| Gustaf von Psilander må vara ett legendariskt namn
i svensk sjöhistoria, men det är likväl inget mot den berömmelse och mytbildning som finns
kring Peder Wessel (1690-1720), 1716 adlad Tordenskiold. Son till en köpman i Trondheim
rymde han som tonåring från hemstaden och gjorde sjöresor till både Indien och
Karibien. 1709 kom han, efter flera försök, in vid kadettskolan i Köpenhamn. När
Wessel
1711 blev utnämnd till sekundlöjtnant inleddes den meteorliknande karriär som på
några få år skulle leda till viceamiralsgraden. Raiderna mot Göteborg 1717
och 1719 samt erövringen av Karlstens fästning 1719 är bara ett par av de djärva
företag han genomförde. Hans död omges av åtskillig
mystik. Vid ett besök i Hannover kom han i dispyt med en överste Staël von Holstein som
utmanade honom på duell. Tordenskiold ville först inte duellera, men övertalades till
detta. Först inställd på duell med pistoler lät han sig övertygas att gå med på
värja. Som Tordenskiolds sekundant fungerade en överstelöjtnant Münchhausen, far till
den bekante historieberättaren. Staël von Holsteins sekundant var den beryktade André
Sicre, av samtid och eftervärld tidvis misstänkt för inblandning i dödsskottet mot
Karl XII. Tordenskiold blev nästan omedelbart nerstucken av Staël von Holstein.
Därefter lämnade hela sällskapet, inklusive Münchhausen, den döende Tordenskiold och
hans kammartjänare i sticket. Tordenskiolds lik blev hemfört till Danmark och insatt i
Holmens kyrka på ett sätt som inte var värdigt den danska flottans största gestalt
under det stora nordiska kriget.
Tordenskiolds berömmelse vilar till stor del på de insatser han
gjorde i Nordsjön, men 1715 gjorde han ett gästspel i Östersjön. Först deltog han i
sjöslaget vid Femern och lyckades ta den svenska fregatten Vita Örn, som gjort
ett försök att undkomma. I slutet av juli deltog han i slaget vid Rügen som fartygschef
på den erövrade fregatten. Efter det oavgjorda slaget utsändes Vita Örn på spaning
efter den hemvändande svenska flottan, som anträffades bortom Bornholm. Det aktersta av
de svenska fartygen, linjeskeppet Ösel, hade lidit svårt i slaget och Wessel
ville äntra. Hans besättning var dock mer skeptisk till att ge sig på det större
svenska fartyget. Tilll sist tvingades Wessel bort av tillskyndande svenska fartyg.
Vid samma tid var Gustaf von Psilander på väg med förnödenheter
till den uteliggande flottan. Dagen efter sammanstötningen (alltså 30/7 enl. gamla
stilen, 10/8 enligt den nya) med Ösel stötte Wessel på Psilanders konvoj.
I Olav Bergersens bok om Tordenskiold refereras ett stycke ur
dennes journal:
"Det förste gl. i eftermiddagsvagten Passerede
forbem.te Coffardiflaade og 3de Convoyere löb agterud i flaaden. Tog ieg samme tid en
Smacke fra dem, var laddet med korn og skulde gaa til Pommern, skikte ham med chaluppen et
kabeltoug og slebet dend med mig Wester efter, 2de svenske fregatter jagede efter mig,
vagten ude hafde Bornholm Westen 4 mil fra mig" (1)
Ett svenskt vittne till händelsen, löjtnanten Hans
Jakob Munck af Fulkila, har också gett en skildring av händelsen:
"Dagen efter mötte oss en Schoutbynacht vid
namn Psilander, som med ett Kaptensskepp och en fregatt convoyerade 12
stycken kopfardiskepp, som ärnade sig till Strahlsund. Då kom åter Hvita
Örnen, och när han kom mot Psilander, strök han sitt snedsegel, och sköt ett
kanonskott, hvilket betydde så mycket efter förra års signal bref, att han
ville tala med Kommendören, och då hade han svenska Compansflaggan, men
straxt strök han den ned och stack opp den danska, och så seglade han
bakefter Psilander till kopfardiskeppen och valde sig der ut ett skepp som
var lastadt med korn, och drog dermed af som en varg med ett får i alla våra
skepps åsyn. Sedan seglade vi och hela vår flotta till Carlscrona, och när
de kommo alla in i hamnen sköto de victoria öfver bataljen. Så gjorde ock de
danske när de kommo in i Kjöge bugt, och så blef den sjökampagnen det året
ändad." (2)
(1). Bergersen, O., Viceadmiral
Tordenskiold, bd. 1. - Trondheim, 1925 s. 534
(2).
Historiska handlingar, del 4. - Stockholm, 1864 s. 178
Övriga källor: Dansk biografisk leksikon ; Norsk
biografisk lexikon ; Bidrag til den store nordiske krigs historie, Bd 7. -
Köbenhavn, 1922 |