Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

1.16.2. Överfarten till Pernau

Efter att fälttåget mot Danmark avslutats, aningen motvilligt från Karl XII:s sida, gällde det att föra över armén till Baltikum för att ta itu med de sachsiska trupperna utanför Riga. Tsarens planer på ett anfall mot Sverige var i detta läget okända för den svenska ledningen, även om det inlupit underrättelser om att denne slutit ett stilleståndsavtal med Turkiet. Dessutom hade ett ryskt sändebud anlänt till Sverige under sommaren och överbringat sin herres välgångsönskningar och vänskapsförsäkringar. När sändebudet tog sitt avsked av kungen i Lyngsjö utanför Kristianstad den 31 augusti 1700 befann sig emellertid Sverige sedan ett par veckor i krig med Ryssland, en nyhet som dock nådde kungen först en dryg månad senare.

Transporten österut var alltså först avsedd som en undsättningsexpedition för det hotade Riga. Transporteskadern leddes av amiral Ankarstierna på Västmanland, där kungen och en del av hans närmaste omgivning också embarkerade. Bland de sjöofficerare som tjänstgjorde på Västmanland kan nämnas Gustaf Psilander och Carl Hans Wachtmeister. Om den stormiga överfarten berättar Jöran Nordberg:

Octobr.

d. 1. H. Maj:t går om bord

 

 

d. 2

d. 3-4

 

d. 5-6

§ 122.  När alla Regementerna, som Hans Maj:t wille hafwa på denna expedition, woro embarquerade, gick Hans Maj:t sielf om bord på Skeppet Wesmanland, som fördes af Ammiralen Baron Cornelius Anckarstierna. I Hans Maj:tz föllje war Kongl. Rådet Gr. Piper ; General Lieutenanten Rehnschöld, Lieutenanten Otto Wrangel med 60 Drabanter, och några af Kongl. Hof-Staten.  Andra dagen om aftonen hade de känning af Curland, och anckrade natten öfwer / under Windau.   Fölljande qwällen kommo de til Anckar under Domers-näs; och gingo sedan / under en oförliknelig storm, förbi Runden, först till Lifländska wallen, och sedan till Pernau-redd, ...

Nordberg, J., Konung Carl den XII:tes historia, del 1. - Stockholm, 1740, s. 128

Noter:

 

 

Otto Magnus Wrangel (16??-1708), löjtnant vid Livdrabantkåren.

Josias Cederhielm

Det finns också en del andra berättelser om den tidvis stormiga överfarten. Så har exempelvis sekreteraren i fältkansliet, Josias Cederhielm, efterlämnat dagboksanteckningar för de första dagarna i oktober 1700. Cederhielm befann sig dock inte själv ombord på Västmanland, utan lämnade Karlshamn först några timmar efter kungen.

D. 1. octobris 1700 reste H:s Kl. M:t på skeppet Wässmanland klockan 9 för middagen ifrån Carlshamn. Skeppet fördes av amiral Ankarstierna. Klockan emellan 4 och 5 effter middagen seglade med dee flere af cantzliet iag uppå skeppet Sicilia ifrån Carlshamn med en godh och fogelig sudwest wind. Hwilken continuerade till  
d. 3. om mårgonen, då han wände sig lijtet i öster och blef så stark, att capiteinen Hysing frucktade, att han skulle nödgas gå utur sin koosa åt siön. Hölt dock så högt opp och lät blåsa alla seglen, så att klockan 11 han fick landkienning och klockan effter 12 lää utaf Churlenske wallen. Sedan gick det fogeligen att wij utj god tijd hinte till Dombnäs, hwarest H:s Kl. M:tt tillijka med drabantfarkostarne kastat ankar och befalte oss giöra det samma, elliest hade wij kunnat segla hehla natten och kommit andra dagen till Pernou. General major Posse, som war på Gottland och seglade från Carlshamn om söndagen, som war d. 30 sept., war kommen utur rätta korsen och hinte äntel:n arbeta sig fram om natten, där Kongl. M:tt låg för anckar.  

 

 

 

Knut Posse (164?-1714), 1705 kungligt råd och överståthållare i Stockholm.

D. 4. octob. inemot middagstijden lyffte Kl. M:tt först anckar, och fölgde wij straxt effter, läggandes oss om afftonen för anckar igen under Lijflänska wallen, ungefär där man på den andra sijdan hade Sorgkholmen. Om natten upwäxte en stark storm, så att man  
d. 5 octob. intet hade förhopning att kunna att kunna lyffta anckar. H:s M:t kappade omsider utaf sitt, och wårt låsnade till all lycka af sig sielfft; men, innan wij hinte winda det opp, blefwo wij drefne 2 mijhl och kommo först till segels klokan effter 2 om dagen, hinte dock lykligen förbij Kl. M:tt, som ankrat ungefär 3 mijhl ifrån Pernou, och ginge öf:r halfannan mijhl närmare, innan wij kasta ankar.  
D. 6 octob. ginge wij än längre fram, så långt wij kunde, ty ingången är allenast igenom en smahl rännil, som håller ett godt stycke uth intet öfwer 7 foot. Och utom renelen är lång grunt och obeqwämt till transporter. Wårt skepp gick 9 foot diupt. Klockan 9 ungefär lätt wij sättia oss i land, och klockan 11 kom H:s Kl. M:t effter, som gick om morgonen af skeppet på jakten under styckens låssning...

Cederhielm, J., Dagboksanteckningar 1700-1706 (1709) / meddelade av F. Wernstedt // KFÅ 1925, s. 74-75

 

Olof Stiernhök

I sin biografi över Karl XII omnämner Frans G. Bengtsson på flera ställen, under stor förtjusning, Olof Stiernhöks journal. Livdrabanten Stiernhök, vars krigiska bana bröts genom en svår benskada vid övergången av Düna 1701, uppehåller sig inte enbart vid krigshändelser utan berättar också om de lokala sevärdheter han tagit i betraktande. Så hann han efter landstigningen på Själland med ett besök på Fredriksborgs slott och såg där bland annat ett porträtt av en viss greve Rantzau, som haft "99 hoorungar". Under nermarschen hade han beskådat kyrkan i Vetlanda och där studerat ben och huvudskål av en jätte, som "lijkwähl intet warit allt för stoor". Stiernhök hade också ett gott öga till kvinnor och finner emellanåt en och annan som, likt mademoiselle Coffert från Köpenhamn, "intet war fuul".

Stiernhöök företog överresan till Pernau ombord på Norrköping, fört av kapten Carl Raab. De avseglade från Karlshamn redan 30 september och slapp därför största delen av det oväder som slog till mot transporten.

30. Rätt j gryningen om morgonen hissade wij segell och gingo j herrans nampn till siöss med godh och foglig wind.  

October

 

1. Seglade wij förbij Götlandh, som lågh på wänstra handen, sampt det höga berget Hogeborg, hwar om den bekanta sagan om Hobärgs gubben refereras.

 
2. Seglade wij hehl när förbij Cuhrland och Ösell, det första på högra, det andra på wänstra handen.  
3. Om affton sehnt kommo wij, Gudh skee loff, framm 2. mijhlfrån Pernau, hwarest wij kastade ankar, emedan wij intet kunde gåå längre in för det war för grunnt, hwilket war stoor lycka, emedan natten dherpå wäxte en ohjskelig storm opp; ifrån det wij hissade wåra segell i Carlshamn, ströök wij dhem intet, förr änn om affton, hwilket war 100 mijhl och ändå mehr.  
4. Rodde jag medh slupen till staden men med lijffsfahra för den gräseliga stormen skull. I Pernau war jag hooss commendanten öfwerstlieutn: Swengell, och mitt qwarteer feck jag hooss en skräddare m:r Tielman Ravno uthj gambla staden hoop med gr. Sperlingh. Gustaf von Schwengelm, kommendant i Pernau sedan oktober 1699

 

5. War jag kring wallarna och besåg werckena, hwilka äro något stracka wedh den Rigska porten, som är rätt waker men mycket liten.  
6. Kom kungen hijt på örlogskeppet Wessmanlandh och war guarnizon och borgerskapet j gewähr sampt lossades alla styckena af wallarne.

Stiernhök, O., Drabanten och kaptenen vid lifgardet Olof Stiernhööks journal 1700-1703 / utg. av S. E. Bring // KFÅ 1912, s. 357

 

Karl XII

Också kungen själv har helt kortfattat berört resan i ett av sina brev. Vid framkomsten till Pernau skickade han följande korta rader till sin yngsta syster, den tolvåriga Ulrika Eleonora.

Pernau 6. Oct. 1700

 

Durchleychtigst Princess,
högtährade kiäre Syster!

 

Min kiäre Syster ber iagh intet onådigt uptager, at iagh vedh min hastiga afresa från Carlshamn något ovuligen måtte skrifva ett brefv till bege mina kiäre Systrar effter tiden intet tillet annars, mädan skieppet då for af till segels och iagh lell intet tordes försumma min skyldigheet.

Resan har got brafv, gudi skie lofv. Ret nu kom iagh medh iackten Sophia hit in; ty tre mihl härifrån måste Orlogs skieppen ankra. Een dehl af guardiet ligga redan här medh sina skiep och skal debarqueras. Resten och dhen öfvriga Transporten håppas iagh skal intet längie dröga, så få vij något the giöra.

Och iagh förblifv. altidh

 

mon coeurs
underdånigste och trog-
neste tienare
CAROLUS


Karl XII, Konung Karl XII:s egenhändiga bref / samlade och itg. af Ernst Carlson. - Stockholm, 1893, s. 39-40

 
(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: januari 23, 2002.
Föregående sida: 1.16.1. Psilander och expeditionen mot Danmark 1700

Nästa sida: 1.17.1. När Psilander (kanske) seglade på Ladoga