3.3.6.1.1.
Robinsons memorial
|
Stormäktigaste,
Allernådigaste Konung.
Hennes Heliga Kungl. Maj:t af det stora England har i
nåder gifvit sin nedanskrifne Minister i uppdrag att för Eders Heliga Kungl. Maj:t
betyga, att för Hennes Kungl. Maj:t, på grund af den synnerliga och uppriktiga
tillgifvenhet, hvarmed Hennes Maj:t bemöter Eders Kungl. Maj:t och underhåller Eders
Maj:ts vänskap, allt sådant ständigt är tacknämligt, som kan bidraga till att
uppehålla och öka det goda förståendet mellan deras Kungl. Majestäter ; särskilt som
det är Hennes Maj:t uppenbart, att de ömsesidiga vänskapsbanden mellan Deras
Majestäter i högsta grad bidrag till att frambringa och främja rikenas och deras folks
inbördes fördelar ; |
Noter:
Det hade varit åtskilliga slitningar under de närmast
följande åren och de svenska köpmän som handlade på Västeuropa var allt annat än
nöjda. På engelsk sida var man missnöjd med otillräcklig svensk export av tjära och
andra viktiga produkter. Det fanns också åtskilliga politiska tvisteämnen. |
| Men däremot att Hennes Kungl. Maj:t
känner icke ringa besvär och smärta öfver allt hvad som synes kunna gifva någon
anledning till försvagande af samstämmigheten och detta åtminstone å Hennes Kungl.
Maj:ts sida uppriktigt hysta vänskapliga förtroende. Och då Hennes Kungl. Maj:t är
fullt öfvertygad, att Eders Kungl. Maj:t har samma sinnelag mot Hennes Maj:t själv, kan
Hennes Maj:t således icke tvifla på att det varit Eders Kungl. Maj:t synnerligen
misshagligt att höra, att en viss Eders Kungl. Maj:ts Skeppskapten (vid namn Gustaf
Psilander) förvägrat Hennes Kungl. Maj:ts flagga den henne i de engelska hafven
tillkommande hedersbetygelsen och därefter dessutom vållat, att flera af båda Deras
Kungl. Majestäters undersåtar satt lifvet till. |
På engelsk sida var man
säkert fullt medveten om den svenska positionen i frågan om strykningen. Man hade tagit
del av Psilanders instruktion och var säkert väl medvetna om de incidenter som
inträffat under 1690-talet. Likväl måste det framläggas en officiell protest om
anspråken skulle kunna upprätthållas även framöver mot såväl Sverige som andra
nationer. |
| Så mycket mer anser sig Hennes Kungl.
Maj:t böra tro, att allt detta utförts utan Eders Kungl. Maj:ts befallning, som man ej
kan tro, att Eders Kungl. Maj:t vill sätta sig emot en af Engelska kronan sedan alla
förgångna tider fordrad rätt, som äfven alltid Hennes Kungl. Maj:ts Kungl.
Företrädare, glorvördiga i åminnelse, hafva begagnat och hvaraf Hennes Kungl. Maj:t
icke alls kan tåla någon slags inskränkning. |
Att det skulle handla om en
sedan urminnes tid fordrad rätt var något som man ville göra gällande på engelsk
sida. I själva verket hade den hävdats på allvar först sedan första halvan av
1600-talet. |
| Den sagde kaptenen genast efter hans
begångna så svåra förseelse, som på intet sätt kan fördragas, bevisade
utomordentliga nåden och densammas jämte krigsskeppets och lastfartygens snara
lösgifvande må emellertid för Eders Kungl. Maj:t till öfverflöd bevisa, huru stor
omsorg Hennes Kungl. Maj:t haft därom, att Eders Kungl. Maj:t vid detta tillfälle må
vara fullt viss på Hennes Kungl. Maj:ts sanna vänskap ; och yttermera huru stor tillit
Hennes Kungl. Maj:t sätter till Eders Kungl. Maj:ts rättvisa och vänskap, att Eders
Kungl. Maj:t med tillbörlig harm ogillar detta sagde kaptens oförsynta tilltag och
mot densamme skall besluta om sådan bestraffning, som kan vara tillfyllest för att
näpsa honom och afskräcka andra från att vidare våga försöka något dylikt. |
I själva verket blev Psilander
inte satt på fri fot förrän 26 augusti, nästan en månad efter striden.
Det var naturligtvis alldeles omöjligt för Karl XII att
bestraffa Psilander, då denne handlat i överenstämmelse med sin instruktion. Med tanke
på Robinsons tidigare erfarenhet av liknande händelser under 1690-talet var detta
säkert fullständigt klart för honom. |
| Detta, Allernådigaste Konung, är hvad
enligt sin Allernådigaste Drottnings och Härskarinnas befallning nedanskrifne Minister
anser böra för Eders Kungl. Maj:t begäras, hvartill han ödmjukeligen bifogar uttrycken
af sin tjänstvillighet och undersåtliga vördnad.
Eders Kungl. Maj:ts
ödmjukaste och lydaktigaste tjänare
J. Robinson
Munthe, A., Gustaf von Psilander. - 2. uppl.- Stockholm, 1922,
s. 61-62 |
Memorialet överlämnades 8/11
1704 (svenska stilen). Något svar kunde Robinson inte få direkt, så man i fältkansliet
dels inte hade tillräcklig information om vad som inträffat, men i synnerhet saknade
nödvändiga kunskaper om liknande händelser i förfluten tid. Först efter två månader
kunde det svenska svaret överlämnas. |
| Till memorialet var fogad en
särskild not till Carl Piper: |
|
| Monsigneur Såsom
Hennes Kongl. Majestät, min allernådigste Drottning mig i nåder anbefalt hafwer medh
innelyckte Memorialet hoos Hans Kongl. Majestät at inkomma, altså addresserar Jagh det
samma medh all ödmiuk respect till Eders Excellence, bediandes Ed: Ex:ce täcktes det
Hans Kongl. Maij:t at föredraga, hwilket Jag och hoppas Ed. Excell:ce warder giörandes,
och därtill läggandes hwad som saksens beskaffenhet widh handa gifva kan till Wänskaps
underhållande och förökande emellan wåre höge Principaler. Jag förblifwer medh all
wyrdesam respect
Monseigneur
Eders Excellence
ödmiukast och hörsamst
Tienare
J. Robinson
Dantzig
d. 18 Nov. st:n
1704
RA, Kanslitjänstemäns koncept och mottagna skrivelser, vol. 101 |
Man får onekligen intrycket att Robinson avsåg att mildra
intrycket av protesten genom att vända sig till Piper och be denne att lägga fram
ärendet för Karl XII på ett sätt som inte skadade vänskapen mellan Sverige och
England. |
(UNDER
ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: september 27, 2001.
|
| Föregående sida:
3.3.6.1.
Affärens utveckling hösten 1704-våren 1705 Nästa
sida: 3.3.6.1.2.
Kanslikollegiums förslag på hur Robinsons memorial borde besvaras. Daterat 17/12 1704. |