Ur nedre justitierevisionens protokoll 10

4.2. Ur nedre justitierevisionens protokoll 10-11/10 1706
Nedan följer de sidor i protokollet som berör Ölands förlisning. Det kan finnas vissa feltolkningar av enskilda ord. Protokollet tycks dessutom i vissa stycken vara aningen slarvigt skrivet. Sålunda måste ett par av Arvid Horns yttranden vara felaktigt återgivna, då det bestämt sägs att denne hänvisat till paragraf 11 i sjöartiklarna. En paragraf som alls inte behandlar något i sammanhanget relevant, vilket däremot nr 119 gör. Till behandligen av ärendet hör också den mycket digra samling handlingar, framför allt Amiralitetsrättens protokoll och dom, som finns bland generalauditörens akter. I denna bunt återfinns också de vittnesmål som Roserus von Ackern anförde som stöd för ett frikännande. Så småningom hoppas jag kunna publicera dessa handlingar i sin helhet. Bland generalauditörens akter finns åtminstone ytterligare ett ärende som berör Ölands konvojresa, nämligen ett par båtsmäns rymning i samband med förlisningen vid Skagen. Även dessa, inte alls lika omfattande handlingar, hoppas jag kunna återkomma till.
Närvarande: Kungliga råden Axel Julius de la Gardie, Nils Gyldenstolpe, Gabriel Falkenberg och Arvid Horn. Dessutom sekreteraren Tomas Blixenstierna.
10/10
Emedan är inkommen ifrån Amiralitets-rätten i Carlscrona, om lieutenanten Roser von Achern, som är dömbder till döden för att han som främmande styrman har försatt ett Kongl. Maij:tz örlogs skiepp Öland benämbt vid Schagen ; Nu har han lieutenanten lagt in och will wijsa sin oskuld, säger att Fyrboken i Skagen eij warit tänd och att Capiten Psilander warit wållande till denna olyckan, och intet han.	Noter:
Oplästes Ammiralitets Rättens dom d. 20 December 1705, hwari uprepas de Klagomåhl som äro angifna mot denna Lieutenanten ; huru Capiten gifwit behörige ordres till Lieutenanten att gå till Siös ifrån Norje, och att han skulle gifwa wäl ackt på Fyren, och bruka lodet flijtigt, men Lieutenanten påmint att man kunde dröja en dag att gå ifrån Norje, dock har resan gått för sig, och ehuruwähl Lieutenanten föregifwer sig hafwa warit opasslig, så att han har måst läggia sig, och att han har giordt påminnelse huru skieppet skulle gå i ett annat streck, men Capiten det eij welat, med åthskilliga flere berättelser, som Capiten och Lieutenanten hafwa giordt emot hwarandra.
Dock lijkwähl som det är bewist
1. att Lieutenanten har fått ställa Coursen, huru han har welat så att Capiten intet har honom däri hindrat.	Enligt paragraf 119 i Karl XI:s sjöartiklar skulle styrmannen dömas till döden om fartyget förliste. Om kaptenen eller någon annan officer hindrat honom i arbetet lades ansvaret i stället på denne.
2. Har Lieutenanten intet wederbörl. och som han bordt gifwit Capitenen sin opasslighet tillkänna, så att han hade kunnat gifwa ordres, om det som borde i acht tagas utan har Lieutenanten lagt sig, utan att säija Capitenen till.
3. Har han intet brukat lodandet, som han bordt.
4. Har han intet minskat seglen om natten, som han bordt giöra.
Att derföre som han Lieutenanten har warit med Capiten eense om Coursen, men försummat sitt Embete i lodandet, med meehra, intet låtit Capiten weta sin siukdom warandes, således genom hans försummelse och oachtsamhet skeppet omkommit ; altså döms han till döden.
Oplästes Roser von Ackerns supplique, hwarij han betygar den troohet och flijt, som han i all sin tijd harhafft att tiena Kongl. Maijtt, men beklagar, att han så olyckelig. är nu dömbd, dock hugnar han sig att få inför Kopngl. Maijtt sin oskuld wijsa, andragandes han sina grawamina emot domen.	Gravamen = anklagelsepunkter eller, som i detta fall, klagomål.
1. Grawamen att han skulle warit med Capiten om Coursen ense, och att han har fått råda, att ställa coursen, som han wille. Resp. Att han med åthskillige wittnen och attester kan betyga hwilkas wittnes skrifter, han och bijlägger, som intyga, att han giordt alt det han kunde och borde, att han har sagt åth Capiten om Coursen, huru den borde ändras och ställas, men Capiten honom därij hindrat, att han beklagat, då han kom ifrån Capiten, det han intet fått råda och ställa Coursen, som han borde ; att han då, när skeppet stötte har sagt åth han Capiten nu hade skadan i händerne som han sielf förorsackatt, då Capiteinen swarat lägg intet steen på börda, beropandes han Lieutenanten sig på Constapeln Helding, och beder att han måtte afhöras, ty han weet huru det geck till och huru Capiten honom i Coursen hindrat hade. Hwad angår Capiten Wachtmeisters utsago så är den ofullkomblig, som hans egna ord lyda och önskar Lieutenanten att han Wachtmeister måtte alt minnas, som emellan Capiten och honom passerade om Coursens ställande, så skulle det mycket lända till hans befrielse.	Samuel Helding, som 1706 befann sig i Stockholm, avgav ett skriftligt vittnesmål som åtminstone gav visst stöd åt Ackerns version. Han tillfrågades också om han iakttagit någon ovänskap mellan Ackern och Psilander, vilket Helding inte uttalat ville bekräfta, men dock antydde att det inte rått det bästa förhållande dem emellan.
2. Mot domen, att han försummat att loda, samt giordt falsk gissning. Resp. Att han låtit loda i twå wachter, och dett fast man hade lodat, så hade det warit lijka myckitz, ty där skeppet strandade är så beskaffat, att där äro 50-60 fambnar diupt, som på alla siökort är att see, och om gissningen än inte hade warit så aldeles rätt, som i det wattnet lättel. kan skee, så hade det intet hafft att betyda om han hade fått ställa Coursen efter sin willia, men det är rätta orsaken till olyckan, att han icke fick råda om Coursen, utan Capiten har honom därij hindrat, som alla på skiepet skola weta att berätta. Och hwad angår Öfwer Styrmannen Gisl Rääfs wittnesmåhl emot honom, då har han sedan han aflade sin berättelse förnummit, att han har förr warit, och än är hans owän och afwundzman, och där före bör hans utsagu eij gälla, och som han Lieutenanten i Coursens ställande är worden hindrad, det han med högsta kan bedyra han och warit då illa siuk, då medel-styrman och andra haft wackt, sedan och är i Fyren illa wordet fyrat, det Ammiralen och har klagat öfwer, att detta skeppet därigenom har förolyckas, så hoppas han, att han icke må oskyldigt i detta måhl lijda.	Gissning = beräkning av position utifrån hållen kurs, färdad sträcka etc. Medelstyrmannen Nils Swart tycks ha avlidit antingen strax efter eller också i samband med förlisningen.
3. Graw. Tages i denna till skiähl att han eij sagt åth Capiten, att han war siuk, då Capiten hade giordt nödige anstalter. Resp. Det wiste Capiten mehr än alt för wähl, och alla på skeppet, att han war siuk, och att han hade Fältskären till sig.
Slutel. beder han om en nådig ändring i Amiralitetsrättens dom, och att hans oskuld måtte komma i en nådig consideration.
Gr. Horn: Laas (?) upp 11 § [sic] i Siöarteceln som förklarar det att Styrman bör swara för det i Styrande kan försees, men will Capiten eller den som commenderar hindra däri styrman, så skall han stå för de fehl som begås.	Ska som tidigare berörts vara paragraf 119. Första gången Horn riktar in sig på Psilander.
Gr. Falkenberg: Har man icke i Cantzlij efter rättelse att Fyrningen på Jutland är felat, och håller iag så före, att därigenom är Lieutenanten blefwen förförd, att han har welat rätta sig efter Fyren, och den har där inte warit, iag menar att till Danmarck är expresse skrifwit om detta skeppet att man har förestält Danmarck, att genom fehlet i fyrandet så är detta skeppet kommit at stranda.	Cantzlij = Kanslikollegium, det kollegium som hade att sköta utrikesfrågor.
Gr. Gyldenstolpe: Det är sandt, därom är skrifwit till Danmark.	Nils Gyldenstolpe var kollegiets president.
Gr. Falkenberg: Jag kan intet annat finna, än att när en styrman på skeppet wäntar Fyren och han den eij finner, den eij heller är där, så är ju han uthan skuld.
Gr. Gyldenstolpe: Idem med Gr. Falkenberg
Gref Horn: Laas (?) up andra gången 11 § [sic] i Siöarticlarne, och styrman bör hafwa alt answar, och Capiten will däri hindra Styrman, så skall han swara derföre.	Andra gången Horn riktar in sig på Psilander.
Gref Horn: Jag tycker, när Capiten befalte en annan Cours så är han inte aldeles frij, och är undra att Ammiralitetz Rätten har släpt honom så helt otilltald.
Deras Excellentier tyckte att Capitenen intet är så helt frij, utan är mycket att säga på honom. Häri blef eij slutit utan resolverades att saken skulle i mårgon afgiöras, och befaltes Blixenstierna att sökia efter praejudicata i sådane måhl, som detta är, att någon har försatt Kongl. Maj:tz skepp.
11/10
S. Blixenstierna berättade att han har efter ordres sökt efter praejudicater om dem, som hafwa försatt Kongl. Maij:tz skepp, och funnit att här är ett praejudicatum, om en styrman, som för det, att han försatt ett skepp är dömd till en månadz fängelse, och är det öfwer en sådan saak, som med Roser von Akern.
Gr. Falkenberg: Det är ett stort skiähl för denna Lieutenanten, att fyrarne hafwa eij warit itända.
Gr. Horn: Jag tycker, att Capiten Psilander har sig försedt nog, och är det lycka nog, om han så slipper.	Tredje gången Horn tar upp frågan om Psilanders skuld.
Oplästes Ammiralitets Rättens förklaring på Roser von Ackerns ingifne skrift, uti hwilcken deräfwen hans wittnen, att de intet kunna få gälla, som han menar, kunnandes Rätten eij finna, att de kunna giöra någon ändring i deras dom; i det så beswarar Ammiralitets Rätten hans Grawamina på fölliande sätt.
1. Att han skyller på Capiten Psilander, att han har hindrat honom att hålla den Coursen, som han wille föllia. Resp. Af Baron Wachtmeisters attest finnes att Capiten och Lieutenanten warit ense om Coursen och är af Lieutenanten på intet sätt wijst att Capiten har honom därij hindrat, och om Capiten hade det giordt, så hade han bordt lemna alt på hans answar, men nu finnes, och Lieutenanten har alt giordt, som han silef welat.
2. Graw. Att Capiten har honom hindrat, att få giöra sin tienst, och att han däröfwer sig beklagat, då han kom utur Cajutan, att han intet fick råda, och när skeppet stötte, han skutit skulden på Capitenen. Resp. Det är blotta dicentes, och kan han intet bewijsa, at han med Capitenen har något talt på det sättet, att de warit oense om Coursen, utan twertom som Baron Wachtmeisters attest intygar klarl: att de om Coursen hafwa warit ennse, och fast än Lieutenanten har något sagt ute, att han icke fick råda, så kan intet det gravera Capitenen, hwad han har således den andre owetandes sagt. Sedan är det emot Lieutenanten, att det strecket som han sielf tillstår, Capitenen wille gå är i sig sielf rätt, men den coursen som Lieutenanten wille bruka war orätt, warandes således det oemotsäijeligit att felet bestod därij, att Lieutenanten emot alla Siömäns förfahrenheet och mot Siöchartan har tagit en orätt Cours och försummat att bruka lodet, och eij kikat flitigt efter Fyren, warandes och det emot Lieutenanten, att han eij har welat föllia Capiteinens goda påminnelser, utan däremot tagit een orätt Cours, och eij låtit flitigt loda, och fast han beropar sig på det att lodandet war onödigt, ty på de ställen skall wara öfwer 40-50 fambnar diupt så uthwijsar Siökartan, att på det stället där som skeppet förolyckades, är är intet så diupt, utan twärt om att där är helt grundt, så att han således wijsar sig i Siömanskapp wara oförfahren ;	1 famn = i allmänhet 3 alnar eller 6 fot, alltså 178,14 cm. Djupet skulle alltså vara över 70 meter.
Hwad det angår, att Lieutenanten har welat lijta på Fyren, och som den fehlat, så är han blefwen genom den bedragen. Så swaras att, lodandet är siömans rätta grund, men inte Fyren, ty den är owiss både för falska fyrer skull som och för andra skepz lanterner, som offta bedrager de seglande, och därföre är lodandet det rätta sättet, som Siömän böra bruka, och intet Fyren, så att Lieutenantens wårdzlöösheet är rätta grunden till detta Skeppetz förolyckande. Hwad Strömen i detta farwattnet angår som han skyller på, så hade han bordt lämpa sin Cours på det sättet, som andra Siömän giöra, och genom flijtigt lodande förekomma den owissheeten, som strömen offta förorsakar.
Att Styrmannen Gisl Rääf, äfwas af honom, så är det nu förseent att giöra sådane påminnelser, warandes de eij heller af den beskaffenheten, att de hade kunnat hindra honom att wittna, om han den än då hade giordt, när saken war i rätten före.	äfwas = borde betyda hysa avund.
För det öfrige så betygar Ammiralitets Collegium, att de gärna considererat hans skiähl, om han någre hade hafft till sin befrielse, men Rätten har intet funnit dem af den wicht, att de kunde gälla emot de skiähl som honom graverade.
Att fyren är orichtig hållen, och att Defensions Commission har skrifwit till Danmarck, att detta Skeppet genom Fyrens försummelige hållande är förolyckat, kan intet hielpa honom, ty fehlet är det wärckel. att han har försummat lodandet, giordt orätta gissningar, och intet achtat det, som en god Siöman borde hafwa acht på. Hwilcket alt mycket widlyftigt af Krigzrätten är anfördt ; dock underkastar Ammiralitets Rätten det alt i Kongl. Rådens gottfinnande och behag.	Defensionskommissionen var det utskott inom rådet som sysslade med försvarsfrågor.
Gref Horn: Det kan så wara raisonamenter af Ammiralitets Rätten, men när en Officerare giör alt det han kan, så har man intet att skylla honom.
Gref Falkenberg: Det wore betänkeligit, att skylla alt på Lieutenanten, sedan Cantzlie Collegium har skrifwit till Danmarck och skylt på det, att Fyren intet har warit uptänd, som sig bordt.
Gref Gyldenstolpe: Det är sandt at så är skedt, de hafwa i Danmarck swarat och lofwat låta ransaka däreffter och ändra fehlen.
S. Blixenstierna föredrog det rätt nu omtalda praejudicatum.
Uplästes Ammiralitets Rättens dom öfwer Styrman Abraham Höyer som förolyckat Skeppet Lärkan, då Styrman har skylt på Lieutenanten, men Styrman blifwit anklagad, att han hade försummat at loda med mehr, hwaremot Styrman har sagt sig hafwa brukat lodandet, gissat och giordt alt det han som en Siöman bordt i acht taga, dock lijkwähl som han wiste att Coursen gick ända på landet och han dock intet lodat flijtigt, förutan flere hans fehl effter d. 119 § i Siölagen miste lijfwet	Lärkan var en galjot, sjösatt i Stralsund 1692, som i september 1703 förolyckats vid Garnanäs, se Berg, L. O., Svenska karlskronaflottans fartyg 1700-1721 // Forum navale 25(1970), s. 81
Uplästes Kongl. Rådens Resolution af åhr 1704, att han skal plichta med en Månadz fängelse, och tiena Ett åhr för gemehn.
Resol: Såsom det befinnes, att han Lieutenanten Roser won Ackern både har lodat och giordt det yttersta han kunnat och förstådt, och at Capiten har intet aldeles warit utan skuld, hwartill det och förnemligast kommer att han har blifwit förförd, att Fyren intet har warit ellad, så kan han intet straffas till döden, utan skall han plichta ½ Månadz fängelse på watten och bröd, och suspenderas från sin tienst ½ åhr, och sedan komma till sin tienst igen,
och som Capiten Psilander har lagt sig härj emot Klara Siölagen, som förbiuder En Capiten, att wara en Styrman hinderlig, så framt han icke will taga alt answar på sig, och han således har försedt sig, så bör han få af Ammiralitets Collegio en åthwarning, att han een annan gång skall achta sig att han icke giör sådane förseelser.	Varningen som utdelades åt Psilander.
(UNDER ARBETE) ©Bengt Nilsson benni@bibl.liu.se Senast uppdaterad: september 01, 2001.
Föregående sida: 4.1.9. Domedagen: 20/12 1705 Nästa sida: 4.2. Psilander får sin varning

Översikt

4.2. Ur nedre justitierevisionens protokoll 10-11/10 1706