| Det överlevande beståndet
av marina rullor eller journaler från Psilanders aktiva tid är inte särskilt
överväldigande. Det är därför rätt tunnsått med källor som är kapabla att ge
uppgifter om vilka officerare och underofficerare som han tjänade under, tillsammans med
eller så småningom också över. Åtminstone så länge man inte vill ägna sig åt
att lägga pussel med uppgifter hämtade från Amiralitetskollegiums in- och
utgående korrespondens och protokoll, meritförteckningar och liknande material. Från 1689 råkar det dock finnas ett rätt stor mängd av rullor. Detta
torde hänga samma med den marina mobilisering som ägde rum det året. Denna var ett
resultat av den gamla konflikten mellan Holstein, som stöddes av av Sverige, och Danmark.
Under 1688 och 1689 var spänningen som värst och på våren sistnämnda år satte Karl
XI till och med ett sista datum för Danmark att vika sig. Den svenska flottan löpte
också ut den 24 juni med 30 linjeskepp utom fregatter, men då hade den värsta krisen
redan passerat. Dock hade Sverige också genom fördrag med Holland åtagit sig att skicka
12 örlogsskepp och fastän kungen var obenägen att släppa iväg fartygen på
höstkanten gjordes likväl vissa förberedelser. Den uppblossande krisen i Västeuropa
och sjömakternas beslut att spärra handeln på Frankrike ledde också till att
diskussioner om utrustande av lämpliga konvojfartyg kom igång vid samma tid.
Gustaf Psilander tjänstgjorde detta år, åtminstone inledningsvis,
på Skåne. Samma fartyg utsändes i slutet av 1689 på konvojresa till Portugal
under befäl av Erich Gyllenboij. (1) När Skåne vid
jultiden 1690 var på väg på en ny utrikesresa gick det under, varvid endast en
besättningsman ska ha överlevt. Möjligen kan Psilander ha medföljt Skånes
första konvoj så långt som till Holland, men det är rena spekulationer. Uppgifterna om
hans utlandsvistelse är överallt mycket summariska, och det skulle inte förvåna mig om
en vidare undersökning av tillgängligt material skulle visa att Psilander också for på
holländska handelsfartyg under sin utrikesvistelse.
Nåväl, åter till Skåne. Grundläggande biografiska
uppgifter om de i rullan nämnda officerarna och underofficerarna är inte lika enkla att
hitta som för det tidiga 1700-talets officerskår. Lewenhaupts "Karl XII:s
officerare" omfattar förstås just det titeln anger, och dessutom med den
begränsningen att startåret är satt till 1700. De som dessförinnan avlidit eller
lämnat flottan av andra skäl upptas därför inte. Hjalmar Börjeson, vars publicerade
verk om 1700-talets officerskår utgör ett utomordentligt hjälpmedel, har en motsvarande
begränsning i det att där endast upptas personer som vunnit anställning som officerare
under perioden 1700-1799. Därför finns exempelvis den till överlöjtnant 1700
befordrade Evert Didrik Taube med, men den jämnårige Carl Hans Wachtmeister som blev
underlöjtnant redan 1697 saknas. Börjesons anteckningar om 1600-talets officerskår är
ännu outgivna. Kommendörkaptenen von Horns biografiska anteckningar är såväl
ofullständiga som summariska och kan inte heller helt fylla luckan.
Nedanstående uppställning lämnar följaktligen mycket övrigt att
önska. Flera namn är dessutom inte alldeles lättlästa, varför korrigeringar säkert
kommer att följa.
(1). Från denna resa finns en journal
bevarad. Den återfinns i volym Z 3 i den mycket brokiga Sandbergska samlingen i
Riksarkivet. . |