|
| |
1.16.2.
Överfarten till Pernau
|
| Efter att fälttåget mot
Danmark avslutats, aningen motvilligt från Karl XII:s sida, gällde det att föra över
armén till Baltikum för att ta itu med de sachsiska trupperna utanför Riga. Tsarens
planer på ett anfall mot Sverige var i detta läget okända för den svenska ledningen,
även om det inlupit underrättelser om att denne slutit ett stilleståndsavtal med
Turkiet. Dessutom hade ett ryskt sändebud anlänt till Sverige under sommaren och
överbringat sin herres välgångsönskningar och vänskapsförsäkringar. När
sändebudet tog sitt avsked av kungen i Lyngsjö utanför Kristianstad den 31 augusti 1700
befann sig emellertid Sverige sedan ett par veckor i krig med Ryssland, en nyhet som dock
nådde kungen först en dryg månad senare. Transporten
österut var alltså först avsedd som en undsättningsexpedition för det hotade Riga.
Transporteskadern leddes av amiral Ankarstierna på Västmanland, där kungen och
en del av hans närmaste omgivning också embarkerade. Bland de sjöofficerare som
tjänstgjorde på Västmanland kan nämnas Gustaf Psilander och Carl Hans Wachtmeister. Om
den stormiga överfarten berättar Jöran Nordberg: |
| Octobr. d. 1.
H. Maj:t går om bord
d. 2
d. 3-4
d. 5-6 |
§ 122. När alla Regementerna, som
Hans Maj:t wille hafwa på denna expedition, woro embarquerade, gick Hans Maj:t sielf om
bord på Skeppet Wesmanland, som fördes af Ammiralen Baron Cornelius Anckarstierna. I
Hans Maj:tz föllje war Kongl. Rådet Gr. Piper ; General Lieutenanten Rehnschöld,
Lieutenanten Otto Wrangel med 60 Drabanter, och några af Kongl. Hof-Staten. Andra
dagen om aftonen hade de känning af Curland, och anckrade natten öfwer / under Windau.
Fölljande qwällen kommo de til Anckar under Domers-näs; och gingo sedan / under
en oförliknelig storm, förbi Runden, först till Lifländska wallen, och sedan till
Pernau-redd, ...
Nordberg, J., Konung Carl den XII:tes historia, del 1. -
Stockholm, 1740, s. 128 |
Noter:
Otto Magnus Wrangel (16??-1708), löjtnant vid
Livdrabantkåren. |
Josias
Cederhielm
Det finns också en del andra berättelser om den tidvis stormiga
överfarten. Så har exempelvis sekreteraren i fältkansliet, Josias Cederhielm,
efterlämnat dagboksanteckningar för de första dagarna i oktober 1700. Cederhielm befann
sig dock inte själv ombord på Västmanland, utan lämnade Karlshamn först
några timmar efter kungen. |
| D. 1. octobris 1700
reste H:s Kl. M:t på skeppet Wässmanland klockan 9 för middagen ifrån Carlshamn.
Skeppet fördes av amiral Ankarstierna. Klockan emellan 4 och 5 effter middagen seglade
med dee flere af cantzliet iag uppå skeppet Sicilia ifrån Carlshamn med en godh och
fogelig sudwest wind. Hwilken continuerade till |
|
| d. 3. om mårgonen,
då han wände sig lijtet i öster och blef så stark, att capiteinen Hysing frucktade,
att han skulle nödgas gå utur sin koosa åt siön. Hölt dock så högt opp och lät
blåsa alla seglen, så att klockan 11 han fick landkienning och klockan effter 12 lää
utaf Churlenske wallen. Sedan gick det fogeligen att wij utj god tijd hinte till Dombnäs,
hwarest H:s Kl. M:tt tillijka med drabantfarkostarne kastat ankar och befalte oss giöra
det samma, elliest hade wij kunnat segla hehla natten och kommit andra dagen till Pernou.
General major Posse, som war på Gottland och seglade från Carlshamn om söndagen, som
war d. 30 sept., war kommen utur rätta korsen och hinte äntel:n arbeta sig fram om
natten, där Kongl. M:tt låg för anckar. |
Knut Posse (164?-1714), 1705 kungligt råd och
överståthållare i Stockholm. |
| D. 4. octob. inemot
middagstijden lyffte Kl. M:tt först anckar, och fölgde wij straxt effter, läggandes oss
om afftonen för anckar igen under Lijflänska wallen, ungefär där man på den andra
sijdan hade Sorgkholmen. Om natten upwäxte en stark storm, så att man |
|
| d. 5 octob. intet
hade förhopning att kunna att kunna lyffta anckar. H:s M:t kappade omsider utaf sitt, och
wårt låsnade till all lycka af sig sielfft; men, innan wij hinte winda det opp, blefwo
wij drefne 2 mijhl och kommo först till segels klokan effter 2 om dagen, hinte dock
lykligen förbij Kl. M:tt, som ankrat ungefär 3 mijhl ifrån Pernou, och ginge öf:r
halfannan mijhl närmare, innan wij kasta ankar. |
|
D. 6 octob. ginge wij
än längre fram, så långt wij kunde, ty ingången är allenast igenom en smahl rännil,
som håller ett godt stycke uth intet öfwer 7 foot. Och utom renelen är lång grunt och
obeqwämt till transporter. Wårt skepp gick 9 foot diupt. Klockan 9 ungefär lätt wij
sättia oss i land, och klockan 11 kom H:s Kl. M:t effter, som gick om morgonen af skeppet
på jakten under styckens låssning...
Cederhielm, J., Dagboksanteckningar 1700-1706 (1709) /
meddelade av F. Wernstedt // KFÅ 1925, s. 74-75 |
|
Olof
Stiernhök
I sin biografi över Karl XII omnämner Frans G. Bengtsson på flera
ställen, under stor förtjusning, Olof Stiernhöks journal. Livdrabanten Stiernhök, vars
krigiska bana bröts genom en svår benskada vid övergången av Düna 1701, uppehåller
sig inte enbart vid krigshändelser utan berättar också om de lokala sevärdheter han
tagit i betraktande. Så hann han efter landstigningen på Själland med ett besök på
Fredriksborgs slott och såg där bland annat ett porträtt av en viss greve Rantzau, som
haft "99 hoorungar". Under nermarschen hade han beskådat kyrkan i Vetlanda och
där studerat ben och huvudskål av en jätte, som "lijkwähl intet warit allt för
stoor". Stiernhök hade också ett gott öga till kvinnor och finner emellanåt en
och annan som, likt mademoiselle Coffert från Köpenhamn, "intet war fuul".
Stiernhöök företog överresan till Pernau ombord på Norrköping,
fört av kapten Carl Raab. De avseglade från Karlshamn redan 30 september och slapp
därför största delen av det oväder som slog till mot transporten. |
| 30. Rätt j gryningen om
morgonen hissade wij segell och gingo j herrans nampn till siöss med godh och foglig
wind. |
|
October
1. Seglade wij förbij Götlandh, som lågh på
wänstra handen, sampt det höga berget Hogeborg, hwar om den bekanta sagan om Hobärgs
gubben refereras. |
|
| 2. Seglade wij hehl när
förbij Cuhrland och Ösell, det första på högra, det andra på wänstra handen. |
|
| 3. Om affton sehnt kommo wij,
Gudh skee loff, framm 2. mijhlfrån Pernau, hwarest wij kastade ankar, emedan wij intet
kunde gåå längre in för det war för grunnt, hwilket war stoor lycka, emedan natten
dherpå wäxte en ohjskelig storm opp; ifrån det wij hissade wåra segell i Carlshamn,
ströök wij dhem intet, förr änn om affton, hwilket war 100 mijhl och ändå mehr. |
|
| 4. Rodde jag medh slupen till
staden men med lijffsfahra för den gräseliga stormen skull. I Pernau war jag hooss
commendanten öfwerstlieutn: Swengell, och mitt qwarteer feck jag hooss en skräddare m:r
Tielman Ravno uthj gambla staden hoop med gr. Sperlingh. |
Gustaf von Schwengelm, kommendant
i Pernau sedan oktober 1699 |
| 5. War jag kring wallarna och
besåg werckena, hwilka äro något stracka wedh den Rigska porten, som är rätt waker
men mycket liten. |
|
6. Kom kungen hijt på
örlogskeppet Wessmanlandh och war guarnizon och borgerskapet j gewähr sampt lossades
alla styckena af wallarne.
Stiernhök, O., Drabanten och kaptenen vid lifgardet Olof
Stiernhööks journal 1700-1703 / utg. av S. E. Bring // KFÅ 1912, s. 357 |
|
Karl XII
Också kungen själv har helt kortfattat berört resan
i ett av sina brev. Vid framkomsten till Pernau skickade han följande korta rader till
sin yngsta syster, den tolvåriga Ulrika Eleonora. |
Pernau 6.
Oct. 1700
Durchleychtigst Princess,
högtährade kiäre Syster!
Min kiäre Syster ber iagh intet onådigt uptager, at
iagh vedh min hastiga afresa från Carlshamn något ovuligen måtte skrifva ett brefv till
bege mina kiäre Systrar effter tiden intet tillet annars, mädan skieppet då for af till
segels och iagh lell intet tordes försumma min skyldigheet.
Resan har got brafv, gudi skie lofv. Ret nu kom iagh
medh iackten Sophia hit in; ty tre mihl härifrån måste Orlogs skieppen ankra. Een dehl
af guardiet ligga redan här medh sina skiep och skal debarqueras. Resten och dhen
öfvriga Transporten håppas iagh skal intet längie dröga, så få vij något the
giöra.
Och iagh förblifv. altidh
mon coeurs
underdånigste och trog-
neste tienare
CAROLUS
Karl XII, Konung Karl XII:s egenhändiga bref / samlade och
itg. af Ernst Carlson. - Stockholm, 1893, s. 39-40 |
|
(UNDER ARBETE)©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: januari 23, 2002.
|
| Föregående sida: 1.16.1.
Psilander och expeditionen mot Danmark 1700 Nästa
sida: 1.17.1. När
Psilander (kanske) seglade på Ladoga |
|