6.5.
Upphöjd till friherre 1719
Under Ulrika Eleonoras korta regeringstid tillkom 190 nya adliga
ätter. Dessutom upphöjdes 14 i grevligt och 50 i friherrligt stånd. Som en jämförelse
kan nämnas att för Karl XII:s över tjugoåriga regeringstid är motsvarande siffror 294
adliga, 18 grevliga och 53 friherrliga.
I detta sammanhang kan det vara värt att titta närmare på de nya
grevarna och friherrarna. Det rörde sig i många fall om män som gjort karriär i Karl
XII:s armé. En reservation för att någon felaktighet kan ha insmugit sig när det
gäller datum o. dyl.
Nya grevar
Carl Gustaf Dücker (1663-1732), general,
riksråd. Greve 17/4 1719.
Carl Bonde (1664-1726), landshövding,
riksråd. Greve 17/4 1719.
Erik Sparre (1665-1726), general, kansliråd,
riksråd. Greve 17/4 1719.
Gustaf Adam Taube (1673-1732), general,
överståthållare, riksråd. Greve 17/4 1719.
Johan Creutz (1651-1726), president i Åbo
hovrätt, riksråd. Greve 31/12 1719.
Salomon Cronhielm (1666-1724),
överstallmästare, riksråd. Greve 31/12 1719.
Claes Ekeblad (1669-1737), generalmajor,
landshövding, riksråd. Greve 31/12 1719.
Henning Rudolf Horn (1651-1730),
generalfälttygmästare, riksråd. Greve 31/12 1719.
Hans Henrik von Liewen (1664-1733),
generallöjtnant, riksråd. Greve 31/12 1719.
Anders Leijonstedt (1649-1725), lantmarskalk,
president i Kammarrevisionen. Greve 31/12 1719.
Johan Lillienstedt (1655-1732), ombudsråd,
riksråd. Greve 31/12 1719.
Claes Sparre (1673-1733), överamiral,
president i Amiralitetskollegium, riksråd. Greve 31/12 1719.
Axel Sparre (1652-1728), general. Greve 9/1
1720.
(samt en ointroducerad)
Nya friherrar
Johan Giertta (1666-1740), generalmajor.
Friherre 16/2 1719.
Anders von Düben (1673-1738), kammarherre och
dennes syskon Emerentia (1669-1743), kammarfröken hos Ulrika Eleonora och Joakim
(1671-1730), statssekreterare. Friherrar/friherrinna 21/3 1719.
Göran Silfverhielm (1681-1737), generalmajor.
Friherre 30/4 1719.
Anders Koskull (1677-1746), generalmajor.
Friherre 2/5 1719.
Daniel Niklas von Höpken (1669-1741),
statssekreterare. Friherre 22/5 1719.
Peter Leuhausen (1649-1726), hovmarskalk.
Friherre 22/5 1719.
Gustaf Gabriel Appelman (1660?-1721),
generalmajor, landshövding. Friherre 23/5 1719.
Samuel Barck (1662-1743), statssekreterare.
Friherre 23/5 1719.
Jonas Cedercreutz (1661-1727), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Jakob Cronstedt (1668-1751), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Gustaf Fock (16??-1725), överste,
landshövding. Friherre 23/5 1719.
Barnen till Carl Gustaf Horn (1651-1707),
överste. Friherrar/friherrinnor 23/5 1719.
Samuel von Hyltéen (1671-1738),
landshövding. Friherre 23/5 1719.
Salomon von Otter (1647-1732), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Gustaf von Psilander (1669-1738), amiral,
landshövding. Friherre 23/5 1719.
Peter Scheffer (1657-1731), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Johan Stiernstedt (1653-1722), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Olof Törnflycht (1680-1737), landshövding.
Friherre 23/5 1719.
Georg Wachschlager (1648-1720), hovkansler.
Friherre 23/5 1719
Mikael Törnflycht (1683-1738), generalmajor.
Friherre 26/5 1719.
Wilhelm Bennet (1677-1740), generalmajor.
Friherre 2/6 1719.
Sven Lagerberg (1672-1746), generalmajor.
Friherre 2/6 1719.
Otto Wilhelm Stael von Holstein (1668-1730),
generalmajor. Friherre 2/6 1719
Anders Appelbom (1652-1721), amiral. Friherre
18/6 1719.
Jonas Fredrik Örnfelt (1674-1733),
viceamiral. Friherre och amiral 18/6 1719
Reinhold Wilhelm von Essen (1669-1732),
överste. Friherre 25/6 1719.
Fredrik von Köhler (164?-1723), generalmajor.
Friherre 30/6 1719.
Gabriel Stierncrona (1669-1723),
justitiekansler. Friherre 30/6 1719
Anders Leijonhielm (1655-1727), generalmajor,
landshövding. Friherre 29/7 1719.
Johan Abraham Lillie (1675-1738),
överstelöjtnant, kommendant på Nya Älvsborg. Friherre 30/7 1719.
Rutger Fuchs (1682-1753), generalmajor.
Friherre 2/9 1719.
Johan Gabriel Sack (1697-1751), kammarherre
och kanslijunkare samt hans syster Hedvig Elisabeth (1708-1760). Friherre/friherrinna 7/9
1719.
Johan Christoffer von Düring (1695-1759),
överste. Friherre 30/10 1719.
Erik Göran Fitinghoff (1661-1736),
generalmajor. Friherre 21/12 1719.
Jakob Grundel (1657-1737), överste,
landshövding. Friherre 13/1 1720.
Otto Reinhold Strömfelt (1679-1744),
landshövding. Friherre 13/1 1720.
Per Stierncrantz (1681-1737), överste,
landshövding. Friherre 13/1 1720.
Bernhard Reinhold von Dellwig (1679-1746),
överste. Friherre 17/1 1720.
Göran Johan von Knorring (1657-1726),
överste. Friherre 29/1 1720.
Christoffer Conrad Bildstein (1672-1752),
överste och Eberhard Bildstein (1673-1758), överste. Friherrar 26/2 1720.
Per Adlerfeldt (1680-1743), generalmajor.
Friherre 29/2 1720.
Henrik Otto von Albedyl (1666-1738),
generallöjtnant. Friherre 2/3 1720.
Christer Henrik d'Albedyhll (1679-1750),
generalmajor. Friherre 2/3 1720.
Otto Johan Koskull (1680-1728), generalmajor.
Friherre 2/3 1720.
Didrik Johan von Löwenstern (1667-1740),
generalmajor. Friherre 2/3 1720
Libert Rosenstierna (1679-1732), överste.
Friherre 2/3 1720.
Johan Reinhold von Trautwetter (1676-1740),
generallöjtnant, envoyé extraordinaire. Friherre 2/3 1720
Carl Johan Burguer von Ritterstein
(1678-1745), överste. Friherre 20/3 1720.
Carl Ollonberg (1677-1745), överste. Friherre
22/3 1720.
(samt en ointroducerad)
En illuster skara
Under Karl XI och Karl XII hade det utbildats en praxis
att nya riksråd också förlänades grevlig värdighet. Traditionen fortsattes under
Ulrika Eleonoras korta styrelse. För friherrevärdighetens förlänande var det norm att
man uppnått rang av generalmajor, landshövding eller motsvarande.
(1)
Bland de nya grevarna och friherrarna finns många
kända namn: Henning Rudolf Horn, kommendant i Narva vid de ryska belägringarna 1700 och
1704 ; överamiralen Claes Sparre, svensk befälhavare i slaget vid Rügen 1715 ; Rutger
Fuchs, bekant från striden vid Stäket 1719 ; Per Adlerfeldt, som många år senare
skulle bli ihjälskjuten under den Stora Daldansen ; Axel Sparre, en av Karl XII:s
trognaste följeslagare, amatörmålare, deltagare i kalabaliken i Bender ; Hans Henrik
von Liewen, sin lantmilitära bakgrund till trots av kungen placerad som direktör över
amiralitetet 1714.
Tillkomsten av så många nya adliga, friherrliga och
grevliga ätter under Ulrika Eleonoras korta regering får ses mot bakgrund av den
fortfarande oklara tronföljdssituationen. Drottningen önskade få sin make,
arvprinsen Fredrik av Hessen, erkänd som medregent eller, om detta visade sig omöjligt
för stånden att acceptera, som sin efterträdare. Det fanns emellertid också ett
uppdämt nyadlingsbehov. Inom såväl civil som militär sektor hade många ofrälse
avancerat till framskjutna poster och det passade dåligt med ståndssamhällets
organisation. De saknade representationsrätt, vilket naturligtvis kunde avhjälpas med
nyadlingar. (2)
(1) Valentin, H.,
Frihetstidens riddarhus. - Stockholm, 1915, s. 29. Karl XI hade brutit med
traditionen att utse riksråd bland grevarna och i stället upphöjt nya råd till grevar
- ett sätt att skapa en ny, kungatrogen högadel.
(2). För situationen 1719
se: Carlsson, S., Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865. - Lund, 1973 |