Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

  10.3.1. Tal vid Peter von Psilanders grav

TAL
VID FRAMLEDNE LANDSHÖFDINGENS
OCH
RIDDARENS AF KONGL. MAJ:TS
NORDSTIERNE-ORDEN,

HÖGVÄLBORNE BARON

P. VON PSILANDERS
GRAF,

DÅ BANERET SÖNDERSLOGS
DEN 16 MARTII 1776

AF

JOACHIM WILH: LILIESTRÅLE

Justitiae Cantzler, Ridd. af K:gl Nord. Ord.

SENECA EP: 23.

Mine Herrar

Det händer rätt många menniskor i verlden, kanske de flesta, at, uti hvad ålder de sig befinna, äfven då deras bortgång af skådeplatsen är förhanden, de altid börja lefva ; men äro föga skickelige at nytja lifvet, och njuta des väsendteliga förmoner till godo.

En allvis Skapare har intryckt uti varje fjäl ett mäktigt begär till något bättre och oändeligt ; hvilket bär oss ett tydeligit vitnesbörd, om det höga föremål, hvartill menniskan blifvit ärnad : Men denna himmelska drift förnedras från sin art och sitt rätta ädle, genom hennes egit fel : den förvirras hos de okloka, genom falska begrep, dels om dem sjelfva, deras egen naturs värdighet, och hvad den af dem kräfver ; dels ock om rätta egenskapen och värdet af de ting, som utom dem äro, förgängelige eller oförgängelige, och i hvad ordning de kunna til vårt sanna väl bidraga.

Af sådana oriktiga tankar och begrep alstras, hela lifvet igenom, nya utsigter, förslag och anläggningar, som uti en beständig omväxling förstöra hvarandra, at ingendera hinner till stadga och utöfning, om de ock i sig sjelfve voro sådane, at de möjeligen kunde lofva någon varaktighet : Sinnet liknar ett hvälfvande haf, och en lös sand, derpå intet med bestånd kan byggas : man beslutar omogit, och ändrar det lika lätt, för ett annat, som en krank och yrande bildnings-kraft uptänkt : hjertat upröres af ett otamt och ogranskadt begär ; bedrages sielft, och bedrager : hogen fiker med häftighet efter det, som är bättre förloradt än vunnit : man öfvertygas af utgången om en dårskap och faller strax på nytt i en annan. Så vinglar man utan kosa, utan ledstjerna, på ett villsamt fält, emellan vagan och rafven : lifvet framflyter imedlertid såsom en grumlig flod, under ett qväljande omskifte af stundom smickrande stundom nedslagna hopp ; emellan en otrygg fägnad och en fruktan, som lik en mörk skugga vandrar i glädjens fjät: följden blifver gemenligen för de obetänkta dödliga ett lönlöst arbete, en förspild och illa använd möda.

Icke så en stadig Man. Han inrättar annorlunda sin lefnad ; och det sker äfven med helt olika verkan. Denne förstår lifvets fördelar ; han känner sina verkeliga behof ; och han misstager sig ej eller om de sanskylliga medel dem at uppfylla.

När man med en grundad och liflig kännedom af all sin plikt, har tagit sitt ögnafäste till ett värdigt föremål, blifva hans beslut icke sedan vacklande ; och den väg han dertill med jämna steg går, kan honom icke fela ; ty det är ingen annan än dygdens och den sanna ärans, hvilken blifvit honom banad, genom ett uplyft och med fasta grundsatser riktadt förstånd, ett sinne, som är väl tillöfvadt, at endast följa de renaste skäl, och altid drifvas af de ädlaste afsigter.

Timade händelser i verldens lopp, ehuru stundom rätt svåra och vedervärdiga, stundom åter retande och till afvägar förledande, kunna honom hvarken förskräcka eller bedåra : han inser både orsak och följd till hvad som hälst honom möter ; men äro desse ännu för honom i mörker inveklade, gör han sin sak så mycket varsammare, tils han kunnat dem utleta : hans vaksamma aktning på sig sjelf, och på det han är sitt samvete och ofläckade heder skyldig, bevarar honom för överilningar och misstag. Ehvad fördelar eller vidriga ting honom af öde och lycka blifvit beskärde ; ehvad hans ställning i verlden är ibland de höga eller låga ; blifver han sig altid lik ; han förstår hvad honom ägnar i hvarje stånd ; och det samma värde, som gör honom lysande i purpuren, gjorde honom lika ofelbart uti valmars-drägten hedrad. Hans öga är enfaldigt, och kastar ej sina blickar efter alt som skimrar ; men det förvillas aldrig från sin höga syne-punkt, som är stäld vida öfver de små ämnen, hvilka så mycket sysselsätta veka hjertan här i det låga. Med en sådan manlig sinnes författning går han sin gilla gång, i stillhet och oförfärad, lik solen genom djurkretsen, fram till sitt mål ; altid glad och om utgången obrydd ; ty han bär redan sin lön inom sitt sköte, och det, som gör hans rena förnöjelse, icke blott för det korta närvarande, utan det öpnar ock för honom en så viss som glädjefull utsigt till ett långt större och fullkomligare.

Mine Herrar och Vänner

Ingen ting är för dem, som än vistas i dödligheten nyttigare ; intet, till befästande af vishetens och dygdens välde bland menniskor, angelägnare, än at uppmärksant betrakta deras vandel, som redan lefvat.

Deraf hemtas, med vår minsta våda och kostnad, den stora konsten at lefva ; och just i den mon de reglor vi följe äro sunda eller okloka ; alt somden plan vi för oss lagdt är väl eller illa fattad, så blifver ock vårt lif oss lyckligt eller olyckligt : lyckligt kanske ofta, då vi det mindre sjelfve förmärke ; och verkeligen olyckligt för dem som vi stundom inbilla oss sitta i sjelfva sällhetens sköte.

Ach, I lefvande! frågen derföre de döde : de skola mycket lära eder : af dem varden I hvarken smickrade eller bedragne : men seen til at I förstån deras tal rätteliga.

För vår omtanka gifves oss ofta ämne och lägenhet, at samka en oss så gagnande visdom ; och närvarande sorgeliga tillfälle lemnar oss dertill ett af de ypperligare, då vi beledsage till sin mull hvad förgängeligt var af en bedagad, i verldens lopp försökt, i lifstiden hedrad, och efter döden till äreminne förtjent Man, Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstierne-Orden, Friherre PETTER von PSILANDER.

Då nu en loflig sed bjuder, at vid hans afgång, såsom den sista af sin ätt, böra vid hans Grift de förtjenster omröras, hvarmed han förvärfvat sig heder i tiden, och prydt det sköldemärke han till slut, såsom en värdig ättling, burit,skal korteligen om hans berömliga lefvad något berättas.

*) Vår Friherre PSILANDERS Moder var fru Ingrid Lepin, en dotter af framledne Probsten i Christianopel Hans Lepin.

"Thomasii" syftar på den tyske filosofen och naturrättsläraren Christian Thomasius (1655-1728), professor i juridik vid universitetet i Halle. "Gundlings" avser Nicolaus Hieronymus Gundling (1671-1729), professor i Halle och lärjunge till Thomasius.

(1) Personhistorisk tidskrift 72(1976):1/2, s.1-147, Callmer, C., Svenska studenter i Wittenberg. Någon Peter von Psilander finns inte upptagen.

Carl Gustaf Tessin (1695-1770)

De tre ordnarna Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades 1748. Serafimerorden var avsedd för främmande kungar och furstar samt Sveriges högsta ämbetsmän. Svärdsorden skulle vara en belöning för lång och trogen militär tjänst. Nordstjärneorden var dess civila motsvarighet, men skulle utdelas också för andra framstående medborgerliga dygder och insatser.

han blef därföre år 1757 i nåder förordnad till landshöfding uti Kronobergs Län, hvilket ämbete han på 8:de året, med den omsorg och nit, som en Styresman ägnar, samt till inbyarnas båtnad och enhälliga loford, förestod.

Det tidehvarf, hvarpå vår Friherre von PSILANDER af Försynen var förelagdt, at således genomlöpa den mödosamma Ämbetsbanan, innefattar en af de för Svenska folket märkvärdigaste perioder.

Han kom till verlden i en tid, då den urgamla Svenska äran och redligheten i allas bröst regerade, och CARL XII:s mod förde Svears och Göthers vapnefrägd till en spets, der lyckan sjelf hisnade, men icke hjelten. Han inträdde i Rikets tjenst, då det, under en mild ULRICA och FRIEDRICH, började styras efter nya Lagar, som kanske haft varaktigare och lyckligare verkan, om de äldres rätta grund deruti varit mera i akt tagen. Dessa Lagar såg han födas : han såg dem i sin första styrka ; framdeles svigtande, och, efter mensklighetens vanliga art, med svaghet arbetande : ändteligen, tidigare än man förmodat, falla och föråldras : men hans ögon fingo ock skåda den stund, då de pånyttföddes, och sattes i sin forna helgd, af den Hand, som Försynen dertill beredt och utkorat : gifve Gud han ock lefvat at se den tid, då Svenska sederna återkommit till sin gamla renhet : då huldhet och tro man emellan : då kärlek för Fädernesland och medborgare, upriktighet, och et manligt alfvar i alt blifvit hos folket åter så allmänt gängse, som de, uti hans barndom voro!

Alla Riks-möten under hela detta tidehvarf, alt ifrån 1723, har Friherre von PSILANDER bivistat, på de senare merendels såsom ledamot i Secreta Utskottet och de vigtigaste Deputationer ; kunde derföre ej annat, än uti sin tids politiska och regerings-häfder vara mycket bevandrad ; och sitt rum fyllde han allestädes med heder. Hans trohet för Fäderneslandet för Fäderneslandet vara i alla skiften pröfvad, och erkänd oföränderlig. De olyckliga söndringar, som tidernas oart medförde, till Svenske Mäns plåga, såg han med bekymmer ; sjelf stadig i det tankesätt hans öfvertygelse och förfarenhet honom gaf ; men tog aldrig med hetta del i tvisterna : ty fast han hade för mycket ljus, at icke väl inse huru felen de stridande emellan ofta voro gemensamma, och at de ej altid de bästa driffjädrar satte folk i rörelse ; var likväl hans hjerat så fullt af mennisko-kärlek och ädelmod, at han beklagade dem, för Rikets och deras egen skuld, som veko på afvägar ; hatade och förföljde ingen ; ville ingen sin mening påtruga, utan var tillfrids, at den tanke-frihet han sjelf icke lät sig betaga, måtte ock lika oförkränkt af andra njutas.

Hans umgänge var, så väl på de ställen, där man rådplägade om det allmänna, som uti enskilta lefnaden, altid gladt och med ett muntert behag blandadt.

Samma nöjda och milda anlete, som han bar i sällskapet, där han med smak deltog i nöjen bland vänner, följde honom ock på Ämbets-stolen : och Ämbetet förlorade dervid intet. Hans åsyn uplifvade förtroende och bortjagade fruktan hos dem, som trädde för hans domstol, medan hans välkända frägd för rättvisa och oveld agade deras tilltagsenhet, som lystade androm någon orätt påbörda.

Till andra hjelp och tjenst var han af en medfödd välgörande böjelse altid färdig, i synnerhet benägen, at upmuntra och främja ungdom, som med hog at arbeta i Rikets tjenst inträdde : och det är en pliktig tacksamhet, emot denna min fordom värdiga Förman på mer än ett Ämbetsställe, som detta vitnesbörd af mig kräfver.

Naturen hade begåfvat Baron von PSILANDER med en reslig, stark och väl bygd kropp ; äfven som upfostran, resor och omgänge med både främmande och kände, särdeles bland de bästa och i den större verlden, hade stadgat hans väsende till det artiga och prydeliga uti tal och allan åthäfva : han var hvad man kallar rättskaffens belefvad ; och han vant dermed tycke hos alla , fastän hans skick var utan fjäs och skildt från de konstlade läckerheter, hvarmed en del löjeligen söker att förhöja sin artighet ; ty hos Baron PSILANDER blef man lätt öfvertygad, at välmening låg till grund, och intet argt under fagert sken betäckes.

Men ehuru god hans hälsa och kropps sammansättning var, måste den dock svigta, då han på en besvärlig vinterresa från Åbo hit till Stockholm vid fiendens infall i Finland år 1742 fick en stark förkylning, som lade grund till gikt och podagre, hvilken med åren mera tilltog, och lyktade hans dagar d. 11 uti denna månad.

Detta hans sjukliga tillstånd var orsaken, hvarföre han, tidigare än han eljest sjelf önskat, ifrån de allmänna ärenders skötsel måste sig undandraga, som skedde redan år 1764, då han på begäran undfick nådigt afsked från sin Landshöfdinge-sysla.

Från den tiden har han här uti hufvudstaden lefvat ett stilla, och, ehuru ofta under hårda sjukdoms anstöter, förnöjligit lif. Den stunden han såg nalkas, då han skulle uplösas från detta lefvernets möda, afbidade han oförfärad, väl dertill beredd, och försäkrad om den sällhet han derigenom skulle vinna, samt at hans namn ibland medborgare, där han icke lemnat, och näppeligen nånsin haft, någon ovän, skulle lefva i välsignelse.

Baron von PSILANDER hade ibland andra goda fördelar, som en blid lycka honom tillskyndade, äfven den, at af kärleken vara gynnad, och han trädde tidigt i gifte år 1729 med Fröken ELISABET PSILANDERHIELM, hans fränka, och dotter af hand Farbroder Öfver-Cammissarien PSILANDERHIELM, denna hedervärda slägtens stamfader ; hvilken sin kära maka Herr Landshöfdingen efter 30 års sammanlefnad, år 1769 förlorade. En enda dotter, Friherrinnan GUSTAVA von PSILANDER, var frukten af detta äktenskap : ett Fruentimmer af dygd, täckhet och behag, bildad til en prydnad i sitt kön. Hon trädde i en lycklig äkta förbindelse med då varande Cancellie-Rådet, sedermera Hans Excellence Kgl. Maj:ts och Riksens Råd Högvälborne Hr. AXEL ARNELL, som nu sin vördade Svärfaders stoft till sin graf med oss beledsagar : men efter få år måste Hans Excellence se ett så ljufligt äkta band af döden brytas, och hans älskansvärda maka från honom ryckas ; efter hvilken en enda dotter blef honom till tröst lemnad.

Sådant, M. Herrar, har varit Landshöfdingen Baron von PSILANDERS lifslopp, icke af några sällsamma stora händelser, honom enskilt rörande, märkvärdigt ; men des lyckligare : och då en jämn trefnad, icke uti mörker, utan i en vacker dag, följt hans sannfärdiga förtjenster ; då hans rena och lugna sinne, hans glada och ädelsinta siäl, altid nöjd med sin lott, af inga svåra olycksfall skakades, just derföre så mycket högre att skatta.

Med honom slutas nu, i brist af manlig afkomma, hans Friherre-ätt *)

Den har kort tid hos oss lytt ; men framgifvit berömmelige Män.

Så fogar den Allrådande i verldens styrelse. Hela folkslag, äfven som enskilte hus och de som från dem kommit, lyda i sin bestämda tid förgänglighetslagen.

Slägter upkomma, lysa, slåckna åter och försvinna, för at lemna rum åt andra, som skola efter någon tid pröfva det samma. Fåfäng jämförelse-tvist emellan dem, som tiden allenast åtskiljer, och et lika öde förenar. Intet af dem är varaktigt, intet annat värdt, eller äras af de förståndige, än det, som fått dygdens och sanningens stämpel. Deras gerningar följa dem efter : lof eller skam, som de dermed förtjent, är ej slägtens, utan

*) Friherre von PSILANDER hade en broder och fyra systrar. Brodren Commendeuren och Riddaren Baron HANS von PSILANDER har för flera år tillbaka barnlös aflidit ; Systrarna varit gifte, en med Herr Riks-Rådet m.m. Högvälborne Baron LAGERBIELKE, en med Herr Riks-Rådet m.m Högvälborne Grefve SNOILSKY, en med framledne Vice-Amiralen SJÖSTIERNA, och en med framl. General-Majoren ANKARSTIERNA

Härmed avses naturligtvis Gustav III:s trontillträde i februari 1771 och statskuppen i augusti påföljande år. 

På riddarhuset fick varje ätt enbart representeras av en person och Gustaf von Psilander deltog i alla riksdagar mellan 1719 och 1734. I princip var det, sedan 1720, inte tillåtet för adelsman under 24 år att ha säte eller stämma på riddarhuset eller ens åhöra förhandlingarna. Peter von Psilander var född 1702. De frihetstida riksdagarna kunde vara långdragna historier. Riksdagen 1726-27 började 6/9 1726 och avslutades först 9/8 påföljande år. Det är knappast troligt att landshövding Gustaf von Psilander hade möjlighet eller råd att vara borta från Visby så länge. Den i Stockholm verksamme sonen Peter torde därför ha kunnat fungera som faderns ersättare eller som ombud för en annan ätt. 1727 skrev sålunda Peter under riksdagsbeslutet som ombud för ätten Gripenwaldt

Bröderna Psilander tillhörde i alla fall 1740-41 mösspartiet. I samband med förberedelserna till anfallet på Ryssland 1741 reserverade sig bröderna von Psilander mot riddarhusmajoritetens uppfattning att sekreta utskottet hade rätten att sammandraga trupper. Peter deltog som ättens huvudman, medan Hans var fullmäktig för den gamle Nils Rudolf von Reichenbach (1665-1749), tygmästare vid amiralitetet i Karlskrona.

Lilliestråle hade arbetat i Svea hovrätt samtidigt med Psilander.

Det olyckliga kriget 1741-43, ett försök att utnyttja till synes gynnsamma konjunkturer i Ryssland, slutade närmast med en katastrof för den svenska armén. Från början hade man tänkt sig att i ett slag återvinna alla de i freden 1721 förlorade provinserna samt erövra ytterligare områden. Resultatet blev i stället att ryska trupper förlades i Sverige för att trygga den Holstein-Gottorpska ättens succession.

Ingrid Gustava von Psilander (1731-1768), gift med Axel Arnell 1757.

Sara Elisabet Arnell (1761-1794), gift med Henrik Vilhelm von Wright. Äktenskapet var barnlöst.

Hans hade tre barn som alla dog i späd ålder, däribland en son som hette Gustaf.

Denna ärans stämpel hafva von PSILANDRAR vunnit. Gånge då den Friherresköld de burit med deras stoft i grafven till förgängelse , men deras heder och namn lefve altid hos väl sinnade och tacksamma efterkommande uti berömmelse.

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-04-08 13:41

Nästa sida: 10.3.2. Dikt över Peter von Psilanders grav