Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

3.3.3.2.2.1. William Whetstone (16??-1711)

William Whetstone

Psilanders motståndare William Whetstone avporträtterad av den svenskfödde konstnären Michael Dahl. Detalj av en större målning. Ur: Nisser, W., Michael Dahl and the contemporary Swedish school of painting in England. - Uppsala, 1927

Chef för den engelska eskadern var Rear-Admiral William Whetstone. Som tidigare nämnts var Whetstones eskader på jakt efter en fransk styrka, ledd av Saint-Pol, som slunkit ut från Dunkerque några dagar tidigare. Det var honom man hoppades ha funnit när Psilanders konvoj siktades. Då Worcester var det snabbaste fartyget i eskadern var det detta som först upptäckte misstaget. Det var därför också Worcesters kapten, Thomas Butler, som satte i gång dispyten med Psilander.

William Whetstones ursprung är dunkelt. Familjen kan ha kommit från trakten av Poole, men senare under Whetstones liv finns det en tydlig koppling till Bristol. En av Whetstones döttrar gifte sig sedermera med kaparkaptenen, världsomseglaren och "Robinson Crusoe-räddaren" Woodes Rogers. Detta gör att man vet något mer om Whetstones liv än annars skulle varit fallet.

Whetstone dyker första gången upp 1689, då han var kapten för det inhyrda fartyget Europa och forslade förnödenheter till armén på Irland. Under de följande åren var han chef på Crown, York, och Dreadnought. Hans karriär tog fart när det nya kriget mot Frankrike inleddes. I maj 1702 anslöt sig Whetstone till en eskader i Västindien, ledd av viceamiral John Benbow. Efter Benbows död i november samma år övertog han kommandot och ledde operationerna fram till dess att viceamiral John Graydon anlände i juni 1703. Under denna tid stupade Whetstones ende son i en strid med en fransk kapare. I oktober återvände Whetstone till England tillsammans med Graydon. Whetstone befordrades i januari 1704 till "Rear-Admiral of the Blue". Hans befordran vållade missnöje, då det fanns andra kaptener som var äldre i tjänsten.

I mars 1704 fick Whetstone befälet över en eskader i Kanalen. I januari 1705 befordrades han till Rear-Admiral of the White, i februari samma år utnämndes han till chef  för sjöstridskrafterna i Västindien och adlades. Det eventuella sambandet mellan dessa händelser och striden vid Orford Ness vågar jag inte uttala mig om. Flottans ledning var i alla fall uppenbarligen nöjda med Whetstone.

1707 kom så den händelse som gjorde slut på Whetstones karriär. Den brittiska handeln var hårt ansatt av franska kapare. Whetstone fick order att konvojera engelska handelsfartyg som skulle till Arkangelsk. Han skulle följa dem till Shetlandsöarna och sedan återvända. Whetstone följde dem längre än så, men när femton fartyg togs av franska kapare behövdes det en syndabock. Den helt oskyldige Whetstone blev den som fick bära skulden. De sista åren fram till sin död 1711 var han följaktligen inte i tjänst.


Källa: DNB och Little, B., Crusoes captain. - London, 1960

(UNDER ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: juni 24, 2001.
Föregående sida: 3.3.3.2.2.. Eskaderchefen och hans fartygschefer

Nästa sida: 3.3.3.2.2.2. Rupert Billingsley, kapten på Litchfield