| 16 juni 1700 lämnade svenska flottan Karlskrona med
destination Öresund. Den förenade engelsk-holländska eskadern befann sig vid samma
tidpunkt ännu norr om Själland. I avvaktan på den svenska flottans ankomst ankrade man
följande dag vid Gilleleje. Efter att ha uppehållits av motvind och tvingats ankra
utanför Ystad kom den svenska flottan först 27 juni fram till trakten av Limhamn. Den
engelsk-holländska eskadern hade under tiden ankrat i närheten av Ven. På de allierades
sida var man angelägen att förena sig med den svenska flottan då de på egen hand var
underlägsna danskarna. Särskilt holländarna var uppretade över den långsamhet med
vilken svenska flottan bedrev operationerna. Karl XII drev intensivt på, men
amiralgeneralen Hans Wachtmeister var obenägen att forcera Drogden eller Flintrännan med
sina dyrbara fartyg. 2 juli hölls ett krigsråd ombord på
det engelska flaggskeppet Shrewsbury med de svenska representanterna,
viceamiralen Fredrik Evert Taube och schoutbynachten Claes Sparre. Vid detta föreslogs
att de mest djupgående svenska fartygen skulle hemsändas för att underlätta
föreningen av flottorna. Detta skedde också.
Psilanders deltagande
Psilander deltog i expeditionen som chef på det 1696
sjösatta 94-kanoners fartyget Enigheten, Cornelius Ankarstiernas flaggskepp. Som
ett av flottans mest djupgående fartyg bör Enigheten has varit bland de fartyg
som skickades hem. I ett brev till Wachtmeister hade Karl XII givit tillstånd till ett
kvarlämnande av Kung Karl, Enigheten, Drottning Ulrika Eleonora,
Drottning Hedvig Eleonora, Prins Karl, Prinsessan Hedvig Sofia,
Prinsessan Ulrika Eleonora samt de mindre fartygen Göteborg, Wrede,
Norrköping, Kalmar och Neptunus. I George Rookes journal finns
en förteckning över den svenska flottan efter föreningen med den engelsk-holländska
eskadern. Av de ovanstående fartygen saknas i denna lista de fem första samt Öland,
Uppland och Stettin, inte upptagna bland de fartyg som Wachtmeister hade
tillåtelse att kvarlämna.
Att de mest djupgående fartygen inte deltog i
forceringen av Flintrännan innebar att flera av flaggmännen måste flytta över till
mindre fartyg. Wachtmeister flyttade över till Prinsessan Ulrika, viceamiral
Taube till Stockholm och Ankarstierna till Sverige. Detta ledde i sin
tur att schoutbynachten Wattrang måste flytta över till Småland och viceamiral
Gideon von Numers till Karlskrona.
De hemskickade fartygens antal anges ha varit sex,
grundat på de uppgifter som ges i en rapport från befälhavaren för styrkan, viceamiral
Otto Siöstierna. (1) Rimligen bör det i så fall ha rört sig
om Kung Karl (108), Enigheten (94), Drottning Hedvig Eleonora
(90), Drottning Ulrika Eleonora (86) och Prins Karl (80). De var
flottans mest djupgående fartyg. Det sjätte fartygets identitet är mer tveksam. Uppland
med sina 70 kanoner är det största av dem som saknas i Rookes lista. Emellertid var
fartygets djupgående inte större än hos flera av dem som genomförde passeringen av
Flintrännan. (2)
Psilander kvar vid flottan?
Eftersom Enigheten otvivelaktigt måste ha
ingått i den grupp fartyg som hemskickades vore det rimligt anta att också Psilander
fick vända hemåt. Emellertid tycks det inte ha förhållit sig så. Inför hemfärden
företogs av allt att döma en omfattande förflyttning av officerare. Amiral Ankarstierna
flyttade som tidigare nämnts över till Sverige och ser då också ut att ha
tagit med sig åtskilliga av Enighetens officerare (3). Enligt
Wagenfelts lista ska följande officerare ha tjänstgjort på Sverige efter den 4
juli:
Kaptenerna Johan Kylenstierna, Gustaf Psilander, Conrad
von Braunjohan, Carl Wachtmeister, Sven Bock af Näs och från den 23 aug. Peter Feif.
Vidare artillerilöjtn. Gilius Lindflycht, styrmanslöjtnant Olof Rysell och
överlöjtnanterna Baltzar Kruut, Johan Gustaf Ankarstierna, Michael Vogeljohan samt
underlöjtnanterna Johan Hajock, Corfitz Paulin, Gustaf Wennersten och fram till den 21
aug, Henrik Adlerstierna. Ingen omedelbar brist på officerare i alla fall! |
(1) Se
bland annat: Generalstaben, Karl XII på slagfältet, vol II. - Stockholm, 1918, s.
267
(2). I ovanstående verk ges
de i landstigningen deltagande svenska fartygens namn: Fredrika Amalia, Västmanland,
Skåne, Livland, Norrköping, Estland, Wachtmeister,
Fama och Svanen. I Amiralitetskollegiums historia, vol 2, s. 69 återges
en samtida teckning som innehåller delvis andra uppgifter. Enligt denna ska Skåne,
Uppland, Fredrika Amalia, Västmanland, Göta, Prinsessan
Hedvig Sofia, Svanen och Fama understött landstigningen. Här är
alltså Uppland inte bara kvar vid flottan utan också direkt inblandad i
landstigningen.
(3). I Kungl.
Örlogsmannasällskapets bibliotek i Karlskrona finns en handskriven förteckning över
vilka officerare som tjänstgjorde på de olika svenska örlogsfartygen åren 1700-1721.
Volymen donerades 1799 av överstelöjtnanten Henrik Otto Wagenfelt. Dess uppgifter är
emellanåt synnerligen detaljerade och så vitt jag kan bedöma till allra största delen
korrekta.
Källor i övrigt: Rooke, G., The journal of
George Rooke. - London, 1897 ; Grauers, S., Grevliga ätten Wachtmeister av
Johannishus. - Johannishus, 1946 ; Jonasson, G., Karl XII och hans
rådgivare. - Uppsala, 1960 |