Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

4.1.2. 16 maj 1705 : Psilander och Ackern avlägger sina vittnesmål

Vid amiralitetsrättens andra session den 16 maj 1705 inlämnade Psilander och Roserus von Ackern sina skriftliga redogörelser.
Protokollet: Noter:
Anno 1705 d. 16 Maji höltz Rättegång och förhör på Kongl. Ammiralitetz huuset i Carlscrona nerwarande dhe samma Kongl. Rättens ledamöter som nestföregående Rättegångz dag d. 8 Dito.  
N:o 2 Då företog Kongl. Rätten sig Ransakningen angående skeppet Öhlandz förolyckande och insinuerade Capitein Gustaf Psilander des skriftel:e berättelse som upplästes af innehåld ut in Actis ;  
N:o 3 derpå inkallades Lieutenanten Roserus von Ackern, för hwilken Capiteinens berättelse upplästes, och insinuerade Lieutenanten äfwen des berättelse hwilken deslijkes upplästes af innehåld ut in Actis ;  

Psilanders inlaga

 
N:o 2. Ödmiuk Relation om Convoyskeppet Öhlandz seglande ifrån Norrige der det låg till ankars på Grossfiord wijd Grimstad, til des det olyckel:n stötte på Juthland 1 1/2 mijhl wäst ifrån Schagen. Groosefjorden vid Grimstad, mellan Arendal och Kristiansand.
Såsom Eders Höggrefl. Excell:ce och denne Kongl. Amm:tz Rätten d:n 8:de hujus, höggunstigt har låtit föreläsa mig Kongl. Ammiralitetz Collegii Resolution, att een Ransakning skulle anställas, om Convojskeppet Öhlandz förolyckande uppå Schagen, hwarjempte denne Kongl. Ammiralitetz Rätten behagat beordra mig der om giöra min berättelse : Men som på mitt ödmiuka anhållande blef mig effterlåtit, att få samma Berättelse Skrifftel: afläggia ; altså är detta der om min Ödmiuke Relation.  
Den 14:de Januari nu sidstleden fant iagh rådeligit förmedelst då warande wackert wäder och W:N:W: wind att gå till Segells ifrån Norrige med Skeppet Öhland, som då låg för Anckar på Grossfiord wid Grimstad, i Mehning att således få någon af de Swenska hambnarne, som Marstrand eller Götheborg, eller och der Winden wille Continuera med wackert wäder, till underdånigst föllie af mine Undfångne ordres, fortsättia hembresan till Carlscrona: Som ska ses av Roserus von Ackerns vittnesmål fanns skilda uppfattningar redan på detta tidiga stadium. Vilka vindförhållanden rådde egentligen och var kaptenen och styrmannen ense om lämpligheten av att avsegla?
Blef då sedermehra, wij i Skymbningen hade passerat alle Skiähren, Coursen ställd Z:O: på den Compassen som war på Skantzen. Men den som hängde i Cajutan differerade ett Strek, så att den låg Z:O:t:O an ; och Continuerade den Coursen till des första wachten war uthe, Klåckan omtrent 12, då I medlertijd begynte hårdt att blåsa, och Winden sprang om till Z:W:t:W, med tiockt och rägnachtigt wäder, då iag i första wachten war uppe, och lätt minska någre Sägell: såsom gijga upp Besan, och taga in Creutz-Säglet :  

Om den inledande kursen rådde enighet.

 

Strax der effter omtrent Kl: 12 då om natten, kom fremmande Styrman H:r Lieutenanten Roserus von Ackern in till mig i Cajutan, och Consulerade mig om Coursens förändrande, då det blef effter förd Discours enhälleligen beslutit, att sättia Coursen O:Z:O och Z:O: till O: med små Sägell, som war med Mers-säglen på Randen - [?] och fåckan till, att så mycket bättre hafwa högden, der winden mehra skulle löpa om till den Sudeliga Kanten, och blef der hoos påmint, att offta bruuka lodet, sampt hålla god uthkijk effter Fyren, Att detta samtal ägde rum var parterna ense om. Vad det däremot utmynnade i rådde det olika uppfattningar om.
på det ehnär wij fådt Fyhren i sichte, eller och Känningen med lodet af den Juthska Wallen, wij så mycket Säkrare effter Siömans manér, kunde ställa Coursen in åth Cattegatt: Men Kl: 2: wid Pass der effter Strandade Skeppet olyckel: på Juthland, 1 1/2 Mijhl West ifrån Schagen, huru wijda nu för det öfriga uthseendet effter Fyren och sielfwa lodningen, offtta och flijtigt, är i wärket ställt, lembnar iag till wederbörande förklaring. Datum Carlscrona d:n 13 Maij A:o 1705.

Eder höggrefl: Excell:ce
och den Kongl. Amtz:Rättens

Ödmiukaste tienare
Gustaff Psilander

Juthska wallen = den jylländska kusten.

Intressant är att Psilander inte säger något om hurvida den avsedda kursförändringen faktiskt kom till stånd, utan endast uppehåller sig vid fyren och lodningen. 

 

Roserus von Ackerns inlaga

 
Num:o 3. Till hörsambt föllie af Kongl. Ammiralitetz Rättens gunstig befallning att inkomma med een skrifftelig relation uthöfwer skeppet Öhlandz förolyckande under Schagen är denne min Sanfärdige berättelse, som föllier Nembl:  
Enär wij d: 14 nestledne Januarii skulle gå till Segells ifrån Grossfiohl, då det war heelt stilla wäder, kom en Nordsk Präst om bord, hwillken skulle gå med oss öfwer för Passager til Köpenhambn, och så snart han satte footen på första trappsteget wid fallreepet, sade han: hwem kan segla förutan wind, då tänckte iag att H:r Capitainen den dagen skulle liggia stilla.  Det vore intressant om den norske prästen skulle gå att identifiera, inte minst med tanke på att han var ett oberoende vittne till de följande händelserna. Kan det faktum att man tog ombord en passagerare till Köpenhamn innebära att avsikten faktiskt var att gå mot Karlskrona?
Men een lijten stund dher effter befallte H: Capitainen att lyffta upp anckar, hwar på iag steg till H: Capitainen, säijandes åth honom, att det wore bäst liggia stilla, effter det war stilla wäder, och wij behöfde een kuhlte som satte oss från Skiähren, att wij om natten intet låge och drefwe neder på klipporne, då iag undfick det swar, lijka gått, skall det wara, så skall det wara ; alltså blef ankaret lyfft, och när wij kommo under Segell, begynte dhet att kuhla något friskare opp. Psilanders vittnesmål innehåller alltså inget om någon sådan diskussion.
När lotzen war gången ifrån Skeppet, stod herr Capiteinen på Skantzen wid Nachterhuuset, och wij lågo een S:O: an, då sade iag till H: Capiteinen, att wij skulle styra S:O hänn een 2 à 3 mijhl ifrån Wallen, och sedan O:S:O: hwillket han bejakade, ey kunde iag ey hellre annars tänkia, än att så skee skulle, Nachterhus = en anordning som uppbär kompassen. 

En diskussion som Psilander relaterar på liknande sätt.

hwarföre gick iag een stund der effter och lade mig, emedean de förr middnatten hade wattn nog att segla på, och iag effter middnatten tänchte waka, i den Mening att wara sielf tillstädes och see huru det till gick, då iag såf een tijma eller något. Sedan kom H. Capitainen in till mig och frågade, om inte det wore bäst att taga ett ref i wåre Märssegell, som ochså skedde,  

 

 

 

Man minskade alltså segel.

då min högra arm begynte att wärka så hårdt, att iag intet fick någon blund i mine ögon. Klåckan emellan 11 och 12, gick iag uth på Skantzen och frågade huru det ligger ann ; swarades S:O:, hwar på iag straxt gick in i Cajutan och sade till H:r Capitainen, att det wore bäst, styra een O:S:O, hwar till han nekade, säijandes att han war rädd, det Strömmen skulle sättia honom neder omkring Marstrand, berättandes der hoos att han intet troor annat, än dhe ju fyra på Schagen, Han hade blivit sårad i striden vid Orford Ness.

Här är den centrala tvistefrågan. Båda parter nämner den här diskussionen, men Psilander säger att man varit överens om att förändra kursen.

Jag swarade dhe haa fuller order att fyra både Winter och Sommar, då den Nordske Prästen /: hwillken tillijka med H: Capitein Wachtmeister låge begge hoos H:r Capiteinen i Cajutan :/ intahlte, säijandes jo wist fyra dhe, i haa intet behoof att troo annat ; då sade iag strömmen må sättia oss hwar han will, men som iag intet fick något wijdare swahr af H: Capitainen, utan wäntade eeen Lång Stund der effter. Ty önskade iag een godh natt, och H:r Capiteinen befalte mig låta gijga upp stoor seglet, hwillket straxt blef effterkommet, begynnandes wärken i min arm, att då stijga in i bröstet med sådan Sting, att iag intet kunde hålla min wacht,  

Carl Hans Wachtmeisters vittnesmål blir härigenom av särskild vikt. Vad hade han att berätta?

utan iag lätt ropa Fälltskiähren till mig, att han skulle gifwa mig något in ; huru det sedan passerade lämbnas till dheras utsagu som wore friske, och höllo wacht om natten, hwillka närmare läre wetta att berätta, hurulunda skeppetz förolyckande föregångit är. Carlscrona d:n 16 Maii A:o 1705

Roserus von Ackern

Ex. originalibus vidi
P. Wessman

Roserus von Ackerns försvar består av ett antal olika ingredienser: han hade avrått från avseglingen, men Psilander hade inte lyssnat ; han hade påmint om den överenskomna kursändringen, men Psilander hade vägrat ; han hade haft så ont att han varit tvungen att lämna sin post.
Protokollet forts. Noter:
hwaraf Kongl. Rätten emillan Lieutnantens och Capitainens berättelse fan den skilliachtigheet angående Coursens förändrande att Lieutenant Roser von Ackern, hwilken på Convoyresan med ber:de Skepp giordt fremmande Styrmans tienst skrifwer att han warit neder i Cajutan hos Capitainen och giordt den proposition att dhe skulle styra O.S.O hwartill Capitainen nekat ;  
Men Capitainen påstår i sin berättelse, att då Lieutnanten consuleerade honom om Coursen har han fåt till swars och eenhälleligen blifwit beslutat att sättia Coursen O.S.O och S.O.T.O med små Segel för dhe raisoner som uthi berättelsen finnas införde, hwaruthi dhe och nu inför Kongl. Rätten stanna i contradictioner,  
i det Lieutnanten förnekar att något consulerande skedt derom, uthan har Lieutenanten för des swåra wärk skull som han hade i armen strax gådt uth, hwaremoot Capitainen säger att dhe icke allenast een god stund talts wijd derom uthan och har Lieutenanten uthgåendes sagt Jag skall passa på lodet, och hwad Lieutenantens siukdom beträffar, Så säger Capitainen att den intet wijdare warit honom bekant, än att han emoot ondt wäder merendels klagade öfwer passion i armen och axlen, och tör hända att det något hielpt till att Lieutenanten dagen förän dhe seglade och hela tijden lupit och skutet i skougen.  

 

 

 

 

 

 

 

Q:o Till Capitainen om Lieutenanten i Cajutan beklagat sig deröfwer, att han war så passionerat, det han ey kunde taga wara på sin wacht, el:r sedermera i wachten låtit Capitainen derom wetta.  
Rsp:o det har han intet giordt, emedan Capitainen ey heller annat wiste än Lieutnant Roser sielf passade på sin wacht och hade han annars wettat så sade Capitainen sig sielf skolat gåt upp, och det så mycket mera som Roser von Ackern alltijd gaf Medelstyrmannen Nils Swart, hwilcken tillkom att wara med Lieutnanten på wachten, ett elackt låford för des incapacitet och wårdzlösheet skull ;  

 

Nils Swart var vid det här laget död, förmodligen hade han drunknat i samband med förlisningen.

Hwaremoot Lieutenanten instantierade, att effter han blef siuk har öfwerstyrmannen Gise Rääf uthaf sig sielf tillijka med Nils Swart passat upp ; då förehöltz Lieutenanten, hwarföre han icke sagt till Capitainen i Cajutan att han war siuk? Rsp:o Har intet warit så siuk när han gick ifrån Capitainen, men blef så hastigt betagen, när han kom uth, att han hade nogh att få Fältskiär, menandes att det war folk nogh på Skantzen till att passa upp. Instantiera = protestera

Otvivelaktigt en svag punkt i löjtnantens försvar. Han hade underlåtit att tala om för Psilander att han var sjuk därför att han insjuknat precis som han lämnade kajutan. Dessutom avvek han från vakten just när hans närvaro var som mest angelägen. 

Capitainen intahlade att han så mycket mindre kunde tänkia det Lieutenanten war siuk, som han kom neder i Cajutan uthi sine kläder effter wahnligheeten, dertill war det både Lieutenantens wacht och des egentel: Farwattn såsom fremmande Styrman förmenandes Capitainen om dhe bruukat lodet flijtigt så har det ey hafft någon nöd. Lieutenanten swarade herpå, om den coursen han stäldt blifwit observerat, hade den olyckan icke händt, men dhe hade styrt för länge S.O. Capitainen påstod att Lieutenantens cours blifwet observerat och i acht tagen, till des han sielf om des förändrande påmint.  
Deruppå förehöltz Lieutenanten huru han kunnat wetta att Gise Rääf wille passa upp och att det warit ett förseende att han sin siukdomb icke gifwit tillkenna, han önskade åter att des cours blifwit i acht tagen, och Capitainen deremoot att dhe bruukat lodet flijtigt, hwartill Lieutenanten swarade, att han genom sin haakskiöt låtet dem antyda, att dhe skulle buuka lodet.  

 

 

hakeskiöt = här närmast i bet. soldat brukad som ordonnans

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2001-06-24 14:10

Föregående sida: 4.1.1. Förhandlingarna i amiralitetsrätten : 8/5 1705

Nästa sida: 16 maj 1705, del 2 : underofficerares vittnesmål