| Att skydda handelsfartyg genom att låta
dem åtföljas av örlogsfartyg har under många sekel varit ett flitigt använt system. I Sverige utfärdades det första konvojplakatet under drottning Kristinas
tid. 1653, då kriget mellan England och Holland gjorde sjön osäker för den neutrala
handeln, förlades de båda fartygen Herkules och Merkurius i Göteborg.
Enligt planerna skulle det avgå minst en konvoj i månaden. Om man ska tro de författare
som mer eller mindre utförligt behandlat denna första svenska konvojinrättning, så
avgick det emellertid aldrig några konvojer. Detta förefaller onekligen en smula
märkligt, då det måste ha varit förenat med åtskilliga omkostnader att utrusta
fartygen och förse dem med besättningar.
Det stora användandet av konvojer kom under det Pfalziska
tronföljdskriget 1688-1697. Rätt snart började Sverige och Danmark, som båda var
neutrala under denna konflikt, att förhandla om ett gemensamt uppträdande för att
skydda sina handelsfartyg. På detta sätt hoppades man kunna sätta större kraft bakom
orden i förhandlingarna med de krigförande makterna. 1691 gick man ett steg längre och
slöt en traktat, som stipulerade att danska och svenska örlogsskepp skulle utrustas till
skydd för de båda ländernas handel. Vid några tillfällen manifesterades förbundet
genom anordnande av gemensamma konvojer, skyddade av örlogsfartyg från bägge länderna.
Det var många av de sjöofficerare som skulle nå de högsta
graderna under det tidiga 1700-talet som deltog i dessa konvojer. Otto Sjöstjerna, Jakob
de Prou, Marcus Wernle, Carl Ruuth, Gustaf Wattrang, Gideon von Numers och Claes Sparre
förde alla befäl över konvojfartyg. Andra deltog som löjtnanter eller underofficerare
i dessa utrikesresor. Det franska sändebudet Campredons ofta citerade uttryck om den
svenska flottans officerare - att bara Claes Sparre och de båda kusinerna
Wachtmeister varit utanför Östersjön - är därför rent nonsens. Dessutom hade många
gjort utrikesresor på handelsfartyg eller tjänstgjort på främmande örlogsflottor.
Konvojering var emellertid inte utan komplikationer. Som lekman
häpnar man över den tid resorna kunde ta. Under 1703 ledde Psilander två konvojer. Den
första tog knappa två månader, medan den andra tog över fyra!
1690-talets konvojer uppvisar en provkarta på allt som kunde gå
fel. Två fartyg strandade vid Skagen - Skåne på utresan 1690 och Spes
på hemresan 1697. Spes hade dessförinnan hunnit med att råka ut för
roderhaveri, fått hela konvojen uppbringad och varit i dispyt över strykningen.
Det sistnämnda var ett återkommande problem och ett antal svenska fartygschefer
utkämpade mer eller mindre långvariga strider med engelska örlogsfartyg.
Den tidens kommunikationer förenklade inte heller problematiken.
För att en konvoj skulle bli som effektivast borde man meddela de främsta av
stapelstäderna om när den skulle avgå, så att redarna kunde planera sina fartygs
avgång på bästa sätt. Örlogsfartyget skulle sedan utrustas och vara framme vid den
avsedda mötesplatsen vid rätt tid.1704 var det meningen att Öland skulle ligga
klart i Öresund i mitten av april 1704, vilket Kommerskollegium också meddelade
stapelstäderna i slutet av mars. I själva verket kom Öland inte att anlända
till Öresund förrän den 26 maj. Under den mellanliggande tiden hade Psilander och olika
myndigheter bedrivit en intensiv korrespondens om fartygets utrustande. En månads
försening var illa nog, men Öland kom ju inte iväg slutgiltigt förrän den 22
juli! Man kan undra vad redarna och skepparna tyckte om en försening på tre
månader...
Litteraturtips:
Två bra översikter över den svenska flottans konvojtjänst
återfinns i följande artiklar i "Tidskrift i sjöväsendet":
1. TiS (92)1929, s. 251-269, Holmberg, E., Konvojexpeditioner
under Karl XI:s regeringstid
2. TiS 104(1941), s. 33-55, Unger, G., Bilder från svenska
flottans konvojtjänst i avlägsnare farvatten
Ett annat intressant verk är:
Bergersen, O., Fra Henrik Bielke til Iver Huitfeldt : utsyn
over den dansk-norske fellesflåtes historie i perioden 1630 til 1710. - Trondheim,1953-1956.
Del 3 innehåller en detaljerad skildring av de gemensamma svensk-danska konvojer som
anordnades under 1690-talet. |