| Det landsflyktiga Stuartska kungahuset var en av de
grupperingar Sverige upprätthöll kontakter med under slutet av det stora nordiska kriget.
Hösten 1717 reste två jakobitiska representanter till Danzig för att på sätt vara
närmare händelsernas centrum. Den främste av dem, hertigen av Ormonde, begav sig till
Mitau medan hans kollega George Jerningham reste över till Sverige i sällskap med Thomas
Sheridan, en kurir från pretendenten. Om deras öde i
Sverige kan man läsa i Sigrid Leijonhufvuds bok Erik Sparre och Stina Lillie. (1) 7 november 1717 befann sig de båda herrarna i Kristianstad. I
början av december sammanträffade Jerningham med Goertz. Uppehållna av oförmånliga
vindar kunde de Jerningham och Sheridan inte lämna Sverige förrän i januari 1718.
Enligt ovan nämnda verk hade de för återfärden ämnat utge sig vara två franska
köpmän från Königsberg. Resan gick från Karlshamn till Lübeck.
Vilken väg Jerningham och Sheridan tog till Sverige framgår inte.
30 oktober 1717 tillskriver Psilander landshövding de la Gardie i Kalmar och meddelar att
ett fartyg från Pillau, fört av en skeppare från Lübeck, med två franska köpmän
ombord anlänt till Visby. Kombinationen av två franska köpmän, tidpunkten och Lübeck
får onekligen misstankarna att gå i en viss riktning. En underlighet i sammanhanget är
att brevet till de la Gardie, enligt påteckning, först 30 november lagts fram för
denne. Han kan förstås ha varit bortrest och ingenting i Psilanders skrivelse var heller
av den karaktären att mottagaren behövde vidtaga några speciella åtgärder. De la
Gardie besvarade i alla fall Psilanders brev den 6 december, och måhända kan hans
skrivelse kasta ljus över frågan om de båda franska köpmännen "Claveck"
och "Tischer" var identiska med Jerningham och Sheridan.
(1). Leijonhufvud, S., Erik Sparre
och Stina Lillie. - Stockholm, 1911, s. 280ff. |