|
| |
6.3.9.1.
Paulis memorial
|
Ödmiukhörsamt
memorial |
Noter: |
| 1:o Hursåsom skogarna utan
denn ringaste eftertanka ömhet eller afseende på denn allmänna nyttan, samt inwånarnas
enskijlta wälmåga, ock hemmanens upprätthållande i längden, icke på ett, utan
hwarjehanda sätt, ömkeligen mädtagas och allt mer och mer dageligen under ödeläggelse
ställas ; |
|
| Dät betygar mäd ängslan de
icke minder oerhörde, än straffbara olofl. handteringar, som därmäd idkas. I synnerhet
får dät eftertänkeliga swediandet, som på desse orter, mer än skiäligt brukas, här
sitt förrsta rum, såsom dät ock uti sig sielft, är ett faseligt Skogsfräteri : |
|
| ty förutan denn snart
ewärdeliga skadan, som sielfwa branden på skogen äfwentyras, så wittnar
förfarenheten, att de fält, som således blifwit elden undergifne, snart alldrig, eller
åtminstone i mannaminne på flästa ställen, i synnerhet stenbundne odlar gifwa någon
återwäxt, så att efterkommanderna, som man ock på åtskillige ställen hörer redan
klagas, knapt gifwa nödig fångskog |
Fångskog = husbehovsskog
|
| Dät måste ock mäd tiden
nödewändigt taga ända, ty hela landets skogar, stå ju årligen, just wid denn
farligaste tiden i liusan brand, så, att man kan föga öfwerfara några alnars distance
ther icke antingen swediefällar hafwa warit brände, hwilka ock mäd stor skada
extenderat sig öfwer stora fällten beredda till snar påtänning, eller nedlagda, att
påföljande året, antändas, till att förtiga, under omögeligheten att alla skadeliga
handteringar beskrifwa och Specificera, dät däremot de nyttiga orterna i Byske och
träsk, som kunde tiena antingen till ständig åker eller äng, äro lämnade oarbetade. |
Byske = busksnår, buskskog |
| Hwad, som änteligen ännu
sluppet en sådan oärhörd Swediebrand, är och dageligen blir, genom andra åtgiärder
fast så eftersatte, att snart sagt alla träen, som antingen nu kunde skattas förtiden
gagneliga till publicum nytta eller ock framdeles gifwa därom apparence, äro samt mäd
tillwäxande ämnen, genom räckande och kringskalande skadade till till
tiäruhandteringen, hwilken snart icke minder än Swediandet warit och är allmogens
proprium. |
|
| Dät excessiwe Sågande, som
allmogen äfwen omåtteligen idkar, är ock ett Skogsutödande handawärke, ty änskiönt
därmäd ej borde widare, än förordningarne förmäla , handteras, till landtmannens
nödiga utkomst, betiening och gagn, hålles dock en oändelig trafiqwe, så att Riket
åter igien måtte sina nödiga reqwisita af träen uteifrån förskaffa, anseende att de
många Skogstillgrepen, som sig i landet utwidgat, nu så utblottat de flästa skogar, att
man däraf ei äger denn ringsta resurs: |
|
| Man ärfar hurusom uti en del
Soknar nästan finnas så många Sågqwarnar, som hemman, de där årligen om höst och
wår sågat oräkneliget, som redan är till sina destinerade orter och afnämare
emplojerat ; Man ärfer ock, att otalig myckenhet Sågstockar årligen beredas till
sågning, utan mått eller ordning. |
|
| Förutan hwad nakdel för
landet en slik handtering i längden will af sig föda ; Så¨lida icke allena de redan
anlagda Bärgzbruken till sin ärkläckeliga fournering ; utan ock de goda lägenheter,
som ännu torde finnas till tienlig inrättning och publici interesses ökande,
omögeligen giöras att kunna uptagas och bearbetas. |
erkläckelig = tillräcklig ;
fournering = förråd
Pauli var grundare av Pauliströms bruk och en av männen
bakom Sjundeqvills bruk. |
| Om nu icke de till allt detta
äro, blant annat, orsaken, som haft skogarne under tillsyn men föga ringa, eller
alltsingen wård därwid wisat, eller å daga lagt, dät hemställes till lagligt
förhör, samt högwälborne herr Baron, Ammiralen och landshöfdingens rättwisa
bepröfwande ; åtminstone will dät synas som skogz- och jägeribetienternes ringa antal
och widtbegrepne Districter samt i synnerhet deras ringa anseende och wilkore, will giöra
denne angelägna sysslan till sielfständigt bewakande aldeles omögelig. |
|
| Dät är ock, i anseende
därtill, alldeles intet giörligt, att förese och bestyra hushållningen, mycke minder,
att upptäckia alla brottmål och förseelser, hwilket äfwen handleder allmogen, att så
mycke mera framfara efter egen lystna och straffwärdig wanart, som ej heller ingen
tillbörlig åklagan, i mangel af tidig och giltig upsyn, kan anställas, emädan ock
större delen af Skogzbetienterne hafwa alldeles ingen Connoisence, till att antingen
utforrska förseelserne, eller dem i rätten föra, som de dessutom knapt aldrig
öfwerfara sina Districter, än de omåtteligen utsyna Swediefällarne, eller ock hafwa
sina enskylte afsikter för hender, utom dät de mäst sielfwa äro Bönder, eller mäd
Bonden förknippade, som icke ringa förorsakar bristen på ordning wid denna
angelägenheten : |
|
| dät synes ock icke minder
äfwentyrligt, än en redan känd skadelig påfölgd, att ett slikt wårdande och
högstangeläget ärende, till så wida skogstracter skall wara sådana personer
anförtrodt, eftersom ock tillräckliga öfwerbetienter, som borde och kunde mäd
eftertryck tillse, huru sysslan warder, efter lag och instruction exeqwerad, äro sparsamt
tillsatte, men wäl de öfrige Skogsbetienterne mästadeles lika bestälte och
qwalificerade. Sådant förorsakar |
|
| 2.do Äfwen dät, de herrliga
diurstånden och fogellekarne äro answarligen förströdde, så att, ehuru helsosamma
förordningar till sammas befredande utstado äro, befinnes dock, att jagande och
siutande, under denn förbudna tiden, ej minder, än annars, otillbörligen, fast mäst af
dem, som icke på jakt äro privilegierade, idkas ; |
answarligen förströdde = ung.
allvarsamt skada, förstörda. Paulis omsorg om viltet berodde förstås på dess
betydelse som jaktobjekt, inte på någon allmän omsorg om naturen.
Alltså allmogen. |
| Ja Bonden, som eljest borde
skiöta plogen, brukar nu både jagthundar och Bössor, de förra under fördold frihet,
men de senare under praetext, att ödelägga odiur, hwarigenom dock allt hwad, som
förekommer, förherjas och bortjagas, så att hwarken diur eller fogel kan sig föröka,
ej heller de priviligierade ärhållas wid denn lust, som jakt, förutan siellfwa nyttan
mäd sig hafwer. |
|
| Men åklagandet på slika
brott, eller utföreskandet, samt tillsynandet och actiwiteten är så mycket
efterlåtnare, som ock Bonden är, wid förefallande lefwerantser betienternes
handtlangare, hwarigenom missbruket, som annars borde mäd all flit och trohet beifras och
till correction hemställas, ikläder sig frihets namn, så länge en slik Combinence
continuerar. Hwaremot utan man ärfar och förnimmer |
|
| 3.o Att skallningar och
jagter, efter de landtfördärfwelige odiuren wargarne, äro fast litet, eller åtminstone
ej mäd dät eftertryck och gagneliga påfölgd skötte, som sielfwa denn gemensama nyttan
och angelägenheten fordrar ; Såsom ock betienterne äro både för få, att förestyra
wärket och därjämte, i anseende till denn plägade jämlikheten mäd Bonden, icke mäd
sig föra dät gehör, som wederborde och wärdeligen till flits, ordnings och eftertrycks
winnande dät mäst bidraga månde. |
|
| På dät nu man i
mögeligaste måttan må kunna befordra hwad som ännu står till giörandes, samt
förekomma de missbruk, som wanan ännu påträffar till dät allgemenas nakdel, uti så
dessa omrörde, som andra angelägna ärender ; Så är jag föranlåten worden till
högwälborne Herr Baron, Ammiralen och Landshöfdingens höga ämbetes förordnande,
ödmiukhörsamst föreslå några flere betienter, som äre dugelige, till att fullgiöra
Cronans tienst, samt att mäd de redan bestälte underbetienters tillhielp och deras
flitiga påseende, främja allt hwad, wid en så angelägen syssla, dem tillkomma samt lag
och förordningar dem tillbiuda, att bewaka ; |
|
| Så, att wid efterfrågan,
hwarföre ämbetet icke är rätteligen uppwaktat? Dät swar ej må följa eller hafwa
någon ursäkt, att Districterne, som sådane betienter nu hafwa, äro för widlyftiga,
att bestyra, och att de ej förstått sig på förordningarne eller bätre wetat. Och på
denn hendelsen detta förmodeligen benäget bifalles, så anhåller jag i lika
wördesamhet, att följande personer måge nu till en begynnelse antagne och mäd Herr
Baron Ammiralen och Landshöfdingens fullmakter försedde blifwa, näml. till hejderidare
i |
|
| fått fullmakt d: 30 aug. 1733 |
Norra Tiust
Inspectoren Isac Strömbom, uti Dahlhem, Gieldfruen,
Ukna, Hamnäs, Tryserum mäd Fogelwiks Capell, Edh och Edhs Capell, Kosta och Lofftahammar
soknar, mäd Norrlandet.
|
|
| d. 30 aug. 1733 erhållit
fullmakt. |
Södra Tiust
Sergianten och Skogwaktaren Johan Swan, uti gamble
Byen, Törnswalla, Wästerwik, Gladhammar, Wästrum, Hiorthed, Locknewij, Blackstad,
Hallingzberg och Odenswek Soknar |
|
| bekommit fullmackt d. 30 aug.
1733. |
Sewedes och en del af
Tunaläns härader
Bokhållaren Petter Thorn uti Wena, Wimmerby, Pellarne,
Rumskulla, Södra Wij, Diursdahla, Frödinge, Tuna och Misterhults Soknar. |
|
| d. 30 aug. 1733 erhållit
fullmackt. |
Aspelands och resten af
Tunaläns härader.
Sergianten Erik Bergenström uti Mörlunda, Tweta,
Malilja, Gårfreda, Wirsrum, Giereda, Lönberga mäd Karstorp och Wena Skatar, samt af
Tunaläns härad Krigsdala Sokn. |
|
| bekommit fullmakt d. 31 aug. 1733 |
Till Cronoskytter i
Norra Tiust,
Frälsefogden Jonas Rydman |
|
| sammaledes |
Sewede härad
Wena Sokn
Per Larson Wenberg |
|
| sammaledes fått fullmakt d. 31
aug. |
Aspelands härad
Tweta Sokn
Lars Person Twetgren |
|
| Callmare denn 28 augusti Anno 1733
Wilh. Mauritz Pauli |
| (Under arbete) ©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-10-29 19:06 |
| Föregående sida: 6.3.9.
Skogsvården Nästa sida: 6.4.
Riksdagsman |
|