Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.2. Landshövding på Gotland 1716-1728

När Psilander blev utnämnd till landshövding på Gotland 5 oktober 1716 var det otvetydigt en vacker hedersbetygelse, som visade att Karl XII hade förtroende för honom. Det var emellertid ingen avundsvärd post. Sedan de baltiska provinserna och Finland erövrats låg Gotland nära till hands som angreppsmål. Ett första raid hade gjorts 1715 och eftersom ön nästan helt saknade reguljär trupp tvingades landshövdingen lita till uppbådade bönder. 9 juli 1717 landsteg en större rysk styrka vid Herrvik. Psilander uppbådade allmogen, men de officerare som kommenderade lyckades inte få uppbådet att anfalla ryssarna. Psilander fann då för gott att dra samman sina styrkor till Visby. De ca 1 500 ryssarna inskeppade sig dock igen 16 juli efter att ha plundrat i socknarna kring landstigningsplatsen. 1718 gjordes ett sista strandhugg, varvid en del boskap bortfördes.

På Gotland fanns under Psilanders tid något under 20 000 invånare. (1) Av dessa bodde uppemot 2000 i Visby, länets enda stad. Länet var alltså ett utpräglat jordbrukarsamhälle. Någon adel fanns inte på ön, bortsett från förvaltningens toppar och en eller annan officerare.

Den gotländska sjöfarten upplevde en nedgångsperiod mot slutet av det stora nordiska kriget. Östersjön blev osäker och många hamnar stängdes för svenska fartyg. 1715 ankom 91 fartyg till Visby. Under första halvåret 1718 ankom bara 8 stycken. Länets främsta exportprodukter var trä, tjära, kalk, kalksten och sandsten.

I källutgåvan "Svenska riksdagsakter" kan man se något av den fredliga verksamheten under 1720-talet. Först på plats är fallet med den tredskande Visbyborgaren Mattias Osterman som inte ville betala 60 daler silvermynt för medlemskap i Köpmansgillet.


(1). Psilander anger själv "inemot 18 000" i en skrivelse till K. Mt  22/1 1718.

 

Källor: Kellgren, G., Gotland 1690-1720. - Södertälje, 1942 ; Hammarhjelm, B., Gotländsk krigshistoria. - Visby, 1998

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-12-17 20:30

Föregående sida: 6.1.2. Landshövding Psilander och kyrkan

Nästa sida: 6.2.1. Den ryska landstigningen 1717