ansåg att de bedrev sitt arbete efter felaktiga linjer. Han blev frikänd 1729.

ursinnig = vansinnig, förryckt. Härmed avses överstelöjtnanten Olof Dagström, som påstod att Ulrika Eleonora och Fredrik I hade låtit mörda Karl XII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I memorialet är vissa ord understrukna. Här markeras de med fet stil.

 

 

 

 

 

förwunnen = överbevisad

 

 

 

 

 

 

på lycktone = till slut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ussla = stackare

gådt på loppet = gått till spillo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johan Cederbielke (1677-1752). Justitiekansler 1728 efter en lång juridisk karriär. En trägen ämbetssökare som efter många försök 1736 fick lämna det slitsamma arbetet som justitiekansler och istället utsågs till landshövding i Västmanlands län.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid riksdagen 1731 diskuterades en förstärkning av rådet. Det stipulerade antalet var enligt 1720 års regeringsform 17. I verkligheten var det först 1734 som man lyckades komma ner i det antalet. Likväl ansågs det på sina håll att rådet borde förstärkas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NB = nota bene, d.v.s märk väl

 

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-04-14 18:52

Föregående sida: 6.9. Riksdagen 1731

Nästa sida: 6.9.2. Psilanders memorial till förmån för Bengt Beckmark, rådman i Kalmar