|
| |
3.3.6.1.2.
Kanslikollegiums betänkande 17/12 1704
|
| Till Hans Kongl. Maijt, betänckande
öfwer Hr Robinsons ingifne Memorial, angående den emellan Capitainen Psilander och
Engelske Esquadren förelupne rencontre. Stormächtigste
&c |
Noter:
|
| Eders Kongl. Maijtz allernådigste bref af
d. 22 Novembris sidstledne hafve Wij med underdånigst wördnat bekommit, och däruthaf
förnummit Eders Kongl. Maijtz nådigste willia wara, att Wij med det forderligaste skola
inkomma med wårt underdånige betänckiande öfwer det Memorial, hwilket Engelske
Ministern Hr Robinson hos Eders Kongl. Maijt låtit ingifwa angående det som emellan
Capitainen Psilander och den Kongl. Esquadren för någon tijd sedan förelupit var. |
|
| Nu är denna Materie mächta öm och
förtretlig, och hafwe Wij strax ifrån första begynnelsen, när denna händelsen timade,
högeligen önskat, att det måtte kunnat med stillatigande på både sidor gås förbij,
och blifwa wid det som warit skedt, hwar til och något hopp syntes wara, när Eders
Kongl. Maijtz örlogz skepp tillika med de öfrige Köpmanskeppen strax där efter af
drottningen i Engeland blef lösgifwit. |
Kanslikollegiums
rekommendation passar bra ihop med deras egen overksamhet sedan nyheten om striden först
kom till Sverige i augusti. |
| Men efter nu Ministern har på drotningens
befalning saken hos Eders Kongl. Maijt. andragit, så är det för Eders Kongl. Maijt. så
mycket mera grannlaga och eftertänckeligit, att sig i något positift swar utlåta, som
Eders Kongl. Maijt. på den ene sidan ej kan ogilla hwad Capitainen Psilander efter
medhafwande befalning och Instruction samt förre tidens wanlighet här uthinnan giordt
hafwer, och drottningen på den andra sidan synes wid detta tillfället willia winna en
sådan Eders Kongl. Maijtz förklaring, hwar af Engeland framdeles må kunna sig betiena
til at bestyrckia en rättighet, hwilken Engeland altid af alla machter har sig
tillwällat och söker förswara ; men Eders Kongl. Maijt. ej mera än de förre Sweriges
Konungar någonsin hafwa Engeland eftergifwit. |
|
Wij hålla därföre
oförgripeligen före att det wore rådeligast att lemna det af Hr Robinson ingifna
Memorialet obeswarat, så framt där om ej widare påminnes, och i fall Eders Kongl. Majt
skulle tänkias låta swar däruppå föllia låta, att det då måtte skie i mycket
generale termer, och allenast til den största delen där af, som angår drottningens
betygade wänskap för Eders Kongl. Maijt., att Eders Kongl. Maijt med alle inbördes
wänskapz betygelser altid ärnar den samma bemöta, at Eders Kongl. Maijt aldrig wil
underlåta att där af gifwa werckeligen prof, och att Eders Kongl. Maijt fast ogierna
seer, at något skulle förelöpa, som kunde synas däremot strida, hwilket på det
höfligaste och bästa sättet kunde utföras, men hwad detta ärendet i synnerhet
widkommer, så wille Eders Kongl. Maijt låta sine Ministrer i Engeland få där öfwer
behörig befalning : detta synes oss oförgripeligen til att undwika något widare
inlåtande wara nog til swar uppå Memorialet, men det öfrige hålle Wij före böra
ankomma på Envoyén Leyoncronas goda Conduite, som bäst känner sinnerne och
inclinationerne wid hofwet, och wet med hwilcka ministrer han har att giöra, som äro
för Eders Kongl. Maijt wälsinnade, så att han efter befintligheten må antingen
mundtligen eller skrifteligen andraga saken, och så begå, att han utan något stort
wäsende och utan att Eders Kongl. Maijtz rätt eftergifwes kunna afgiöras och
biläggias, hwar om han och på det sättet kunde få Eders Kongl. maijtz allernådigste
befalning, skolandes och wij ej underlåta, att där om med honom correspondera, och gifwa
honom förut sådant wid hand. |
Denna
rekommendation gillades inte alls av Karl XII. I sitt svar till Kanslikollegium 11/1 1705
hävdar han att engelsmännen begärt något Sverige aldrig accepterat och som de
heller inte har någon rätt att kräva. Sverige har därför anledning att protestera och
kräva skadestånd. |
Det är elliest wäl
säkert nog, att för Engelands påstådde rättighet i detta målet man alt framgent
lärer sådant klammer och owäsende hafwa att förewänta, och att det wid sådana
conjuncturer kunde hända, att det utan förtretlige efterfölgder och Eders Kongl. Maijtz
märckelige otienst ej skulle kunna aflöpa, fördenskull det mycket önskeligit wore, att
några expedienter kunde upfinnas, som woro tienlige och tildrägelige sådant att
förekomma, hwar uppå Wij ock, om Eders Kongl. Maijt i nåder så behagar, skola wara
förtänckte, och den widare, sedan Wij eftersedt tractaterne med Engeland och hwad i de
framflutne tiderne där wid kan wara förefallit, underdånigst wid hand gifwa
Wij förblifwa med diupaste wördnat in til Wår död
&c
N. Gyllenstolpe Th. Polus
N. Lillierot
G. F. Snoilski
RA, Kanslikollegiums registratur |
De expedienter man här tänkte på var exempelvis att
Sverige skulle acceptera de engelska anspråken, mot att engelska fartyg underkastade sig
samma ceremoni i Östersjön. I ett separat brev samma dag, adresserat till Piper,
föreslog Nils Lillieroot denna utväg. |
(UNDER ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: september 27, 2001.
|
| Föregående sida: 3.3.6.1.1.
Envoyén Robinsons memorial Nästa sida: 3.3.6.1.2.1.
Nils Lillieroots brev till hertigen av Marlborough 14/12 1704 och dennes svar |
|