4.1.9. Domedagen: 20/12 1705

4.1.9. Domedagen: 20/12 1705
Ett drygt halvår efter att undersökningen inletts föll domen. Den 20 december 1705 samlades generalkrigsrätten under ordförandeskap av amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Rätten bestod av 13 ledamöter, det stipulerade antalet vid mål som gällde "Lijff, Ähra eller Lem". Som han aviserat i samband med de avslutande förhören riktade advokatfiskalen Wahlberg sina anklagelser enbart mot löjtnant Roserus von Ackern. Dennes påståenden om att kapten Psilander skulle ha lagt sig i och hindrat hans arbete hade inte vunnit någon tilltro. Det var också tydligt att man tvärtemot kaptenens instruktioner endast lodat ett par gånger och Ackern hade dessutom underlåtit att tala om att han var sjuk. Mot bakgrund av allt detta torde det varit givet att domen skulle bli fällande.
Protokollet:		Noter:
Anno 1705 d. 20 December höltz Generalkrigzrätt på Kongl. Ammiralitetzhuuset i Carlscrona nerwarande.		Trots den respektabla samlingen av flaggmän saknas ett och annat namn, främst Cornelius Ankarstierna. Förmodligen hade han rest till sina gods i Skåne.
Hans Excellence H:r Kongl. Rådet, Praesidenten Ammiral Generalen och General Gouverneuren	Högwälborne H:r grefwe Hans Wachtmeister	För en nutida betraktare kan det förefalla en aning märkligt att de flesta av dem som skulle avkunna dom inte alls ingått i rätten under själva förhören.
Ammiralen	wälborne H:r Werner von Rosenfelt
vice Ammiralen	wälborne H:r Otto Siöstierna
vice Ammiralen	wälb:ne H:r Gideon von Numers
Schoutninacten	högwälb:e H:r Claes Sparre
Schoutbinacten	wälborne H:r Olof Wernfelt
Justitiarien	wälb:ne Carl Rosenström
Capitainer	Peter Pley
	Nils Ström
	Carl Raab
	wälb. Erich Joh. Lillie
	wälb. Nils Ehrenschiöld
	Magnus Bröms
Då befaltes att till Protocols skulle föras att som H:r Schoutbinacten Wattrang är siuuk och Capitain Christopher Matsson Grund är slächt med Lieutnant Roser von Ackern ; Alstså komma Capitainerne Erich Johan Lillie och Magnus Bröms att sittia i deras ställe.		Som Roserus von Ackern kom från Göteborg torde Grund också ha varit därifrån.
Sedan proponerade hans grefl. Excelllence, att Kongl. Rättens Ledamöter icke lärer wara okunnigt, huruledes Convoy skeppet Öland, under Capitain Gustaf Psilanders commando, är på återresan ifrån Engeland wijd Schagen uthi förleden Januarij månad förolyckat, hwaröfwer Kongl. Amtz: Collegium, så wijda detta strandandet händt wijd een tämmel. godh wind och handliget wäder, har funnet nödigt att låta wijd Kongl. Ammiralitetz Rätten lagl. inquirera och ransaka, till att erfara igenom hwars förwållande Skeppet således är förseglat, hwilken ransakning numera är fullbracht ; Fördenskull är Kongl. Rätten nu sammankallat detta måhl med laga domb att afgiöra.		handlig= gynnsam, god. försegla = seglat fel, förlist.
Efter hwilcken hans Excellences proposition H:r Justitiarien i anledning af des Embete och Kongl. Maij:ts förordning för Ammiralitetz Rätten De A:o 1685, igenom den där uthsatte domare Edens uppläsande, densamma samptel. Kongl. Ammiralitetz. Rättens ledamöter erhindrade.		Domareeden löd: Jag N.N. lofwar och swär widh Gudh och hans heliga Evangelium / at iagh wil och skal uthi alle Domar rätt giöra / och döma effter Gudz och Sweriges Lagh / Stadgar och dhesse Siö-Articlar, sampt mitt bästa Samwete / och dhet ey låta för Frändsämia / Mågsämia / Swågerskap eller Wänskap / mycket mindre för Rädhuga / Affwund och Illwilia / eller för Mutor och Gåfwor skul / ingen dhen saaklösan giöra som saaker är / eller dhen saakan som saaklöser är / så sant migh Gudh hielpe til Lijff och Siäl / som iagh dhet troligen hålla skal.
Deruppå inkallades Capitainen Gustaf Psilander och Lieutenanten Roser von Ackern, för hwilke den på åthskillige Datis håldne ransakningen angående Skeppet Ölandz förolyckande blef uppläsen, hafwandes ingendera derwijd någon påminnelse att andraga, uthan tillstod så för rätta wara passerat som i Protocollet är infördt.
Men Advocat-Fiscalen wälb:de Pehr Wahlberg, hwilken wijd ransakningens afsluttande har förbehållet sig Action emoot Lieutnant Roser von Ackern, oppsteg och muntel: androg sine gravamina som föllier, att Såssom han uthaf ransakningen ertager (?), huruledes Lieutnant Roser von Ackern, hwilcken under denna resan giordt fremmande Styrmans tienst, och derföre jempte sin ordinarie löhn wijd Staten för Öfwerlieutnant niutet att anseenliget gage nämbl. 20 Riksd:r om månaden, har samma sig antagne fremmande Styrmans tienst wijd uthseglandet ifrån Norrie så wårdslöst och försumligen handterat, att detta hans Kongl. Maij:tss skepp derigenom kommit att gå förlorat, hwilket Advocat Fiscalen i så måtto will wijsa näml:n
1:o Att igenom edel. wittnes uthsago är intygat det Capitainen och Lieutnanten warit öfwereens om een wiss cours den dhe faststält, jempte aftahl att hafwa god uthkijk effter fyren på Skagen och derhoos flijtigt bruuka lodet, hwilket senare Lieutnanten intet flijtigare fullgiordt nän att han först på 2:dra wachten, dåch eij för än Skrifwaren hans Gråå honom derom erhindrade har låtit loda, hwilket han lijkwähl ännu hållet wara tijd nogh att giöra, hafwandes desuthan icke eens sielf tillsedt huru lodningen skedt, och blifwet werkstäld, uthan låtet ett så angeläget wärk, uthi det äfwentyrl: och Dangereuse farwattnet, hwarest des tiänst och uppassning, såsom warande främmande Styrman förnämbligast behöfdes, ankomma uppå Medelstyrmannen Nils Suart, hwilken han lijkwähl som af ransakningen ertages, alltijd hållet för både incapabel och wårdzlöös, hwaremoot af Öfwerstyrmannens Gise Rääfs witnesmåhl är att inhempta, det han förmenar i fall med den första lodningen gåt rätt till så hade dhe får grund och med detsamma slagh af wallen, sampt således förmodeligen kunnat denna skadan undwijka.		Denna anklagelsepunkten förefaller välgrundad. Roserus von Ackern hade under ransakningen heller inget annat att anföra än att han för sin sjukdoms skull tvingats gå till sin hytt. Vilket han också medgav hade skett utan att informera kapten Psilander.
2:do Är deslijkes af ransakningen klart att Lieutenant Roser von Ackern af sine Cammerater dhe andre Lieutenanterne, men besynnerl. af Öfwerstyrmannen Gise Rääf i begynnelsen af den 2:dra el:r hundewachten nogsampt är warskod att tijd woro till att läggia på lää och drifwa, el:r och wända nordwart öfwer på det dhe kunde så see fyren och des bättre loda, men han swarat dermed wara tijd nog, dhe fingo intet see fyren, uthan han wille föra Segel, så att dhe om morgonen kunde få see Swänska skiären.
3:tio Enär han äntel: ifrån först hundewachten till des det fämbte glaset war, hade afwäntat uthan lodande, och han då omsijder af sig sielf gaf befallning att loda, som war alt förseent effter skeppet i det samma stod på grund ; Så har han då han blefwet deröfwer warskot att dhe sågo land swarat, I seer fanen heldre, hwaraf Advocat-Fiscalen sluuter, att han intet giordt bättre bestick el:r hafft wissare gissning än han ey wiste hwar han war, och hwad Lieutnantens häremoot föreburne uhrsächt beträffar, att han af Capitainen blef i des Embete contracarerat, att han ey effter des proposition fick förändra Coursen osterl:are. Så är		Ett yttrande som Roserus von Ackern ej heller förnekat. Contracarera = motarbeta
4:o Af twenne Edel. wittnen intygat att Capitainen och Lieutnanten som bemält är, näst plägat sammanråd om coursen, warit öfwerens, och ingen wettat att säga det Capitainen honom i des Embete förhindrat, wijdare än Lieutnanten deröfwer för andra sig beklagat hwilket är des blåtta Dicentes som med intet äro bestyrkta, och Advocat Fiscalen således förmodar, att det ey måtte lända honom till någon uhrsächt.		Denna punkt hade varit själva kärnpunkten i v. Ackerns försvar och han skulle återkomma till den. dicentes = ung. påståenden.
5:to Angående des föregifne hastiga siuukdomb af wärk i armarna och styng i bröstet, hwilket fuller befinnes så wara nämbl. att han warit passionerat, Så ehuruwähl slijke laga uhrsächter borde lända honom till befrielse, Men dåch lijkwäl will Advocat Fiscalen deremoot wijsa att Lieutnanten sielf igenom sitt eget förseende giordt sig deraf förlustig, i det han sin siuukdomb för sin Öfwercommendeur icke gifwit tillkenna, uthan kommit neder i sin wahnlige klädbonat, hafwandes fuller som Capitainen tillstår i Cajutan sagt sig wara passionerat i armen, Men Capitainen så mycket mindre kunnat tänkia, att det skulle hindra honom ifrån att uppassa des wacht som Lieutnanten emoot elakt wäder continuerligen klagade sig öfwer werk i armen och han för Capitainen intet sagt att passionen nu war swårare än förr, låtandes derpå lijka fult ankomma att han sielf tog sigh af Coursen och lodandes, uthan att abdicera sig derifrån och begiära det någon annan skulle sig det antaga, hwilket fuller Lieutnanten will förebära hafwa skedt deraf att han då han gick uth ifrån Capitainen blifwet så hastigt betagen,		passion = kroppsligt lidande, värk etc. Roserus v. Ackern hade under rannsakningen inte kunnat förneka att han underlåtit att informera kapten Psilander, utan snarast velat göra gälla att denne borde förstått att han var sjuk.
att han ey kommit sig det samma till råda , hafwandes som nogast kunnat få fältskiären upp, hwaremoot dåch Advocat-Fiscalen will sustinera att detta Lieutnantens föregifwande märkeligen faller deraf att när han kom uth ifrån Capitainen, har han kunnat effter des ordres befalla om storsegletz uppgigande, och derhoos raisonera med underofficerarne att han welat det skulle stå till, till des dhe kommo under Skagen, och sedan har han först gådt in i sitt och låtit kalla Fältskiären, förmenandes Advocat-Fiscalen att han i fall han funnet sig så passionerat det han ey kunde förrätta sin tienst, lijka lät som han skickade effter Fältskiärsgesällen kunnat med det samma skickat bud intill Capitainen, och låtet honom wetta att han ey förmåtte passa upp sin wacht ;		En enkel invändning som onekligen visar svagheten i v. Ackerns resonemang.
Men han har lijka fult, sedan Fältskiären kom upp befalt om andra lodningen, som war förseent ; Så emedan Lieutnant Roser von Ackern icke gifwet sin siukdomb tillbörl. tillkomma, el:r ännu wijst att densamma war så swår att han derföre ey kunde giöra sin tienst, el:r densamma sig för den orsaken afsagt, uthan au contrair altijd taget sig af sine beställningar ; Alt fördenskuld så i anseende derhän som des betygade wårdslössheet och försummelse anhåller Advocat-Fiscalen det Lieutnant Roser von Ackern måtte effter Siöarticlarne blifwa med behörigt straff ansedd.
Hwaremot Lieutenanten [?], att han ey weet hwad förseende han begåt emedan han war siuuk, och folk nogh till att passa upp wachten, honom föruthan, och hade Styrmannen Gise Rääf i synnerheet [?] kunnat af sig sielf passa upp när han såg honom Lieut: Roser wara siukl:, skolandes det icke wara omannerliget, att den Styrmannen som ey har wacht, låter när honom så behagar loda i den andras wacht insisterandes för det öfriga ännu det Capitainen skall hafwa hindrat honom i des Embete och att dhe aldrig consulerat om Coursen effter som han och hela resan skall wara i des tiensts förrättande aldeles förbigången, och hade dhe styrt den rätta coursen, så hade dhe wy behöft loda för än emot dagen, emoot hwilket Capitainen Psilander intahlade, att Lieutenanten det aldrig skall kunna bewijsa itererandes des förre uthlåtelse under ransakningen nämbl. att om dhe styrt O.S.O så hade dhe förfallit butt (?) på refwet och icke een man blifwet bergat, hafwandes Lieutnanten nogsampt warit erhindrat att achta sig för Skagen,		Omannerliget = ohederligt itererandes = upprepandes
men Lieutnanten protesterade emoot Gise Rääfs wittnesmåhl den han förmenar, så wähl som han för skeppetz ankommande bort wara responsabel och förnekar aldeles det Gise Rääf warit hoos honom och påmint att tijd war till wända nordwart om och drifwa, och hwad lodningen angår, så säger han yttermera att på det stället dhe förföllo strax wijd kyrkian, har warit omöyeliget att loda sig an, emedan uth med grundet är 100 fambnar diup, men Capitainen wijste med Kongl. Rättens instämmande deraf een annan beskaffenheet, att hehla mijhlen uth är 30 fambnar, och 40 a 50: 2 mijhl uth ifrån wallen med uppgående grund, som Capitainen sielf under des wistande på Skagen har några gånger warit uthe och peylat så att igenom lodetz wederbörl. bruukande Capitainen säkerl. förmodat att dhe kunnat kommit in Salvo.		Det skulle alltså, enl. v. Ackern, ha varit meningslöst att loda då det var mer än 100 famnar (ca 180 m.) djupt ända in mot grundet. Psilanders uppgifter om 50-90 meter torde överensstämma betydligt bättre med verkligheten. Dessa siffror var ju också framtagna genom "pejlande", d.v.s. mätning av vattendjupet.
Då frågades effter strömmens egenskap om icke den nu som förr på den norske cousten går om de wäst och på den jutska om de ost, hwartill dhe swarade ja, och således een owahnl. ström icke kunnat dem förleda.
Hans grefl. Excellence förestälte Lieutnanten, att han bort gifwa sin siuukdomb för Capitainen tillkänna, efftersom i fall sådant skedt, han kunnat ifrån alt answar warit frij, hwartill han swarade Gud nåde mig. Jag war intet så klook.
Wijdare intahlade Hans Excell:tz, att om så warit, det Capitainen welat contracarera honom i des Embete, Så har Lieutnanten kunnat tienligen föreställa honom, att han på den händelsen wille wara [?] ifrån alt answar, efftersom och Siöarticlarne innehålla att ingen af öfwerbefälet bör falla Styrmännen i Embetet, med mindre dhe sielfwa willia swara derföre, och där Capitainen uppå sådane remonstrationer twärt emoot Styrmannens påminnelser ändå welat hafft sin willia fram, då hade Lieutnanten kunnat taga wittnen derpå sampt sedan abdicerat sig ifrån Styrmans beställningen, låtandes det ankomma uppå wederbörandes answar, hwartill Lieutenanten ey hade annat att swara, än att han yttermera påstod, det Capitainen warit honom i des Embete icke allenast nu, uthan och under hela resan hinderlig, så att minste dehlen af det som lijkwähl des tienst competerat skedt med des communication,		contracarera = sätta sig emot. Generalamiralen sammanfattar här och i det föregående de två grundläggande invändningarna mot v. Ackerns försvar. Om han varit sjuk, varför hade inte kapten Psilander fått veta det? Och varför hade v. Ackern inte skaffat sig vittnen på att Psilander hindrade honom i tjänsten? competera = anstå, tillhöra. Som jag tidigare nämnts finns det i det engelska materialet vissa tecken som tyder på att Psilander och v. Ackern inte varit helt överens ens under utresan. Kan det varit så att v. Ackern velat tillmötesgå kapten Butlers krav på strykning?
hwaruppå honom af H:r Justitiaren blef remonstrerat, att hwad det förre af resan angår, Så är det samma icke in qvaestione, uthan allenast detta om Skeppetz förolyckande på Skagen, och att han Lieutnanten under seglandet ifrån Norrie, blifwit i sin affair rådförd, är klart af des egen relation som innehåller att Capitainen kommit intill honom och frågat honom om icke det wore nödigt att taga reef i märsseglen, hwilket och på Lieutnantens bijfallande har skedt, hwar till Lieutnanten swarade det skedde den gången. H:r Justitiaren intalade ytterligare att hwad Lieutenantens protesterande angår emoot öfwerstyrmannen Gise Rääfs edel. afhörande i anseende derhän, att han såssom een Consort i detta måhl effter Lieutenantens mening bordt ansees ; Så är i detta des inkast en postfacto aldeles incapabelt att till intet giöra det som han på sin edh berättat, sedan Lieutnanten, innan han Gise Räf till Eden admitterades, så wähl om honom som alle wittnen blef befrågat om han hade någon laga jäf, tillstadde honom Eden, hwarpå enär han giordt sitt wittnesmåhl, och Kongl. Rätten lembnade Lieutenanten äfwen som Capitainen frijheet att giöra sina påminnelser, han intet contradicerade des edel. intygande,
beträffande det han af honom är påmint både om att styra osterl.re och att wända nordwart om, uthan lembnade hans wittneswåhl uthan all Exception, wijdare än han yttrat någre påminnelser hwilke jämpte Styrmannens swar deruppå äro i Protocollet observerade ; hwar till Lieutnanten eij hade annat att swara än det han intet trodde han skulle få wittna. Parterna tillfrågades å bägge sijdor om dhe något mera hade att andraga elr. påminna, men som intet mera anfördes, uthan dhe hermed slöto Actionen, Ty befaltes dem afträde.		Exception = invändning
Då Kongl. Rätten tog detta måhl i noga skärskådande och öfwerwägande, och uppå H.r Justitiariens häruthinnan formerade Statu quaestionis, om detta Skeppet är igenom een pur olycka el:r genom någons förwållande uppå Skagen förseglat? af Kongl. Rättens ledamöter eenhäl. befans, det icke wara af någon pur olycka uthan igenom förseende skedt, hwilket synes på ingen annan än på Lieutnant Roser von Ackern kunna redundera,		redundera = falla tillbaka
hwarwijd lijkwähl hoos alle Kongl. Rättens Ledamöter på Lieutnantens sijda kom i consideration, att han lijkwähl werkel. warit siuuk, och ett edeliget wittne sig uthlåtet att han war illa siuuk, hwilket hinder är mycket lagliget och inevitabelt, warandes ingen möijeliget när man med någon swår passion beswäras, så wähl att kunna reflectera på allting och hafwa een sådan omtancka, som när man är frijsk och sund, mindre med behörig vigeur att wärkställa hwad som nödigt är, och synes detta eenkannerl. hafwa hindrat Lieutenanten, att städze wara uthe och tillse hwad fart Skieppet skiöt, hwilcket lijkwähl för honom war högnödigt, till att dereffter hafwa een god gissning,
icke heller kunde han i hytten hafwa een behörig uppsicht, att dhe som wederborde med loodkastandet rätt måtte omgåt, hwarpå lijkwähl Kongl. Rättten finner att öfwerstyrmannen Gise Räf grundar sitt jugement nämbl. i fall wijd första lodandet blifwet obserwerat, att dhe effter Siömans Manér kastat på lää, lära de fått bottn och således kunnat taga sig till wara.
För det andra war een Medelstyrman på wachten, hwilcken bör wara så Capabel att han i Öfwerstyrmannens siuukdomb kan företräda des vices och föra Skepp igenom Siön och än mera att kunna kasta rätt lod sampt i acht taga hwad derwijd bör observeras, hwilcket wijd första lodningen icke fins wara skedt ; Men att Öfwerstyrmannen Gise Räf effter Lieutnantens påstående af sig sielf bordt passa upp är orimeliget, ty han qwarterade med honom på wachten, och war till öfwerflöd att han een och annan gång gick ut och påminte honom, serdeles när ingen storm war för handen.		Medelstyrmannen Nils Swart var död, möjligen drunknad i samband med förlisningen.
Till det tredie ertages uthaf ransakningen d. 16 Maji wijd skuttet af Skrifwarens Hans Grås wittnesmåhl, huruledes Capitainen sielf har sig uthlåtit, att om dhe fyrat wähl på Skagen, så skulle dhe wore een mijhl ifrån det stället dhe strandade på kunnat see fyren och taget sig till wara, jempte hwad mera om den richtige fyrningen dersammastädes, wijd besagde wittensmåhl finnnes wara förmält, som jempte det att skeppet struket starkare fart än Lieutnanten giordt sin gissning uppå icke oskiäligen kan skattas för orsaken till denna olyckan som med Skeppetz strandande hände.
Men när Kongl. Rätten å andra sijdan anseer, huruledes 1:mo geneom edel: wittnen är intygat, att Capitainen och Lieutnanten sins emellan icke allenast om Coursens ställande hafwa consulerat uthan och derwijd kommit öfwerens, hafwandes ingen intygat, att något Dispute dem emillan derom warit, mindre att Capitainen skulle warit honom hinderlig att förändra coursen då han fant så nödigt ; och att han enär de andre förestälte honom om Coursens förändrande har föreburet det han icke fick råda ; Så är det des eget tahl, som han emoot Capitainens nekande med intet skiähl gittat bestyrka, och Kongl. Rätten således icke wijdare kan reflectera uppå än såssom blåtte Dicentes.
2:o des föreburne opassligheet finnes fuller som åfwanbemält är warit honom i des tienstz behörige i acht tagande något hinderlig ; Men som han bordt och kunnat gifwa sin öfwer Commendeur derom tillkenna och icke låtit derpå ankomma, att lijka fult sielf antaga sig sine beställningar, så frampt des passion /: som han nu will föregifwa :/ warit så swår, att ifall af någon olycka, han derföre ifrån alt answar welat wara [?] ; Ty finner Kongl. Rätten sig så mycket mindre kunna herwijd stödia sig, till Lieutnantens frijerkännande,
som för det 3:die han med lodetz kastande uppå ett så farliget Farwatten om mörka natten och då dhe hade land att förwänta, han och sielf stod i twifwelsmåhl om dhe på Skagen richtigt fyrade, har warit alt för negligent och försumlig, i det han som effter Capitainens påstående /: det han icke heller nu kunnat emootsäga :/ effter sluttet aftahl om coursen blifwit anbefalt att flijtigt bruuka lodet, det han och för Skrifwaren yttrade sig skola giöra, icke eens kastat något lodh, för än Skrifwaren Gråå honom derom påminte, som skedde först i hundewachten, då Lieutnanten hållet det ännu wara för bittida, låtandes sedan dermed anstå till des 5:te glaset af samma wacht war, då Skeppet strandade,
hafwandes han för det 4:e då han af dhe andre nogsampt blef erhindrat först, i merbemelte wacht, att tijd woro till att drifwa, swarat att det woro tijd nog efftersom han och, enär han kom uth ifrån Capitainen och på des ordres lät oppgijga stoorseglet, har hållet det onödigt, och förmeent det ännu kunna stå till, hwilcket alt så wähl som 5:to des uthlåtelse, när dhe warskodde honom att dhe sågo land, nämbl. seer fanen heldre, nogsampt uthwijsar att han hafft een orätt och så swagh gissning, att han icke wettat hwar han war ;
Altså befinner Kongl. Rätten af alt detta, att Skeppet Ölandz förolyckande på Skagen om natten emellan d. 14 och 15 Januarij i åhr är händt igenom Lieutnant Roser von Ackerns stoora försummelse och wårdzlösheet wijd des antagne fremmande Styrmanstienst, erkennandes fördenskull för rättwijst, det skall han för samma des brått effter d. 119 Siö-Articlen mista lijfwet ; hwaröfwer fölliande domb uppsattes och publicerades. Actum ut supra in fidem Protocolli P. Wessman		Domslutet Petter Wessman (1662-1751), justitienotarie sedan 9/9 1702.



(Under arbete) ©Bengt Nilsson benni@bibl.liu.se Senast uppdaterad: 2002-03-18 19:12
Föregående sida: 4.1.8. 15-16 december 1705: förhören avslutas Nästa sida: 4.2. Ur nedre justitierevisionens protokoll 10-11/10 1706

Översikt

4.1.9. Domedagen: 20/12 1705